Institutet för språk och folkminnen

Institutet för språk och folkminnen
DepartementKulturdepartementet
OrganisationstypStatlig förvaltningsmyndighet
KommunUppsala
LänUppsala
Organisationsnr202100-1082
FöregångareSpråk- och folkminnesinstitutet
Svenska språknämnden
Sverigefinska språknämnden
Klarspråksgruppen
Inrättad1 juli 2006
GeneraldirektörMartin Sundin
InstruktionSFS 2007:1181
Webbplatswww.isof.se

Institutet för språk och folkminnen (förkortat Isof, före 2006 Språk- och folkminnesinstitutet, Sofi) är en statlig myndighet vars uppgift är att på vetenskaplig grund samla in, bygga upp och sprida kunskap om:

  • det svenska språket samt dialekter, ortnamn och personnamn i Sverige
  • de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli och romska samt svenskt teckenspråk
  • folklig kultur, vardagsliv och traditioner i Sverige.

Isof är indelat i fem avdelningar på tre olika orter – Göteborg, Stockholm och Uppsala, där Göteborg och Uppsala även har särskilda regionala och/eller ämnesinriktade ansvarsområden. Myndighetens huvudkontor finns i Uppsala. Från och med 2022 finns verksamhet även i Kiruna och Övertorneå, i och med den treåriga satsningen på språkcentrum[1] för de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli och romska.

Enligt institutets gällande instruktion (Förordning (2007:1181) med instruktion för Institutet för språk och folkminnen)[2] är deras uppgift att bedriva språkvård och efter vetenskapliga normer försöka levandegöra och sprida kunskaper om svenska språket, de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib (alltså ej inkluderande samiska)[3], det svenska teckenspråket, dialekter, folkminnen, namn och språkligt burna kulturarv i Sverige. Institutet ska även bedriva forskning samt delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.

Historik

Den 1 juli 1970 bildades DOVA-myndigheten, en förkortning av Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv. Denna myndighet bestod från början av Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA), Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU), Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) samt Svenskt visarkiv (SVA). Till myndigheten fördes under 1971 Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG) och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM). År 1984 införlivades även de tidigare forskningsprojekten Ordbok över Sveriges dialekter (OSD) och Sveriges medeltida personnamn (SMP).[4] Från att ha varit självständiga arkiv bildade dessa nu en gemensam myndighet.

Under 1990-talet omorganiserades ULMA och delades upp i flera enheter och Ortnamnsarkivet i Uppsala bildade tillsammans med Sveriges medeltida personnamn en gemensam avdelning kallad Namnavdelningen.

Den 1 juli 1993 bytte myndigheten namn till Språk- och folkminnesinstitutet (Sofi).

Isof fick från och med den 1 juli 2006 utökade uppgifter i samband med namnbytet. Förutom avdelningar och arkiv från Språk- och folkminnesinstitutet ingår även det nya Språkrådet, som består av de tidigare självständiga språkvårdsmyndigheterna Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden samt av Klarspråksgruppen i Regeringskansliet.

ULMA

Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala var från 1939 och fram till 1970 en statlig arkiv- och forskningsinstitution med namnet Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Grunden för verksamheten lades redan på 1870-talet med de olika landsmålsföreningarna vid Uppsalas studentnationer, vilka på 1890-talet efterträddes av de så kallade dialektgeografiska landskapsundersökningarna. Arkivet fick officiell status 1914 som Uppsala landsmålsarkiv (ULMA) med Herman Geijer som förste föreståndare.

OAU

Ortnamnsarkivet i Uppsala, som var huvudarkiv för ortnamn i Sverige, grundades 1928 och fram till 1970 lydde arkivet, som då kallades Svenska ortnamnsarkivet, under Svenska ortnamnskommissionen.

DAL

Landsmålsarkivet i Lund grundades 1930 genom riksdagsbeslut, och övertog de gamla sydsvenska landsmålsföreningarnas (Skånes, Hallands, Smålands och Kalmar-Blekinges) samlingar. Dessa föreningar hade då funnits i 55 år, från 1916 under en av föreningarna vald centralstyrelse.

SVA

Svenskt visarkiv, som grundades privat på initiativ av Ulf Peder Olrog 1951, överfördes till Statens musiksamlingar den 1 juli 1999.

Före detta avdelningar inom Isof

  • Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (DFU)
  • Namnarkivet i Uppsala (NAU)
  • Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG). DAG:s uppgift var att förvalta vårt kulturarv genom att samla, bearbeta och förmedla kunskap om dialekter, folkminnen, folkmusik, ortnamn och personnamn. Ansvarsområdet omfattade i första hand förutvarande Göteborgs och Bohus län samt södra Dalsland.
  • Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL)
  • Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM). DAUM hade till uppgift att samla in, bevara, bearbeta och ge ut material om dialekter, ortnamn, folklig kultur och lokalhistoria. Arkivets ansvarsområde omfattade i första hand Västerbottens och Norrbottens län.
  • Avdelningen för verksamhets- och ledningsstöd (VLS)
  • Avdelningen för IT och digitalisering (ITD)
  • Sveriges medeltida personnamn (SMP)

Isofs avdelningar

  • Avdelningen för arkiv och forskning i Göteborg (AFG) (från och med 2020).
  • Avdelningen för arkiv och forskning i Uppsala (AFU) (från och med 2020)
  • Avdelningen för nationella minoriteter och svenskt teckenspråk
  • Avdelningen Språkrådet
  • Avdelningen för stöd och utveckling (från och med 2023)

Referenser

Noter

Källor

Se även

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Isof logotyp.svg
Författare/Upphovsman: Institutet för språk och folkminnen (Isof), Licens: CC BY 4.0
Logotyp för Institutet för språk och folkminnen, från och med 2021