Paraceratherium

Paraceratherium
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: oligocen till miocen
En konstnärs tolkning av Paraceratherium.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningUddtåiga hovdjur
Perissodactyla
Familj† Hyracodontidae
SläkteParaceratherium
Vetenskapligt namn
§ Paraceratherium
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Paraceratherium, även känt som Indricotherium[1] och Baluchitherium, är ett numera utdött däggdjurssläkte. Den största arten P. transouralicum hade en vikt på upp till 15 ton, vilket gör den till det tyngsta landdäggdjuret.[1] Paraceratherium var ett uddatåigt hovdjur.

Biologi

Den kunde bli upp till 8 meter hög, med en mankhöjd på cirka 5,5[1] meter och drygt 12 meter lång och väga cirka 20 ton, drygt 3 gånger mer än en afrikansk elefant. Trots sin massiva storlek var emellertid Paraceratherium inte ens i närheten av att matcha de största dinosaurierna i vikt och längd.

Paraceratherium levde i Centralasien under tidig[1] oligocen,[2] för ungefär 35 miljoner år sedan.[1] Paraceratherium liknar en giraff till utseendet men var i själva verket en jättelik noshörning.[2] Till skillnad från sina nu levande släktingar saknade djuret emellertid horn.

Referenser

  1. ^ [a b c d e] ”Paraceratherium - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/paraceratherium. Läst 3 juni 2024. 
  2. ^ [a b] Baluchitherium. The Columbia Encyclopedia, 6th ed. Encyclopedia.com. läst 13 augusti 2018
Katalogdata
​​​ • BioLib: 416754​​ • EoL: 4528284​ • GBIF: 4830663, 3239447​​​​​​​ • Fossilworks: 43161​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Indricotherium11.jpg
Författare/Upphovsman: Dmitry Bogdanov , Licens: CC BY 3.0
Paraceratherium transouralicum (formerly Indricotherium), based on new skeletal reconstruction.
Paraceratherium distrbution.png
Författare/Upphovsman: DagdaMor, Licens: CC BY 3.0
Distribution of Paraceratherium, drawn after Donald R. Prothero: Rhino giants: The palaeobiology of Indricotheres. Indiana University Press, 2013, pp. 1–141 ISBN 978-0-253-00819-0 and Sevket Sen, Pierre-Olivier Antoine, Bakit Varol, Turban Ayyiidiz und Koray Sozeri: Giant rhinoceros Paraceratherium and other vertebrates from Oligocene and middle Miocene deposits of the Kazman-Tuzluca Basin, Eastern Turkey. Naturwissenschaften 98 (5), 2011, pp. 407–423