Indirekt effekt

Indirekt effekt, eller principen om konform tolkning, är en särskild princip inom Europeiska unionen som innebär att en nationell domstol måste tolka den nationella lagstiftningen mot bakgrund av unionsrättens ordalydelse och syfte, även när dessa bestämmelser saknar direkt effekt. Principen om indirekt effekt skiljer sig från principen om direkt effekt, som innebär att en bestämmelse i unionsrätten kan åberopas av enskilda inför en nationell domstol likt en nationell lag.

Alla delar av unionsrätten har indirekt effekt – och alla delar av den nationella lagstiftningen måste tolkas i enlighet med unionsrätten i den utsträckning det är möjligt för en domstol.[1] Indirekt effekt har dock störst betydelse när en bestämmelse i ett direktiv inte har införlivats i tid eller inte har införlivats korrekt av en medlemsstat, och bestämmelsen saknar horisontell direkt effekt. Det kan till exempel handla om en situation där en enskild väcker talan mot en annan enskild i ett mål som berörs av en bestämmelse i ett direktiv som inte införts korrekt. Enligt EU-domstolens rättspraxis ska nationell lagstiftning i så fall tolkas mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte, i den mån det finns utrymme för detta enligt den nationella lagstiftningen.[2][3]

Även bestämmelser i rekommendationer och yttranden kan ha indirekt effekt. I motsats till direktiv är rekommendationer och yttranden icke-bindande rättsakter, men EU-domstolen har fastställt genom rättspraxis att sådana rättsakter inte kan vara helt utan rättsverkan. Enligt EU-domstolens rättspraxis är de nationella domstolarna därför skyldiga att ta hänsyn till bestämmelser i rekommendationer och yttranden vid lösande av tvister, särskilt när de bidrar till tolkningen av nationella bestämmelser som antagits för deras genomförande eller när de har till syfte att utfylla bindande rättsakter.[4]

Se även

Referenser

  1. ^ ”The Effects of EU Law in the National Legal Systems” (på engelska). European Union Law. Oxford University Press. https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=2371396. 
  2. ^ ”Punkt 26 i domstolens dom av den 10 april 1984 i mål 14/83, von Colson och Kamann mot Land Nordrhein-Westfalen, ECLI:EU:C:1984:153”. Rättsfallssamling för Europeiska gemenskaperna. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:61983CJ0014. 
  3. ^ ”Punkt 7 i domstolens dom av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing, ECLI:EU:C:1990:395”. Rättsfallssamling för Europeiska gemenskaperna. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:61989CJ0106. 
  4. ^ ”Punkt 18 i domstolens dom av den 13 december 1989 i mål C-322/88, Grimaldi mot Fonds des maladies professionnelles, ECLI:EU:C:1989:646”. Rättsfallssamling för Europeiska gemenskaperna. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:61988CJ0322. 
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.