Indiankrigen

Indiankrigen
En färglitografi från 1899 där amerikanskt kavalleri driver iväg indianer, konstnär okänd.
Ägde rum Intermittent mellan 1622 och 1918 Plats Nordamerika USA Resultat Suveränitet över USA förlängs till dess nuvarande gränser; indianreservat införs genom olika avtal med enskilda stammar.
Stridande
Indianer	Kungariket Storbritannien (1622–1783) Brittiska Nordamerika  USA (1783–1918)  Amerikas konfedererade stater (1861–1865) Republiken Texas (1836-1846)

Indiankrigen, amerikanska indiankrigen eller kanadensiska indiankrigen är samlingsnamnet på de olika beväpnade konflikterna som utkämpades av europeiska regeringar och kolonisatörer, och senare amerikanska och kanadensiska regeringar och deras bosättare, mot Nordamerikas ursprungsbefolkning. Dessa strider ägde rum inom de nuvarande länderna USA och Kanadas gränser, från tiden från de tidigaste koloniala bosättningarna på 1500-talet, ända fram till 1920-talet. Indiankrigen hade sitt ursprung i konkurrensen som rådde för resurser och markägande, där européer, och senare amerikaner och kanadensare, inkräktade på territorier som traditionellt sett bebotts av Nordamerikas ursprungsbefolkning. Europeiska stormakter och de amerikanska och kanadensiska regeringarna värvade även stammar från ursprungsbefolkningen i syfte att hjälpa dem med krigföring mot varandras bosättningar och deras allierade bland ursprungsbefolkningen.

Efter 1776 begränsades de flesta konflikterna till specifika stater eller regioner, och involverade dispyter över användningen av landet; en del medförde upprepade våldsrepressalier. På 1800-talet sporrades konflikterna av ideologier såsom Manifest destiny, där man klargjorde att USA skulle sträcka sig från kust till kust. I samband med att kontinentens vita befolkning ökade utkämpades konflikterna till nivåer som aldrig tidigare hade skådats. En del av dessa konflikter löstes genom fredsavtal, ofta genom försäljning eller byte av territorium mellan de federala regeringarna och specifika stammar; andra avslutades ofta med att viktiga ledare dödades eller underkastade sig. I Indian Removal Act auktoriserade sig USA:s federala statsmakt ett storskaligt fördrivande av ursprungsbefolkningen som levde öster om Mississippifloden till det mindre tätbefolkade Vilda västern. Amerikanska och kanadensiska medborgare fortsatte att migrera västerut mot Stilla havet under den resterande delen av århundradet, och indiankrigen kvarstod. Utrotningspolitiken raffinerades slutligen av fördrivningen av ursprungsbefolkningen till federalt skyddade reservat i USA och Kanada.

Översikt

Även om de allra första brittiska bosättarna i Amerika under 1610- och 1620-talen ofta var fredliga, så började kolonisterna så tidigt som under Pequotkriget 1637 välja sida i militära konflikter mellan olika indianska nationer, för att säkra sin egen trygghet och möjliggöra ytterligare expansion in i landet. Krigen, som sträckte sig från 1600-talet (Kung Philips krig, Kung Vilhelms krig och Drottning Annas krig, i slutet av 1600-talet) till massakern vid Wounded Knee 1890 och slutet på nybyggareran, resulterade vanligtvis i att mer land öppnades för kolonisatörerna, att indianerna sakta erövrades, assimilerades eller tvångsförflyttades till indianreservat.

Kända hövdingar som förde krig mot USA under 1800-talet är Sitting Bull, Crazy Horse och Red Cloud. De förra var ledare under det krig där USA tilldelades sitt största nederlag i ett enskilt slag, slaget vid Little Bighorn där general Custer besegrades och hans trupper förintades. Red Cloud var den ende som lyckades vinna ett krig och få USA att acceptera fred på de villkor som indianerna ställde upp. Denna seger vars fredsavtal undertecknades 1868 var dock högst tillfällig och berodde till stor del på svårigheter att transportera soldater och förnödenheter i tillräcklig skala. Detta problem undanröjdes i och med järnvägens tillkomst.

