I-klass (jagare)

I-klass
Allmänt
Typ	Jagare
Operatörer	Royal Navy  Turkiets flotta
Före	G & H-klass
Efter	Tribal-klass
I tjänst	1937–1960
Färdigställda	13
Förlorade	6
Tekniska data
Deplacement	1 390–1 918 ton
Längd	98,5 meter
Bredd	10,1 meter
Djupgående	3,8 meter
Framdrift
Maskinstyrka	34 000 shp (24 000 kW)
Prestanda
Maxfart	36 knop (67 km/h)
Räckvidd	5 530 nautiska mil (10 240 km) vid 15 knop
Lastförmåga
Besättning	137 (fredstid) 145 (krigstid)
Beväpning
Bestyckning	4 x 12 cmm allmålskanoner 8 x 12,7 mm kulsprutor 10 x 53,3 cm torpedtuber

I-klassen var en klass av nio jagare, inklusive en flottiljledare, som byggdes för Royal Navy under 1930-talet. Fyra liknande fartyg beställdes av den turkiska flottan, varav två dock senare köptes av Royal Navy, vilket innebar att antalet av dessa fartyg i brittisk tjänst uppgick till 11 - även om tre av de ursprungliga fartygen hade gått förlorade när Inconstant och Ithuriel togs i tjänst. I-klassen tjänstgjorde under andra världskriget och sex av dem gick förlorade och ett sjunde fartyg avskrevs.

I-klassen liknade av den föregående H-klassen, förutom att de hade tio torpedtuber (två grupper om fem) i stället för åtta. De införlivade den nya brygg- och styrhyttslayouten som testades i Hero och Hereward (förutom på flottiljledaren Inglefield). Inglefield hade också en större trebent förmast, medan hennes systrar hade stolpmaster. Den extra vikten av torpedtuberna och monteringen av minröjningsutrustning samt sjunkbombsutrustning (tidigare fartyg hade antingen det ena eller det andra) på samma skrov som H-klassen orsakade en försämring av stabiliteten, vilket gjorde att det krävdes ballast när bränslenivån var för låg.

Jagarna i klassen kunde utföra minröjning, ubåtsjakt med ASDIC och sjunkbomber, samt kunde fungera som minfartyg.

De turkiska fartygen i I-klassen hade en liknande design som sina brittiska motsvarigheter, men hade bara åtta torpedtuber (två grupper om fyra) som de brittiska fartygen i H-klassen.

Modifieringar i början av kriget innebar att man ersatte de bakre torpedtuberna med en QF 7,6 cm luftvärnskanon, tog bort den bakre skorstenen och huvudmasten för att förbättra siktmöjligheterna och lade till ett par QF 20 mm Oerlikon automatkanoner på bryggvingarna. En Typ 286 ytmålsradar lades till i takt med att den blev tillgänglig och de ineffektiva 13 mm Vickers-kulsprutorna byttes ut mot Oerlikon automatkanoner; och en av torpedtuberna togs bort på vardera sida för att minska toppvikten. Icarus förlorade "Y"-kanonen för att stuva extra sjunkbomber (för en total last på 110 stycken) och deras granatkastare. De överlevande fartygen fick ett tredje par Oerlikon automatkanoner, som lades till bredvid sökarljuspositionen, och 7,6 cm kanonen togs bort för att öka antalet sjunkbomber. På vissa fartyg ersattes 'A'-kanonen med en framåtriktad Hedgehog-granatkastare, men denna ändring verkar ha återkallats i ett senare skede. Ilex, Intrepid, Impulsive och Isis fick 'B'-kanonen borttagen och två dubbelmonterade QF 57 mm L/47 kanoner lades till i ett Mark I* torn för att bekämpa E-båtar. Ytterligare en Hedgehog-granatkastare lades också till.

De före detta turkiska fartygen modifierades på samma sätt som sina systrar i I-klassen.

Fyra fartyg beställdes till den turkiska flottan 1938. När kriget bröt ut köptes två av britterna, men två levererades till Turkiet 1942 som Sultanhisar och Demirhisar.

• English, John (1993). Amazon to Ivanhoe: British Standard Destroyers of the 1930s. Kendal: World Ship Society. ISBN 0-905617-64-9 
• Friedman, Norman. British Destroyers & Frigates: The Second World War and After. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-86176-137-6 
• Hodges, Peter (1979). Destroyer Weapons of World War 2. Greenwich: Conway Maritime Press. ISBN 978-0-85177-137-3 
• Lenton, H. T. (1998). British & Empire Warships of the Second World War. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-048-7 
• Lyon, Hugh (1995). Conway's All the World's Fighting Ships 1947-1995. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-132-7 
• March, Edgar J. (1966). British Destroyers: A History of Development, 1892-1953; Drawn by Admiralty Permission From Official Records & Returns, Ships' Covers & Building Plans. London: Seeley Service 
• Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2 
• Smith, Peter C. (2005). Into the Minefields: British Destroyer Minelaying 1918–1980. Barnsley, UK: Pen & Sword Books. ISBN 1-84415-271-5 
• Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War Two: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-326-1 

• Wikimedia Commons har media som rör I-klass (jagare).
  Bilder & media