Inga Gill
| Inga Gill | |
 Hans Lindgren och Inga Gill i julkalendern Klart spår till Tomteboda (1968). | |
| Född | Inga Stina Gill 2 maj 1925 Katarina församling, Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 18 oktober 2000 (75 år) Sofia församling, Stockholm, Sverige |
| Andra namn | Inga Stina Gill-Holmsten |
| Aktiva år | 1943–2000 |
| Make | Carl-Olof Alm (1950–1956; skilda) Karl-Arne Holmsten (1957–1995; hans död) |
| Betydande roller | |
| Susanna i Klart spår till Tomteboda Harriet i Från A till Ö Edith Persson i Varuhuset | |
| IMDb SFDb | |
Inga Gill, eg. Inga Stina Gill-Holmsten, född 2 maj 1925 i Katarina församling i Stockholm, död 18 oktober 2000 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk skådespelare. Inga Gill var dotter till disponent Folke Gill och Stina Palmér.
Biografi
Teaterskola och de första åren
Inga Gill började sin karriär som dansös och utbildades i Paris och när hon kom hem till Sverige anslöt hon sig till Else Fischers danstrupp. Hon scendebuterade i Fischers dansuppsättning av Clownen Beppo som hade premiär 1942 på Sagoteatern i Medborgarhuset i Stockholm.[1]
Gill kände dock att hon även behövde skådespeleriet som uttrycksmedel och sökte samma höst till Dramatens elevskola men blev inte antagen. Istället började hon då studera på Willy Koblancks teaterskola.
Genom Fischer träffade hon Ingmar Bergman och våren 1943 gjorde hon sin debut som skådespelare på Studentteatern i hans uppsättning av Carl Erik Soyas pjäs Vem är jag? eller När fan ger ett anbud.
Gill filmdebuterade 1947 i Gustaf Molanders Kvinna utan ansikte och medverkade även i Alf Sjöbergs prisbelönta film Fröken Julie 1951. Under flera år fick hon mest göra biroller, ofta hushållerska eller servitris. Men visade en annan sida som smedshustrun Lisa i Bergman-filmen Det sjunde inseglet 1957.
Inga Gill var även ett par säsonger engagerad vid Göteborgs stadsteater.
Radioserien Lilla Fridolf och jag[2] av Rune Moberg med Douglas Håge, Hjördis Petterson, Inga Gill och Lars Ekborg, som Fridolf och Selma, dottern Maggan och fästmannen Valdemar började sändas på hösten 1955. Den följdes vecka efter vecka i vart och vartannat hushåll i landet. I oktober 1956 kom Torgny Anderbergs film Lille Fridolf och jag, som verkligen gjorde henne känd för den stora publiken.
Inga Gill medverkade mellan 1958 och 1965 i åtta av Kar de Mummas revyer på Folkan i Stockholm.
Gill var en mångsidig artist som även gjorde flera musikalroller. Redan 1956 spelade hon med Nils Poppe i Blåjackor på Lorensbergs Cirkus i Göteborg och våren 1970 kreerade hon pensionatsvärdinnan Fräulein Schneider i Cabaret på turné med Riksteatern.
1978 gjorde hon sitt enda gästspel på Dramaten i Sandro Key-Åbergs Hedersgästerna i regi av Barbro Larsson.
I början på 1980-talet återvände Gill till Vasan med Spanska flugan av Franz Arnold och Ernst Bach med Carl-Gustaf Lindstedt och i Michael Frayns Rampfeber med Gösta Bernhard, Siv Ericks, Martin Ljung och Lis Nilheim med flera.
På nyårsafton 1989 var det premiär på Ken Ludwigs fars Skaffa mig en tenor på Folkan.
På film och TV
Gill debuterade i juni 1961 på TV-teatern som Madame Pugeot i Thornton Wilders Drottningar av Frankrike.
Hon gjorde sketcher med Lars Ekborg och Carl-Gustaf Lindstedt i Estrad.
I TV medverkade hon i flera julkalendrar såsom Teskedsgumman och Ture Sventon privatdetektiv.
I den för alla åldrar ordförrådsbildande TV-serien Från A till Ö – en resa orden runt gjorde Birgitta Andersson huvudrollen som den okonventionella men vetgiriga Hedvig Höök medan hennes oförstående syster Harriet gjordes av Gill.
Hon spelade mot Gunnar Hellström i Raskenstam 1983 och blev Edith med hela svenska folket i serien Varuhuset (1987–89[2]). Hon deltog även i Lennart Swahns TV-lek Gäster med gester som sändes under flera omgångar med start 1982.
De sista åren
Gills debut på Parkteatern i Stockholm 1952 var som tjänarinnan Dorine i Tartuffe av Molière och hon återvände 1998 var hon och kollegorna Meta Velander, Meg Westergren, Gunvor Pontén, Busk Margit Jonson, Berit Carlberg och Hans Lindgren i ålder för musikalen 70 girls 70, om pensionerade aktriser som stjäl pärlhalsband för att rädda hotellet de bor på. Uppsättningen producerades av Stockholms stadsteater.
Inga Gills sista roll var i Henning Mankells TV-serie Labyrinten.
Privatliv
1950 gifte hon sig med skådespelaren Carl-Olof Alm och 1957 gifte hon om sig med skådespelaren Karl-Arne Holmsten, med vilken hon förblev gift fram till dennes död 1995.[2] De fick dottern My Holmsten, som också är skådespelare.
