Ichirō Ogimura
Ichirō Ogimura | ||
Ichirō Ogimura. | ||
Bordtennis, herrar | ||
Nation: Japan | ||
---|---|---|
Världsmästerskap | ||
Guld | London 1954 | Herrsingel |
Guld | London 1954 | Herrlag |
Guld | Utrecht 1955 | Herrlag |
Guld | Tokyo 1956 | Herrdubbel |
Guld | Tokyo 1956 | Herrsingel |
Guld | Tokyo 1956 | Herrlag |
Guld | Stockholm 1957 | Mixeddubbel |
Guld | Stockholm 1957 | Herrlag |
Guld | Dortmund 1959 | Mixeddubbel |
Guld | Dortmund 1959 | Herrdubbel |
Guld | Dortmund 1959 | Herrlag |
Guld | Peking 1961 | Mixeddubbel |
Silver | Stockholm 1957 | Herrdubbel |
Silver | Stockholm 1957 | Herrsingel |
Silver | Peking 1961 | Herrlag |
Silver | Prag 1963 | Herrlag |
Silver | Ljubljana 1965 | Herrlag |
Brons | London 1954 | Herrdubbel |
Brons | Utrecht 1955 | Herrdubbel |
Brons | Dortmund 1959 | Herrsingel |
Ichirō Ogimura, född 25 juni 1932 i Ito, död 5 december 1994 i Tokyo var en japansk före detta bordtennisspelare och världsmästare i singel, dubbel, mixed dubbel och lag.
Biografi
Som spelare
Han spelade sitt första VM 1954 och 1965 – 11 år senare – sitt åttonde och sista. Under sin karriär tog han 20 medaljer i bordtennis-VM, 12 guld, 5 silver och 3 brons.
Efter den aktiva karriären
Efter sin aktiva karriär byggde han upp ett import- och export-företag. Han var också vice ordförande i japanska Bordtennisförbundet.
Vid ITTF-kongressen under VM 1987 i New Delhi, valdes han till president i ITTF; han hade då redan varit vice-president i åtta år. Detta ämbete hade han fram till sin död 1994.[1]
Ogimura och Sverige
1959 träffade SBTF ett avtal med Ogimura. Han stannade kvar i Sverige efter SOC och arbetade som rikstränare under fyra månader. Han konstaterade när de fyra månaderna i Sverige nästan gått att: "Svenskarna äter för mycket sötsaker, väldigt bra återväxt på pojksidan, starka men långsamma, flickorna har för dålig fysik, måste träna mycket mer".
1962 lyckades SBTF med att anställa honom igen, den här gången som tränare för svenska landslaget under januari-mars.[2] Han deltog även senare i träningsläger med det svenska landslaget,[3] och han fungerade tidvis som mentor och coach för Stellan Bengtsson.[4]
Privatliv
Ogimura var gift och hade tre barn. Han dog i lungcancer på ett sjukhus i Tokyo, 5 december 1994. [5]
Halls of Fame
Meriter
- Bordtennis VM
- 1954 i London
- 1:a plats singel
- 3:e plats dubbel (med Yoshio Tomita)
- 1:a plats med det japanska laget
- 1955 i Utrecht
- 3:e plats dubbel (med Yoshio Tomita)
- kvartsfinal mixed dubbel
- 1:a plats med det japanska laget
- 1956 i Tokyo
- 1:a plats singel
- 1:a plats dubbel (med Yoshio Tomita)
- kvartsfinal mixed dubbel
- 1:a plats med det japanska laget
- 1957 i Stockholm
- 2:a plats singel
- 2:a plats dubbel (med Toshiaki Tanaka)
- 1:a plats mixed dubbel med Fujie Eguchi)
- 1:a plats med det japanska laget
- 1959 i Dortmund
- 3:e plats singel
- 1:a plats dubbel (med Teruo Murakami)
- 1:a plats mixed dubbel med Fujie Eguchi)
- 1:a plats med det japanska laget
- 1961 i Peking
- kvartsfinal singel
- kvartsfinal dubbel
- 1:a plats mixed dubbel med Kimiyo Matsuzaki)
- 2:a plats med det japanska laget
- 1963 i Prag
- kvartsfinal singel
- 2:a plats med det japanska laget
- 1965 i Ljubljana
- kvartsfinal dubbel
- 2:a plats med det japanska laget
- 1954 i London
- Asian Championship TTFA
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ "Now 86 Days: The Guiding Hands of Table Tennis, the Former Presidents". ittf.com. Läst 12 september 2016. (engelska)
- ^ Orava, Marko (2016-06-07): "Stellan Bengtsson". idrottonline.se. Läst 12 september 2016.
- ^ Orava, Marko: "Nostalgirutan". idrottonline.e. Läst 12 september 2016.
- ^ "Klubbens historia". Arkiverad 18 september 2016 hämtat från the Wayback Machine. skfrigg.se, 2016-06-08. Läst 12 september 2016.
- ^ http://www.nytimes.com/1994/12/05/obituaries/ichiro-ogimura-table-tennis-champion-62.html?sec=&spon=
- ^ ”ITTF Hall of Fame 1997 Inductees” ( PDF). International Table Tennis Foundation. sid. 3. Arkiverad från originalet den 17 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110617005939/http://www.ittf.com/museum/HallofFame.pdf. Läst 28 september 2009.
- Ichirō Ogimura i ITTFs - Databank hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 30 september 2007).
Externa länkar
|
|
Media som används på denna webbplats
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
Chinese Taipei Olympic Flag. According to the official website of Chinese Taipei Olympic Committee, Blue Sky(circle) & White Sun(triangles) above the Olympic rings is neither the National Emblem of the Republic of China, nor the Party Emblem of Kuomintang (KMT), but a design in between, where the triangles do not extend to the edge of the blue circle, as registered at International Olympic Committee in 1981 and digitally rendered in 2013. Besides, the blue outline of the five-petaled plum blossom is broader than the red one. Moreover, the CMYK code of the blue one and the Blue Sky & White Sun is "C100-M100-Y0-K0", and different from the Olympic rings (C100-M25-Y0-K0). Note that it's the only version recognized by IOC.
Författare/Upphovsman: Okänd , Licens: CC BY-SA 3.0 nl
Tafeltennis Utrecht Japanner in actie