En hel del statistik har tagits fram angående förstörelsen som dessa krig förde med sig, både för kolonisatörerna och indianerna. De mest pålitliga uppgifterna är hämtade från redogörelser för strikt militära företag, som den forskning Gregory Michno utfört, vilken visar på 21 586 döda, skadade och tillfångatagna civila och soldater, endast under perioden 1850-1890.^[1] Andra siffror hämtas från andra orelaterade statliga uppgifter, som av Russell Thornton, som beräknade att runt 45 000 indianer och 19 000 bosättare dödades. Denna senare, något grova uppskattning, inkluderar kvinnor och barn på båda sidor, eftersom icke stridande ofta dödades i massakrer vid fronten.^[2] Andra författare har kommit med så olika siffror som 5 000 och 500 000 döda.^{[källa behövs]}

Förenta staternas indiankrig 1790-1859

Tecumseh i brittisk officersuniform 1808.

Slaget vid Tippecanoe 1811.

Seminoleindianer dödar vita 1836.

Black Hawk 1837.

Kritisk karikatyr av den taktik som användes mot seminolerna under Second Seminole War.

Förenta staternas indiankrig 1860-1890

Karta över Förenta staternas indiankrig 1860-1890.

En indiansk spejare upptäcker en amerikansk kavalleristyrka. Målning av en tillfångatagen Kiowakrigare, ca 1875-1878.

Människor som undkommit massakern vid New Ulm 1862 rastar på prärien.

Utekrigare 1874.

Geronimo och andra apachekrigare 1886.

Kavallerist från 9th U.S. Cavalry 1890.

Se även

• Fransk-indianska krigen
• Mexikanska indiankrigen
• Militära grader i nordstatsarmén under det amerikanska inbördeskriget

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

Källor

Där angavs följande källor:

• ”Named Campaigns — Indian Wars”. U.S. Army Center for Military History. Arkiverad från originalet den 16 november 2007. https://web.archive.org/web/20071116053337/http://www.army.mil/cmh-pg/reference/iwcmp.htm. Läst 13 december 2005. 
• Raphael, Ray. A People's History of the American Revolution: How Common People Shaped the Fight for Independence. New York: The New Press, 2001. ISBN 0-06-000440-1.
• Remini, Robert V. Andrew Jackson and his Indian Wars. New York: Viking, 2001. ISBN 0-670-91025-2.
• Richter, Daniel K. Facing East from Indian Country: A Native History of Early America. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press, 2001. ISBN 0-674-00638-0.
• Thornton, Russell. American Indian Holocaust and Survival: A Population History Since 1492. Oklahoma City: University of Oklahoma Press, 1987. ISBN 0-8061-2220-X.
• Utley, Robert M., and Wilcomb E. Washburn. 'Indian Wars. Boston: Houghton Mifflin, 1977, revised 1987. ISBN 0-8281-0202-3.
• Yenne, Bill. Indian Wars: The Campaign for the American West. Yardley, PA: Westholme, 2005. ISBN 1-59416-016-3.

Litteratur

• Thomas M. Bates, The prairie wars 1840-1890 (Bloomington, Ind. : AuthorHouse, 2006).
• Richard H. Dillon, North American Indian wars (New York, NY : Facts on File, Inc., c1983).
• John D. McDermott, A guide to the Indian wars of the West (Lincoln : University of Nebraska Press, c1998).
• Sherry Marker, Plains Indian wars (New York : Chelsea House, c2010).
• Michael L. Nunnally, American Indian wars : a chronology of confrontations between Native peoples and settlers and the United States military, 1500s-1901 (Jefferson, N.C. : McFarland, c2007).
• C. Hale Sipe, The Indian wars of Pennsylvania (New York : Arno Press, 1971).
• Robert M. Utley & Wilcomb E. Washburn, The Indian wars (New York : American Heritage, 1985).
• Bruce Vandervort, Indian wars of Mexico, Canada and the United States, 1812-1900 (New York ; London : Routledge, 2006).
• Robert Wooster, The American military frontiers : the United States Army in the West, 1783-1900 (Albuquerque : University of New Mexico Press, 2009).