Ilja Ilf
| Ilja Ilf | |
 | |
| Född | Иехиел-Лейб Арьевич Файнзильберг 3 oktober 1897 (g.s.)[1] Odessa[2][3] |
|---|---|
| Död | 13 april 1937[1][4][5] (39 år) Moskva[6][7][8] |
| Begravd | Novodevitjekyrkogården |
| Andra namn | Илья Арнольдович Ильф, Виталий Пселдонимов, И., Иф., А. И. Ильф, И. Вариант, Лахневич, Ильф, И—Ф., А. Немаловажный, Иф, И. Фальберг, И. А. Пселдонимов, Дон Бузильо, А. Старосольский, Ф. Толстоевский, Франц Бакен-Бардов, Коперник och Холодный философ |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland[9] och Sovjetunionen |
| Sysselsättning | Skribent[10][11][12], prosaist, satiriker, redaktör, humorist, science fiction-forfatter, manusförfattare, fotograf, journalist[12], mekaniker, dramatiker |
| Redigera Wikidata | |
'Ilja Ilf, pseudonym för Ilja Arnoldovitj Fajnzilberg (ryska: Илья Арнольдович Файнзильберг), född 15 oktober 1897 i Odessa, Kejsardömet Ryssland död 13 april 1937 i Moskva, Ryska SFSR Sovjetunionen var en rysk författare.
Ilf fick en teknisk utbildning och arbetade inom telegrafväsendet. Sina första verk publicerade han i tidskriften Morjak. Han flyttade till Moskva 1923 där han skrev i tidskriften Gudok. 1926 påbörjade han ett samarbete med Jevgenij Petrov, som skulle komma att vara fram till hans död 1937. Duon blev helt enkelt känd som Ilf och Petrov (Il'f i Petrov), och tillsammans skrev de flera romaner, bland annat Tolv stolar och Guldkalven.
Romanen Tolv stolar brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.
Ilf avled i sviterna av tuberkulos 1937. Den nazityska propagandatidningen Der Angriff lät dock publicera en artikel, där det istället hävdades att Ilf skulle ha begått självmord efter att ha fått kritik av de sovjetiska myndigheterna. Ilfs samarbetspartner Jevgenij Petrov lät då publicera en artikel i Pravda, där han tillbakavisade de felaktiga uppgifterna om att Ilf skulle ha begått självmord och intygade att han avled till följd av sjukdomen. Det finns dock västerländska historiker som fortfarande använder sig av självmordsversionen.
Bibliografi utgivet på svenska
- Tolv stolar, tillsammans med Jevgenij Petrov (Dvenadtsat stuljev) (övers. Ester och Josef Riwkin, Bonnier, 1937), filmatiserad i Sverige 1945 som 13 stolar och åter 1954 som Sju svarta "Be-Hå".
- Guldkalven, tillsammans med Jevgenij Petrov (Zolotoj teljonok) (övers. Elon och Margit Lindström, Ljus, 1946)
- Hur Robinson blev till, tillsammans med Jevgenij Petrov (Kak sozdavalsia Robinzon) (ingår i Berömda ryska berättare från Tjechov till Sjolochov, övers. Nils Åke Nilsson, Folket i Bild, 1958)
- Kyssen överför infektion, tillsammans med Jevgenij Petrov (övers. Ola Palmaer, Oktoberförlaget, 1977)
- Tolv stolar, tillsammans med Jevgenij Petrov (Dvenadtsat stuljev) (komplett utgåva, övers. Bengt Samuelson, Bokförlaget Akvilon, 2012)
Källor
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, sptimes.ru.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.sptimes.ru.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 8986472, omnämnd som: Ilya Ilf, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Speculative Fiction Database, författar-id i ISFDB: 111520, omnämnd som: Ilya Ilf, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, Internet Movie Database.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, russia.rin.ru.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, russiapedia.rt.com.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, Internet Movie Database.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.ncbi.nlm.nih.gov.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, Encyclopædia Britannica.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 79526, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
Russian writer Ilya Ilf