Inge den äldre

Inge den äldre
Kung Inge som han avbildades på en kenotaf från 1500-talet
Kung av Sverige (samregent med Halsten)
Regeringstid1079/1080–1084
FöreträdareHåkan Röde
EfterträdareBlot-Sven (Svealand)
Sig själv (Västergötland)
Regeringstid1084–1087
FöreträdareSig själv (kung av Sverige)
EfterträdareSig själv (kung av Sverige)
Regeringstid1087–1100-talets första decennium
FöreträdareBlot-Sven (Svealand)
Sig själv (Västergötland)
EfterträdareFilip & Inge den yngre
GemålHelena
BarnKristina
Ragnvald
Margareta
Katarina
ÄttStenkilska ätten
FarStenkil
MorMöjligen en dotter till Emund den gamle
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död1105 eller 1110

Inge den äldre, även Inge Stenkilsson, död omkring 1110, var kung av Sverige senast från 1080 till omkring 1084 och omkring 1088–1110. Han var son till Stenkil, och hans moder var möjligen en dotter till kung Emund den gamle. Han skall enligt Hervararsagan ha samregerat med sin bror Halsten,[1] och ett påvligt brev är ställt till honom och en kung "A", som tolkats som antingen Halsten eller Håkan Röde.[2] Andra källor har dock mot dessa stridiga uppgifter om ordningen de tre kungarna regerade i.[2]

Inge uppges ha avsatts av svearna cirka 1084 för att han vägrade blota vid alltinget och ersattes hos svearna av Blot-Sven. Inge ska ha försökt kristna svearna vilket de inte uppskattade. Omkring år 1087 ska Inge ha dräpt sin konkurrent, tillika svåger, Sven, bränt hednatemplet i Uppsala och tagit tillbaka makten över hela Sverige. Hervararsagan meddelar:

”Inge var länge konung och vänsäll och en god kristen; han avskaffade bloten i Svitjod och påbjöd, att allt folk skulle kristnas„
– Hervararsagan

Gårdsinnehav i Vreta

Enligt en uppteckning från 1500-talet grundade Inge Vreta kloster[2] och lät bygga Vreta kyrka. Enligt uppteckningen skall dessutom hans hustru Helena ha donerat ett tjugotal gårdar, av vilka huvuddelen låg i närheten.[2] Påvens brev i det här ämnet nämner endast Inge som svensk kung: "Ingo gloriosus Suetonum Rex – Inge, svearnas ärorike konung".

Kung Inges familjegrav (med 1500-talssten över hans son Ragnvald) i familjeklostret i Vreta[3].

Trekungamötet i Kungahälla

Kung Inge den äldre bevistade enligt flera isländska källor det så kallade trekungamötet 1101 i Kungahälla (Kungälv) då kung Erik Ejegod av Danmark, Kung Magnus Barfot av Norge och Inge ska ha träffats för att utarbeta en varaktig fred, tydligen efter strider mellan Inge och Magnus. För att bekräfta freden giftes Inges dotter Margareta bort med kung Magnus vid detta tillfälle, och fick därvid namnet Margareta Fredkulla. Den tidigaste källan, den norske munken Theodoricus Historia de antiquitate regum Norvagiensium, nämner ett fredsslut mellan "götarnas konung" Inge och kung Magnus, som bekräftades av giftermålet och där vissa omstridda dalsländska områden följde med Margareta som hemgift. Mötet har även beskrivits av bland andra Snorre Sturlasson, som även ger ytterligare detaljer om kriget samt meddelar uppgiften att kung Erik medverkade vid mötet.[2]

Av de vid trekungamötet närvarande kungarna beskriver Snorre kung Inge som ståtligast, med en stor stjärt som i Norge gav honom tillnamnet Inge bakbred[4]. Theodoricus beskriver honom som "oförvitlig". Enligt Västgötalagens kungalängd skall han ha varit modig och laglydig.[2]

Inges död

Enligt Prosaiska krönikan skall Inge ha stridit i Skåne och i tre år härskat över landskapet, varefter han mördades i sin säng. Johannes Magnus uppgift att han skall ha stridit mot en rysk furste Valdemar eller Jarizlav är än mer osäker.[2]

Årtalen för Inges död och frånträde från tronen är osäkra. Källor talar om allt från 1103–1118, men det är inte säkertställt att de två sakerna inträffade samtidigt, även om Hervararsagan berättar att "Inge styrde riket till döddagar och blev sotdöd".

Stenkilska gravkoret

Enligt nyare forskning[3] är Inge begravd i Stenkilska gravkoret i Vreta klosters kyrka. Gravkoret, som det också kallas utan ättens namn, uppfördes av kungens son Ragnvald som dog före fadern. Det har daterats till tidigt 1100-tal. Under monumentet och golvet finns skelett i några stenkistor av långväxta män, närmare bestämt 1,98 och 2,02 meter långa. Detta stämmer överens med uppgiften om att personer ur Stenkilsätten var långa.

Familj

Inge var gift med Helena, som möjligen var identisk med den "Maer" eller "mö" som var syster till Blot-Sven. Enligt en 1400-talsuppgift skall han ha varit gift med Ragnhild av Tälje.[2]

Barn:

  1. Kristina, (d. 1122), g. m. storfurst Mstislav I av Kiev (1076–1132)
  2. Ragnvald, troligen död före fadern, men av vissa historiker identifierad med kung Ragnvald Knaphövde
  3. Margareta kallad Fredkulla, g. m. Magnus Barfot av Norge och Nils av Danmark
  4. Katarina, g. m. Björn Haraldsson Järnsida (d. 1134); deras dotter Kristina blev svensk drottning.

Referenser

Noter

  1. ^ Gillingstam, Hans: Halsten i Svenskt biografiskt lexikon
  2. ^ [a b c d e f g h] Gillingstam, Hans: Inge d.ä. i Svenskt biografiskt lexikon
  3. ^ [a b] Göran Tagesson 2007 (UV Öst Rapport 2007:60)
  4. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Öknamn och tillnamn på nordiska stormän och kungligheter Vincent förlag, Boda kyrkby ISBN 91-87064-21-9 s. 5

Källor

  • Markus Lindberg "Vreta kloster, kyrka och gravplats", i Kulten - makten - människan. Arkeologi i Östergötland. Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2004
  • Göran Tagesson I Erik Lundbergs fotspår - klosterköket, Stenkilska gravkoret och ett (o)möjligt babtisterium. Vreta klosters klosterområde och kyrka. RAÄ 50. Riksantikvarieämbetet UV Öst Rapport 2007:60. Arkeologisk undersökning, murverksdokumentation och antikvarisk kontroll 2005-2007.

Vidare läsning

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Ingold the Elder of Sweden family grave 2009 Vreta Linköping.jpg
Family grave of King Ingi the Elder of Sweden (with a 16th century stone dedicated to his son Reynold) at Vreta Cloister Church
Place: Linköping, Sweden
Ingold the Elder of Sweden cenotaph 2009 Varnhem Axvall (2).jpg
False gravestone of King Ingi the Elder (16th century fantasy financed by King John III)
Place: Varnhem Church, Axvall, Sweden