International Electrotechnical Commission

International Electrotechnical Commission är en internationell standardiseringsorganisation[1][2] vars främsta syfte är att arbeta fram och fastställa internationella standarder inom elektroteknik, elektronik och relaterad teknologi. IEC-standarder täcker ett brett utbud av teknologier från kraftgenerering, överföring och distribution till hushållsapparater och kontorsutrustning, halvledare, fiberoptik, batteriersolenergi, nanoteknik och marin energi, såväl som många andra. IEC hanterar också fyra[3] globala system för bedömning av överensstämmelse som certifierar att utrustning, system eller komponenter överensstämmer med dess internationella standarder.

All elektroteknik omfattas av IEC-standarder, inklusive energiproduktion och distribution, elektronik, magnetism och elektromagnetism, elektroakustik, multimediatelekommunikation och medicinsk teknik, samt tillhörande allmänna discipliner som terminologi och symboler, elektromagnetisk kompatibilitet, mätning och prestanda, pålitlighet, konstruktion och utveckling, säkerhet och miljö.

Historik

Den första internationella elektriska kongressen ägde rum 1881 vid den internationella utställningen för elektricitet, som hölls i Paris. Vid det mötet enades man om det internationella systemet för elektriska och magnetiska enheter.

International Electrotechnical Commission grundades 1906 med Lord Kelvin som dess förste ordförande.[4]

IEC huvudkontor i Genève.

IEC var avgörande för att utveckla och distribuera standarder för måttenheter, särskilt gausshertz och weber.[5] Den var också först att förespråka Giorgi-systemet av standarder, senare utvecklat till SI, eller Système International d'unités (på svenska: Internationella måttenhetssystemet, SI-systemet).

År 1938 publicerade den en flerspråkig internationell vokabulär för att förena terminologi som rör elektrisk, elektronisk och relaterad teknik. Denna ansträngning fortsätter, och International Electrotechnical Vocabulary publiceras online som Electropedia.

CISPR (Comité International Spécial des Perturbations Radioélectriques) är en av de grupper som grundats av IEC.

För närvarande är 89 länder IEC-medlemmar[6] medan ytterligare 85 deltar i Affiliate Country Programme,[7] som inte är en form av medlemskap utan är utformat för att hjälpa industrialiserande länder att bli involverade i IEC. Ursprungligen beläget i London, Storbritannien, flyttade IEC till sitt nuvarande huvudkontor i Genève, Schweiz 1948.

IEC har regionala centra i Afrika (Nairobi, Kenya), Asien (Singapore), Oceanien (Sydney, Australien), Latinamerika (São Paulo, Brasilien) och Nordamerika (Worcester, Massachusetts, USA).

Arbetet utförs av cirka 10 000 el- och elektronikexperter från industri, myndigheter, akademi, testlabb och andra med intresse för ämnet.

IEC-standarder antas ofta som nationella standarder av dess medlemstater. I Europa sker detta samordnat, på elområdet inom organisationen CENELEC, och de flesta standarderna från IEC fastställs också som europeisk standard. Svensk medlem i IEC är SEK Svensk elstandard, som under namnet Svenska Elektrotekniska Kommittén grundades i detta syfte 1907.

IEC-standarder

Sladdställ med ett vinklat IEC-anslutningsdon (IEC 60320 C13) och en jordad stickpropp (CEE 7/7).
IEC 60320 C5-kontakt

IEC har ett nära samarbete med International Organization for Standardization (ISO) och International Telecommunication Union (ITU). Dessutom samarbetar man med flera stora standardutvecklingsorganisationer, som IEEE som man undertecknade ett samarbetsavtal med 2002, som ändrades 2008 för att inkludera gemensamt utvecklingsarbete.

IEC-standarder som inte är utvecklade tillsammans med ISO har nummer i intervallet 60000–79999 och deras titlar har en form som IEC 60417: Grafiska symboler för användning på utrustning . Efter Dresdenavtalet med CENELEC omvandlades antalet äldre IEC-standarder 1997 genom att lägga till 60000, till exempel blev IEC 27 IEC 60027. Standarder i 60000-serien föregås också av EN för att ange att IEC-standarden också antas av CENELEC som en europeisk standard; till exempel finns IEC 60034 även tillgänglig som EN 60034.

Standarder utvecklade tillsammans med ISO, såsom ISO/IEC 26300 ( Öppet dokumentformat för kontorstillämpningar (OpenDocument) v1.0 ), ISO/IEC 27001 ( Informationsteknik, Säkerhetstekniker, Informationssäkerhetsledningssystem, Krav) och ISO/IEC 17000-serien, bär akronymen för båda organisationerna. Användningen av ISO/IEC-prefixet omfattar publikationer från ISO/IEC Joint Technical Committee 1 – Information Technology, såväl som standarder för bedömning av överensstämmelse som utvecklats av ISO CASCO (kommittén för bedömning av överensstämmelse) och IEC CAB (styrelsen för bedömning av överensstämmelse). Andra standarder som utvecklats i samarbete mellan IEC och ISO tilldelas nummer i 80000-serien, som IEC 82045–1.

IEC-standarder antas också av andra certifierande organ som BSI (Storbritannien), CSA (Kanada), UL & ANSI / INCITS (USA), SABS (Sydafrika), Standards Australia , SPC / GB (Kina) och DIN (Tyskland). IEC-standarder som antagits av andra certifierande organ kan ha vissa noterade skillnader från den ursprungliga IEC-standarden.[8].

Medlemskap och deltagande

IEC består av medlemmar, kallade nationella kommittéer (NC), och varje NC representerar sin nations elektrotekniska intressen i IEC. Detta omfattar tillverkare, leverantörer, distributörer och leverantörer, konsumenter och användare, alla nivåer av statliga myndigheter, professionella föreningar och branschorganisationer samt standardutvecklare från nationella standardiseringsorgan. Nationella kommittéer är sammansatta på olika sätt. Vissa NC är endast offentlig sektor, vissa är en kombination av offentlig och privat sektor, och vissa är endast privat sektor. Cirka 90 procent av dem som utarbetar IEC-standarder arbetar inom industrin.[9]IEC:s medlemsländer är:

Fullständiga medlemmar

Associerade medlemmar (begränsad rösträtt och ledningsrätt)

Anslutna

År 2001 och som svar på uppmaningar från WTO att öppna sig för fler utvecklingsländer, lanserade IEC Affiliate Country Program för att uppmuntra utvecklingsländer att engagera sig i kommissionens arbete eller att använda dess internationella standarder. Länder som undertecknar ett löfte att delta i arbetet och att uppmuntra användningen av IEC-standarder i nationella standarder och föreskrifter ges tillgång till ett begränsat antal tekniska kommittédokument i syfte att kommentera. Dessutom kan de välja ett begränsat antal IEC-standarder för deras nationella standardbibliotek.[11]Länder som deltar i Affiliate Country Program är:

Teknisk information

Standarder och verktyg publicerade i databasformat

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, International Electrotechnical Commission, 27 januari 2025.

Noter

  1. ^ IEC Organization and funding, CH: International Electrotechnical Commission, 2017, http://www.iec.ch/about/profile/funding.htm, läst 16 november 2017 
  2. ^ International Geneva, Facts and Figures, CH: Permanent Mission of Switzerland to the United Nations Office and to the other international organizations in Geneva, 2017, https://www.eda.admin.ch/content/dam/mission-onu-omc-aele-geneve/en/documents/GI--en-chiffres_EN.pdf 
  3. ^ ”What the IEC does – IEC conformity assessment systems”. What the IEC does – IEC conformity assessment systems. International Electrotechnical Commission. https://www.iec.ch/perspectives/government/iec_scope/scope_3.htm. 
  4. ^ The Life of William Thomson, Baron Kelvin of Largs by Silvanus Phillips Thompson, CUP 2011, ISBN 1108027180, 9781108027182
  5. ^ Electrical Engineering for Non-Electrical Engineers. Fairmont Press. 2013-12-10. ISBN 978-1482228830 
  6. ^ ”National Committees | IEC”. National Committees | IEC. https://www.iec.ch/dyn/www/f?p=103:5:0##ref=menu. 
  7. ^ ”Affiliate Country | IEC”. Affiliate Country | IEC. https://www.iec.ch/dyn/www/f?p=103:9:0. 
  8. ^ IEC Webstore | Welcome. Webstore.iec.ch.
  9. ^ IEC full and associate members
  10. ^ [a b c d] Formerly participating in the affiliate programme.
  11. ^ IEC affiliates

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Chile.svg
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Flag of Indonesia.svg
bendera Indonesia
Flag of Iran.svg
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel.svg
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
Flag of Canada (Pantone).svg
Kanadas flagga, införd 1965; denna version med Pantone‐nyanser. Nuvarande utformning ersatte den tidigare kanadensiska Red Ensign.
Flag of Croatia.svg
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Flag of Malaysia.svg
Flag of Malaysia – Jalur Gemilang (Stripes of Glory)
Flag of Norway (ef2b2d for red & 002868 for blue).svg
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Flag of Portugal.svg
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
Flag of Slovenia.svg
The flag of Slovenia.
"The construction sheet for the coat of arms and flag of the Republic of Slovenia
is issued in the Official Gazette Uradni list Republike Slovenije #67, 27 October 1994
as the addendum to the Law on the coat of arms and flag."
Flag of South Africa.svg

Sydafrikas flagga

Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker

     grön rendered as RGB 000 119 073Pantone 3415 C
     gul rendered as RGB 255 184 028Pantone 1235 C
     röd rendered as RGB 224 060 049Pantone 179 C
     blå rendered as RGB 000 020 137Pantone Reflex Blue C
     vit rendered as RGB 255 255 255
     svart rendered as RGB 000 000 000
Flag of Thailand.svg
The national flag of Kingdom of Thailand; there are total of 3 colours:
  • Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
  • White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
  • Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
Flag of Montenegro.svg
Flag of Montenegro (adopted on 13 July 2004).
International Electrotechnical Commission - Central Office - Geneva.jpg
Författare/Upphovsman: IEC-CO, Licens: CC BY-SA 4.0
International Electrotechnical Commission - Central Office - Geneva
IEC cable angled.jpg
Författare/Upphovsman: Jlandin - Johannes Landin, multix.org, Licens: CC BY-SA 3.0
Cable angled IEC C13
Flag of Oman.svg
Författare/Upphovsman: See File history below for details., Licens: CC0
Flag of Oman
IEC 60320 C5 connector.jpg
Författare/Upphovsman: Swift.Hg, Licens: CC BY-SA 3.0
IEC 60320 C5 connector