Ida Lupino

Ida Lupino
Ida Lupino, sent 1940-tal.
Född4 februari 1918[1][2][3]
London
Död3 augusti 1995[1][2][3] (77 år)
Los Angeles, USA
BegravdForest Lawn Memorial Park
Medborgare iStorbritannien och USA
Utbildad vidRoyal Academy of Dramatic Art, [4]
Brighton Girls
Professional Children's School
SysselsättningFilmregissör, filmproducent, TV-regissör, filmskådespelare, manusförfattare, TV-skådespelare, regissör[5]
ArbetsgivareWarner Bros.
Politiskt parti
Demokratiska partiet
MakeLouis Hayward
(g. 1938–1945)[6]
Collier Young
(g. 1948–1951)[6][7]
Howard Duff
(g. 1951–1984)[6]
FöräldrarStanley Lupino[6]
Connie Emerald[6]
Utmärkelser
Saturn Award för bästa kvinnliga biroll (1976)
Stjärna på Hollywood Walk of Fame
Redigera Wikidata
Ida Lupino i TV-serien It Takes a Thief, 1968.

Ida Lupino, född 4 februari 1918 i London i Storbritannien, död 3 augusti 1995 i Los Angeles i Kalifornien, var en brittisk-amerikansk skådespelare, regissör, manusförfattare och producent, för såväl film som TV-produktioner.[8]

Biografi

Ida Lupino tillhörde en släkt som varit verksam inom teatervärlden sedan 1600-talet. Hennes far var en populär brittisk revykomiker, Stanley Lupino, och hennes mor skådespelaren Connie Emerald.

Ida Lupino gjorde filmdebut 1933 - under speciella omständigheter - i Her First Affairs. Det var egentligen tänkt att hennes mor, Connie Emerald, skulle få huvudrollen som förförisk ung kvinna, men regissören tyckte hon var för gammal, och Lupino fick rollen istället. Hon medverkade i en rad brittiska filmer samma år, och 1934 begav hon sig till Hollywood.

Ida Lupino fick sitt stora genombrott 1939 i Ljuset som försvann. Hon spelade ofta kallhamrade och litet vulgära kvinnor. Under större delen av 1940-talet var hon kontrakterad av filmbolaget Warner Bros. Där hamnade hon dock i onåd flera gånger då hon hårdnackat vägrade ta flera filmroller hon fann för svaga eller dåliga. Lupino själv betraktade sin Hollywood-karriär som ett misslyckande och brukade beskriva sig som "fattigmannens Bette Davis".

Under tidigt 1950-tal började Ida Lupino, tämligen framgångsrikt, regissera och producera för såväl film som TV. Hon sade i senare intervjuer att hon uppskattade arbetet bakom kameran mer än att skådespela.

Eftermäle

Ida Lupino har två stjärnor på Hollywood Walk of Fame, en för film vid adress 6821 Hollywood Blvd. och en för television vid 1724 Vine Street.[9]

Carla Bley hyllade Lupino med jazzlåten "Ida Lupino" 1964.[10]

Filmografi i urval

Not: Filmroller, om inget annat anges.

Källor

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Ida Lupino, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Ida Lupino, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.rada.ac.uk .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.acmi.net.au .[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ http://articles.latimes.com/1995-08-05/news/mn-31610_1_ida-lupino
  9. ^ http://projects.latimes.com/hollywood/star-walk/ida-lupino/
  10. ^ Haga, Evan (15 oktober 2008). ”Paul Bley Trio: Darkly Winsome Jazz”. NPR Music. https://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=92364930. Läst 11 november 2017. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Ida Lupino Cavalcade of America.JPG
Photo of Ida Lupino from an appearance on the radio program Cavalcade of America.