Inga Gill är gravsatt i minneslunden på Katarina kyrkogård i Stockholm.[3]
Filmografi i urval
- 1948 – Lars Hård
- 1951 – Fröken Julie
- 1954 – Hästhandlarens flickor
- 1954 – Farlig frihet
- 1955 – Mord, lilla vän
- 1955 – Friarannonsen
- 1956 – Lille Fridolf och jag
- 1956 – Sjunde himlen
- 1956 – Flamman
- 1956 – 7 vackra flickor
- 1957 – Det sjunde inseglet
- 1957 – Johan på Snippen tar hem spelet
- 1958 – Nära livet
- 1959 – Fridolfs farliga ålder
- 1959 – Enslingen i blåsväder
- 1960 – Djävulens öga
- 1960 – Domaren
- 1963 – Lyckodrömmen
- 1964 – Drömpojken
- 1965 – Kattorna
- 1967 – Drra på – kul grej på väg till Götet
- 1972 – Viskningar och rop
- 1973 – Bröllopet
- 1983 – Raskenstam
- 1986 – Min pappa är Tarzan
- 1986 – Amorosa
TV
- 1964 – Idolen
- 1965 – Niklasons (TV-serie)
- 1965 – Herr Dardanell och hans upptåg på landet (TV-pjäs)
- 1967 – Gumman som blev liten som en tesked (TV-serie)
- 1968 – Klart spår till Tomteboda (TV-serie)
- 1968 – Estrad (TV-serie)
- 1970 – Gunghästen (TV-pjäs)
- 1973 – Teskedsgumman (TV-serie)
- 1974–1975 – Från A till Ö (TV-serie)
- 1976 – Åh, sole mio
- 1978 – Grabbarna i 57:an eller Musikaliska gänget (TV-serie)
- 1978 – Kvinnoborgen
- 1980 – Vitsuellt
- 1981 – Lysistrate (TV-film)
- 1982 – Studenten (TV-film)
- 1983 – Spanarna (TV-serie)
- 1984 – Panik i butiken (TV-serie)
- 1989 – Ture Sventon privatdetektiv (TV-serie)
- 1989 – Varuhuset (TV-serie)
- 1993 – Utan en tråd (TV-serie)
- 1995 – Esters testamente (TV-serie)
- 1997 – Snoken (TV-serie)
- 2000 – Labyrinten (TV-serie)
Teater
Roller (ej komplett)
Radioteater
Roller
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1954 | Den unga flickan | I gryningen blir månen grå Tormod Skagestad | Kurt-Olof Sundström |
| 1955 | En dam med vespa | Hillman och de tre ingenjörerna Folke Mellvig | Carl-Otto Sandgren[23] |
| 1960 | Ulla | Mordet i magasin 37 Berco | Manne Grünberger |
| 1961 | Fru Svedenberger | Ett misshumör går vidare Carl Erik Soya | Hans Dahlin |
| 1961 | Stinne | Egelykke Kaj Munk | Börje Mellvig |
| 1962 | Kammarjungfrun | Den farliga vänskapen Pierre de Marivaux | Hans Dahlin |
| 1965 | Gerd | Tjuvarna Arvid Rundberg, Per Wahlöö | Per Verner-Carlsson |
Källor
Noter
- ^ ”Teater - Musik - Film”. Dagens Nyheter. 5 maj 1942.
- ^ [a b c] Inga Gill i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 maj 2015.
- ^ SvenskaGravar
- ^ ”Vem är jag eller När fan ger ett anbud”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vem-är-jag-eller-när-fan-ger-ett-anbud. Läst 16 oktober 2015.
- ^ ”Clownen Beppo”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/clownen-beppo. Läst 16 oktober 2015.
- ^ Age (30 maj 1951). ”Klart för turnéer”. Dagens Nyheter: s. 32. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-05-30/142/32. Läst 3 juni 2018.
- ^ ”Hjältar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14108&pos=463. Läst 6 maj 2016.
- ^ Hl (22 maj 1953). ”Crazy på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-22/136/15. Läst 11 juli 2015.
- ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 16. 2 maj 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-05-02/117/16. Läst 20 januari 2016.
- ^ ”'Blåjackor' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 13. 11 september 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-09-11/247/13. Läst 18 mars 2016.
- ^ Schöier, Staffan; Stefan Wermelin och Thomas Winberg (2004). ”På scen”. Hasse & Tage. Svenska Ord & Co. Saga & Sanning.. sid. 277
- ^ Barbro Hähnel (10 maj 1964). ”Kar de Mummas stjärnstall”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Sven Barthel (7 januari 1967). ”Skiljas på amerikanska”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-07/5/10. Läst 5 augusti 2017.
- ^ ”Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 49. 1 november 1968. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-11-01/298/49. Läst 21 juli 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016.
- ^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015.
- ^ Marcus Boldemann (2 januari 1976). ”Platt fall för Nanette”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015.
- ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Martin Nyström (5 september 1994). ”Magnifik Petra Nielsen i 'Cabaret'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/magnifik-petra-nielsen-i-cabaret/. Läst 29 maj 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 28 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-28/351/22. Läst 19 december 2021.
Vidare läsning
- Vintkvist, Jennifer: Inga Gill i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (1 februari 2021) CC-BY
Externa länkar
- Inga Gill på Svensk Filmdatabas
- Inga Gill på Internet Movie Database (engelska)
- Inga Gill i Dramatens rollbok
|
Media som används på denna webbplats
Hans Lindgren och Inga Gill i TV:s julkalender 1968 (Klart spår till Tomteboda). Fotot publicerades i Dagens Nyheter 1968-11-30 (s. 20).
