Inbördeskriget i Nordjemen

Inbördeskriget i Nordjemen

Rojalistiska jemenitiska styrkor försöker avvärja en egyptisk attack.
Ägde rum1962–1970
PlatsNordjemen
ResultatRepublikansk seger
  • Saudiskt stöd till Iman al-Badr och rojalistiska fraktionen upphörde 1965.
  • Tillbakadragande av egyptiska styrkor 1967.
Stridande
Kungariket Jemen
Saudiarabien Saudiarabien
Understödda av:
Jordanien Jordanien
Storbritannien Storbritannien
* Europeiska legosoldater		Arabrepubliken Jemen Arabrepubliken Jemen
Förenade arabrepubliken Förenade arabrepubliken
Befälhavare och ledare
Jemen Imam al-Badr
Jemen Bruce Conde
Saudiarabien Faisal bin Abdul Aziz
Jordanien Kung Hussein		Arabrepubliken Jemen Abdullah as-Sallal
Egypten Gamal Abdel Nasser
Egypten Abdel Hakim Amer
Styrka
20 000 halvreguljära (1965)[1]
200 000 stammedlemmar (1965)[1]
Hundratals legosoldater[2]		Arabrepubliken Jemen 3 000 soldater (1964)[3]
Egypten 70 000 soldater (1965)[4]
Förluster
Saudiarabien 1 000 saudier döda[5][6]Egypten 26 000 egyptier döda[7]
100 000-[8] 200 000[9] döda

Inbördeskriget i Nordjemen (arabiska: ثورة 26 سبتمبر) pågick 1962–1970 mellan rojalister (Kungariket Jemen) och republikaner (Arabrepubliken Jemen). Kriget började med en statskupp som utfördes av den republikanska ledaren, Abdullah as-Sallal, som avsatte den nyligen krönte Imam al-Badr och förklarade Jemen som en republik under hans ordförandeskap. Imamen flydde till saudarabiska gränsen och samlade folkligt stöd.

På den rojalistiska sidan understödde Jordanien och Saudiarabien med militärt bistånd och Storbritannien gav hemligt stöd, medan republikanerna understöddes av Egypten och uppgavs ha fått stridsflygplan från Sovjetunionen.[10] Både irreguljära och konventionella utländska styrkor var inblandade. Egyptens president Gamal Abdel Nasser stödde republikanerna med så många som 70 000 egyptiska trupper. Trots flera militära offensiver och fredskonferenser kom kriget till ett dödläge. Egyptens deltagande i kriget anses ha påverkat landets förmåga under sexdagarskriget i juni 1967, varefter Nasser fann det allt svårare att upprätthålla sin armés deltagande och började dra tillbaka de egyptiska styrkorna från Jemen.

Egyptiska militära historiker hänvisar till kriget i Jemen som deras Vietnam,[2] och historikern Michael Oren (Israels ambassadör till USA) skrev att Egyptens militära äventyr i Jemen var så katastrofalt att "det nära förestående Vietnamkriget kunde lätt ha fått namnet Amerikas Jemen."[11]

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Pollack, Kenneth M. (2002) (på engelska). Arabs at War: Military Effectiveness, 1948-1991. Studies in war, society, and the military. Lincoln, NE: University of Nebraska Press. sid. 54. ISBN 0-8032-3733-2 
  2. ^ [a b] Aboul-Enein, Youssef (1 januari 2004). ”The Egyptian-Yemen War : Egyptian perspectives on Guerrilla warfare” (på engelska). Infantry Magazine (Jan-Feb, 2004). Arkiverad från originalet den 15 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081015121452/http://www.army.mil/professionalwriting/volumes/volume2/march_2004/3_04_3.html. Läst 3 oktober 2008. 
  3. ^ Pollack, Kenneth M. (2002) (på engelska). Arabs at War: Military Effectiveness, 1948-1991. Studies in war, society, and the military. Lincoln, NE: University of Nebraska Press. sid. 53. ISBN 0-8032-3733-2 
  4. ^ Pollack, Kenneth M. (2002) (på engelska). Arabs at War: Military Effectiveness, 1948-1991. Studies in war, society, and the military. Lincoln, NE: University of Nebraska Press. sid. 55. ISBN 0-8032-3733-2 
  5. ^ Bercovitch, Jacob; Jackson, Richard (1997). ”B&J” (på engelska). International Conflict : A Chronological Encyclopedia of Conflicts and Their Management 1945-1995 
  6. ^ ”Mid-Range Wars and Atrocities of the Twentieth Century” (på engelska). Erols. http://users.erols.com/mwhite28/warstat4.htm. Läst 29 augusti 2008. 
  7. ^ Pollack, Kenneth M. (2002) (på engelska). Arabs at War: Military Effectiveness, 1948-1991. Studies in war, society, and the military. Lincoln, NE: University of Nebraska Press. sid. 56. ISBN 0-8032-3733-2 
  8. ^ Singer, Joel David (1972). The Wages of War. 1816-1965 
  9. ^ ”Yemens War On Terror” (på engelska) (PDF). Humansecuritygateway.com. Arkiverad från originalet den 20 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120320134414/http://www.humansecuritygateway.com/documents/WINEP_YemensWarOnTerror.pdf. ”Since 1965, the Libyan-backed Front for the Liberation of Occupied South Yemen and the National Liberation Front had unleashed brutal violence on British forces in the south. In the end, the conflict claimed some 200,000 lives” 
  10. ^ Sandler, Stanley (2002) (på engelska). Ground Warfare: The International Encyclopedia. "1". sid. 977. ”Egypt immediately began sending military supplies and troops to assist the Republicans... On the royalist side Jordan and Saudi Arabia were furnishing military aid, and Britain lent diplomatic support. In addition to the Egyptian aid, the Soviet Union allegedly supplied 24 Mig-19s to the republicans.” 
  11. ^ Oren, Michael B. (2002) (på engelska). Six Days of War: June 1967 and the Making of the Modern Middle East. USA: Oxford University Press. sid. 7. ISBN 0-19-515174-7 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats