Indisk pansarnoshörning
| Indisk pansarnoshörning Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Uddtåiga hovdjur Perissodactyla |
| Familj | Noshörningar Rhinocerotidae |
| Släkte | Rhinoceros |
| Art | Indisk pansarnoshörning R. unicornis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinoceros unicornis | |
| Auktor | Linnaeus, 1758 |
| Utbredning | |
 Den indiska pansarnoshörningens utbredningsområde markerat med rosa (ursprungligen) och röda punkter (idag) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Indisk pansarnoshörning (Rhinoceros unicornis) är en av fem arter i familjen noshörningar. Den finns i Nepal och i Assam i Indien, på grässtäpper och i skogar nedanför Himalaya.
För indisk pansarnoshörning beskrevs inga underarter.[2]
Utseende
Den indiska pansarnoshörningen har tjock, metalliskt brun hud som hänger i tjocka veck över hela kroppen. Den har vårtlika knölar på låren och delar av kroppen och mycket lite päls. Längden varierar mellan 3,1 och 3,8 meter. Mankhöjden är mellan 1,4 och 1,8 meter. Vikten varierar vanligen mellan 1 500 och 2 200 kilogram. Hanen är väsentligt större än honan. Hannen kan väga upp till 2 270 kilogram och bli 3,8 meter lång.[3] Den har ett enda horn, vilket precis som människohår består av keratin. Hornet börjar visa sig runt ett års ålder och blir 20 till 60 centimeter långt.[3]
Hannarna har stora framtänder som de ibland använder under strider för rätten att para sig.[3]
Utbredning och habitat
Arten förekom tidigare i ett större område söder om Himalaya som sträckte sig från Pakistan över norra Indien och södra Nepal till Bangladesh och Bhutan. Idag finns norshörningen bara i några få från varandra skilda områden i Indien och Nepal kvar. Habitatet utgörs främst av gräsmarker i dalgångar och dessutom vistas djuret ibland i träskmarker och öppna skogar. På grund av människans framgång i området hittas djuret ibland på odlad mark.[1]
Ekologi
Den indiska pansarnoshörningen är en utmärkt simmare. Spetsnoshörningen som likaså lever i öppna landskap kan springa i en hastighet av upp till 45 kilometer per timme under korta sträckor och troligen når indisk pansarnoshörning samma hastighet.[4]
Artens föda är huvudsakligen gräs. Den äter även små kvistar (främst under vintern), bambuskott och i uppodlade områden även vissa odlade grödor, som vete, linser och potatis. Med jämna mellanrum slickar den salt och andra mineraler.[3] Dess hörsel och luktsinne är utmärkta, men dess syn är sämre.[3]
I naturen iakttas ofta flera fåglar på noshörningens rygg som plockar parasiter som lever i huden.[3]
Bara dominanta hannar får para sig och de strider därför mot varandra. De har 2 till 8 km² stora revir men territorierna överlappas.[5] Hanen blir könsmogen vid 10 års ålder, medan honan blir könsmogen redan vid 5 till 7 års ålder.[1] Parningstiden är året runt[6] och honorna blir brunstiga med 5 till 8 veckors mellanrum tills de blir dräktiga. Dräktighetstiden är mellan 462 och 489 dagar, det vill säga omkring 16 månader och honan får en enda kalv per dräktighet, med ungefär två års mellanrum.[3] Ungen stannar hos honan tills modern blir dräktig igen.[3] Vuxna hanar är ensamlevande och revirhävdande. Den indiska pansarnoshörningen kan bli cirka 45 år gammal.[6]
Status
Tjuvjakt på indiska pansarnoshörningar sker för deras horn vilka i vissa östasiatiska kulturer anses ha helande och potenshöjande förmåga. Ett annat hot är habitatförstörelsen när gräsmarker omvandlas till jordbruksmark. Det finns enbart cirka 2 500 individer kvar i vilt tillstånd, och arten listas av IUCN som sårbar (VU).[1]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d] Rhinoceros unicornis på IUCN:s rödlista, auktor: Ellis, S. & Talukdar, B. 2018, besökt 18 september 2024.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Rhinoceros unicornis” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b c d e f g h] P. Gubb (4 april 2005). ”Indian rhinoceros”. ARKive. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111004205550/http://www.arkive.org/indian-rhinoceros/rhinoceros-unicornis/#text=All#text=All. Läst 2 oktober 2012.
- ^ Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World, s.1029, Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
- ^ Brent Huffman (22 mars 2004). ”Indian rhinoceros” (på engelska). Ultimateungulate. Arkiverad från originalet den 26 september 2011. https://web.archive.org/web/20110926233017/http://www.ultimateungulate.com/Perissodactyla/Rhinoceros_unicornis.html. Läst 2 oktober 2012.
- ^ [a b] B. Fahey (22 september 1999). ”Rhinoceros unicornis” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Rhinoceros_unicornis/. Läst 2 oktober 2012.
Tryckta källor
- Vår fantastiska värld (fakta om djur och natur), kortnummer 42. Utgivare: Skandinavisk Press AB
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Indisk pansarnoshörning.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 2.0
A baby, adult female, and immature female (left to right) Indian Rhinoceros at the San Diego Zoo's Wild Animal Park in Escondido, CA. This is an original work created by me and released under the following license: (only the baby rhino here is a male. His name is Soman, born at the San Diego Zoo's Wild Animal Park in late February 2005. The large rhino in the middle is not a male but is actually Soman's mother, named Gulpara. She is the largest Indian rhino currently at the WAP and one of the heaviest known. On the right is an approximately 4-year-old juvenile female rhino, Asha, who is also Gulpara's child. Both of the young rhinos were fathered by Aroun, the lone adult male Indian rhino at the WAP. However, male Indian rhinos are solitary and do not engage in parental care, at least not at the Wild Animal Park.)