Ignacy Mościcki
| Ignacy Mościcki | |
 | |
| Tid i befattningen 4 juni 1926–30 september 1939 | |
| Premiärminister | Kazimierz Bartel, Józef Piłsudski, Kazimierz Bartel, Kazimierz Świtalski, Kazimierz Bartel, Walery Sławek, Józef Piłsudski, Walery Sławek, Aleksander Prystor, Janusz Jędrzejewicz, Leon Kozłowski, Walery Sławek, Marian Zyndram-Kościałkowski, Felicjan Sławoj Składkowski |
|---|---|
| Företrädare | Stanisław Wojciechowski |
| Efterträdare | Władysław Raczkiewicz (som Polens President i exil) |
| Född | 1 december 1867 Mierzanowo, Tsarryssland |
| Död | 9 april 1946 (78 år) Genève, Schweiz |
| Gravplats | St. Johannes ärkekatedral i Warszawa och Powązki[1] |
| Politiskt parti | Prolitariat |
Ignacy Mościcki, född 1 december 1867 i Mierzanowo, en by i Mazovien, död 2 oktober 1946 i Versoix utanför Genève, var polsk politiker och kemist, Han var Polens president 1926-1939.[2]
Biografi
Mościcki studerade kemi vid Polyteknikum i Riga och efter att ha deltagit i en socialistiskt revolutionär rörelse tillsammans med Józef Piłsudski och riskerade att fängslas flydde han 1892 till London, där han studerade vidare. 1897 blev han assistent vid och från 1911 ledare för den fysikaliska institutets laboratoriet i Fribourg i Schweiz. Han grundade även en kvävefabrik där, som arbetade efter en av Mościcki uppfunnen metod. 1913 blev han professor i elektrokemi vid tekniska högskolan i Lwów. 1921 övertog Mościcki ledningen för de tidigare tyska kvävefabrikerna i Chorzów. Efter statskuppen 12 maj 1926 lät Piłsudski kora Mościcki till polska republikens president; han omvaldes 1933 för en ny 7-årsperiod.[3]
Efter det polska nederlaget mot Tyskland i väst och efter den sovjetiska inmarschen i östra Polen flydde han natten till den 18 september 1939 tillsammans med den polska regeringen till Rumänien där han internerades. I december 1939 flyttade han med familjen till Schweiz.[2]
Referenser
- ^ hämtat från: polskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Mosckicki, Ignacy”. Andra världskriget III. Nationalencyklopedin. 2010. s. 469. ISBN 978-91-86365-25-7.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 171-72
|