Implacable-klass

Implacable-klass
HMS Implacable
Allmänt
Operatörer	Royal Navy
Före	Illustrious-klass
Efter	Audacious
Färdigställda	2
Utrangerade	2
Tekniska data
Deplacement	23 460 ton (standard) 28 968 ton (fullastad)[1]
Längd	233,40 meter
Bredd	29,18 meter
Djupgående	7,9 meter
Framdrift
Framdrift	Växlande ångturbiner, fyra axlar[1]
Maskinstyrka	148 000 shp (82 000 kW)[1]
Prestanda
Hastighet	32,5 knop (60 km/h)
Lastförmåga
Besättning	1 800 inklusive flygpersonal
Beväpning
Bestyckning	8 × dubbla QF 4,5-tum (113-mm) allmålskanoner 6 × octuple 2-pundiga luftvärnskanoner 38 × 20 mm luftvärnskanoner
Pansar	Bälte: 4,5 tum (114 mm) Hangarsidor: 1,5 tum (38 mm) Däck: 3 tum (76 mm)
Flygplan	Upp till 81 i tjänst, med en permanent däckspark

Implacable-klass var en fartygsklass bestående av hangarfartyg i brittiska Royal Navy under andra halvan av andra världskriget. Klassens utformning härrörde från Illustrious-klassen.

Implacable-klassens fartyg byggdes cirka 30 månader efter Illustrious-klassens hangarfartyg. Fartygen var mer nära besläktade med den tredje HMS Ark Royal med slimmade hangarväggar vilket möjliggjorde en bättre viktfördelning. En lägre hangar infördes också i klassen. Klassen hade också en fjärde uppsättning av framdrivningsmaskineri som gav dem extra fart som liknade den amerikanska Essex-klassen. Genom att anta ett permanent däckspark opererade tre fartyg upp till 81 flygplan under tjänstgöring i brittiska Stillahavsflottans mellan 1944 och 1945. Dessa fartyg använde eldledningssystemet Fuze Keeping Clock för luftvärnsbekämpning och hade fyra Mk V High Angle Director Towers. De åttadubbla 4,5 tums kanontornen på dessa fartyg hade också Remote Power Control.

Båda fartygen i klassen kölsträcktes 1939 och sjösattes i december 1942 och färdigställdes i augusti och maj 1944. Den fördröjda byggtiden berodde på förändrade prioriteringar vid varvet. Efter färdigställandet hade klassen en kort karriär.

Indefatigable var ett relativt nytt fartyg när hon genomförde den första landningen med ett tvåmotorigt flygplan, en de Havilland Mosquito. Hon anslöt sig därefter till brittiska Stillahavsflottan. Hon deltog också i flygräder mot Tirpitz.

Efter andra världskrigets slut användes båda fartygen som utbildningsfartyg innan de skrotas år 1955 och 1956 efter knappt 10 års tjänstgöring. Beslutet att skrota fartygen berodde på den stora kostnaden att modernisera dem i linje med HMS Victorious.

• HMS Implacable (R86) (byggd av Fairfields i Govan, tagen i tjänst i augusti 1944)
• HMS Indefatigable (R10) (byggd av John Brown & Co i Clydebank, tagen i tjänst i maj 1944)

• Brown, D K. (2000) (på engelska). Nelson to Vanguard. Chatham Publishing 
• Bishop, Chris; Chant, Chris (på engelska). Aircraft Carriers, The World's Greatest Naval Vessels And Their Aircraft 
• Preston, Antony (2002) (på engelska). The World’s Worst Warships. London: Conway Maritime Press. ISBN 0-85177-754-6 
• Ireland, Bernard (på engelska). The Illustrated Guide to Aircraft Carriers of the World. Hermes House, London, 2005. ISBN 1-84477-747-2 
• Friedman, Norman (1988) (på engelska). British Carrier Aviation: The Evolution of the Ships and Their Aircraft. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-054-8 
• Miller, David (2004) (på engelska). The Illustrated Directory of Warships from 1860 to The Present Day. London, England: Greenwich Editions, Ed 3, Salamander Books Ltd,. ISBN 0-86288-677-5 

• Wikimedia Commons har media som rör Implacable-klass.
  Bilder & media
• Implacable class (engelska)