Indisk sommargylling
Indisk sommargylling Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Hane | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Gyllingar Oriolidae |
Släkte | Oriolus |
Art | Indisk sommargylling O. kundoo |
Vetenskapligt namn | |
§ Oriolus kundoo | |
Auktor | (Sykes, 1832) |
Utbredning | |
Synonymer | |
Oriolus oriolus kundoo |
Indisk sommargylling[2] (Oriolus kundoo) är en asiatisk fågel i familjen gyllingar inom ordningen tättingar.[3] Den behandlades tidigare som underart till sommargylling (Oriolus oriolus), men urskiljs numera som egen art.
Utseende
Indisk sommargylling är mycket lik sommargyllingen, men har mer gult i stjärten och något blekare röd iris och näbb. Hanen har även ett svart ögonstreck bakom ögat, en stor karpalfläck samt breda gula spetsar på armpennor och tertialer. Honan är mer skarpt streckad undertill än sommargyllinghonan. [4][5][6]
Utbredning
Indisk sommargylling förekommer från västra Sibirien till Indiska halvön.[3] Den tros också häcka i nordostligaste Iran, även om detta inte är bekräftat.[7] Fynd av sommargylling i Förenade Arabemiraten kan röra sig om denna art snarare än den västligare Oriolus oriolus.[7]
Systematik
Tidigare betraktades den som en underart till sommargylling (O. oriolus), men förelogs 2005 utgöra en egen art på basis av morfologi, läten och det faktum att de två taxonen inte hybridiserar.[4] DNA-studier från 2010 bekräftade sedan att den och sommargyllingen utgör två olika arter,[5] och behandlas numera så av de flesta taxonomiska auktoriteter.[8] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
Fågeln återfinns en rad olika miljöer som lövskog, öppet skogslandskap, skogsbryn, mangroveskog, parker, trädgårdar och plantage.[9] Den har en målinriktad men böljande flykt och har konstaterats flyga hela 40 km/h. Ibland kan de se bada genom att upprepade gånger flyga ner i en vattensamling. [10]
Häckning
Indisk sommargylling är delvis en flyttfågel, där den indiska populationen är stannfåglar medan de övriga flyttar.[9] Häckningssäsongen är från april till augusti. Arten placerar sitt bo i en klyka nära slutet på en gren, gärna intill en häckande svart drongo.[4] Två till tre röd-, brun- och svartfläckiga ägg läggs. Båda föräldrarna tar hand om ungarna och försvarar boet mot potentiella predatorer som shikra och kråor.[10]
Föda
Indisk sommargylling lever av frukt, nektar och insekter,[4] men har även setts äta flygdraken Draco dussumieri.[11]
Status
Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är oklar, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]
Referenser
- ^ [a b] Birdlife International 2020 Oriolus kundoo . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 20 december 2020.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
- ^ [a b c d] Rasmussen, Pamela C.; Anderton, John C. (2005). Birds of South Asia. The Ripley Guide. "Volume 2". Washington D.C. and Barcelona: Smithsonian National Museum of Natural History and Lynx Edicions. Sid. 586. ISBN 978-84-87334-66-5.
- ^ [a b] Jønsson, K.A.; Bowie, R.C.K.; Moyle, R.G.; Irestedt, M.; Christidis, L.; Norman, J.A.; Fjeldså, J. (2010). ”Phylogeny and biogeography of Oriolidae (Aves: Passeriformes)”. Ecography 33 (2): sid. 232–241. doi: .
- ^ Kollibay, Paul (1915). ”Einige Bemerkungen über Oriolus oriolus kundoo Sykes” (på german). Journal of Ornithology 64 (2): sid. 241–243. doi: .
- ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 152. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ Lepage, Denis. ”Indian Golden-Oriole Oriolus kundoo Sykes, 1832”. Avibase. https://avibase.bsc-eoc.org/species.jsp?lang=EN&avibaseid=4C263A0E9863761B. Läst 20 december 2017.
- ^ [a b] Walther, B.; Jones, P. (2008). ”Family Oriolidae (Orioles and Figbirds)”. i Josep, del Hoyo; Andrew, Elliott; David, Christie. Handbook of the Birds of the World. Volume 13, Penduline-tits to Shrikes. Barcelona: Lynx Edicions. Sid. 692–723. ISBN 978-84-96553-45-3.
- ^ [a b] Ali, S.; Ripley, S.D. (1987). Handbook of the Birds of India and Pakistan. Volume 5 (2nd). New Delhi: Oxford University Press. Sid. 102–104.
- ^ Balachandran, S (1998). ”Golden oriole Oriolus oriolus preying on flying lizard Draco dussumieri Dum. & Bibr”. Journal of the Bombay Natural History Society 95 (1): sid. 115. https://biodiversitylibrary.org/page/48604635.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör indisk sommargylling.
- Wikispecies har information om Oriolus kundoo.
- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman:
- Oriolus_oriolus_distribution_map.png: Viktor Kravtchenko
- derivative work: MPF (talk)
Indian Golden Oriole (Oriolus kundoo) distribution map. Orange: summer. Red: resident. Pink: winter
Författare/Upphovsman: J.M.Garg, Licens: CC BY 3.0
Indian Golden Oriole Oriolus kundoo - Hindi: Peelak, Kash: Poshnul, Pun: Pilak, Ben: Sona bau, Ass: Patmadoi, Guj: Soneri peelak, Peelak, Mar: Peelak, Haldya, Kanchan, Amrapakshi, Ori: Haladi basanta, Ta: Manga pala, Te: Vanga pandu, Mal: Manjakili, Kan: Suvarna pakshi - in Hyderabad, India.
Författare/Upphovsman: Afsarnayakkan, Licens: CC BY-SA 4.0
From kannur
kerala