Hyrkanmes

	Hyrkanmes; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Mesar; Paridae
Släkte	Titor; Poecile
Art	Hyrkanmes; P. hyrcanus
Vetenskapligt namn
	§ Poecile hyrcanus
Auktor	(Zarudny & Loudon, 1905)
Synonymer
	Parus hyrcanus; Poecile lugubris hyrcanus; Parus lugubris hyrcanus;

Hyrkanmes^[2] (Poecile hyrcanus) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer endast i berglövskogar i norra Iran och närliggande Azerbajdzjan. Fram tills nyligen behandlades den som underart till balkanmesen, men urskiljer sig både genom utseenden, läten och genetiskt, där den snarare är närmare släkt med exempelvis talltita och entita. Trots det begränsade utbredningsområdet anses den inte vara hotad.

Utseende och läte

Hyrkanmesen är en 12,5 centimeter lång mes, i mönstret lik övriga titor. Denna art har mörkbrun hjässa och haklapp samt brun under- och ovansida, skärbeige i fräsch dräkt men blekare och gråare i mer sliten. Den är mycket lik balkanmesen som den tidigare behandlades som underart till (se nedan), men denna har svart hjässa som inte sträcker sig lika långt ner på manteln, tydligare avgränsad haklapp och längre stjärt.^[4] Hyrkanmesen är rätt tystlåten, men avger ett tunt zsit eller ett nasalt chev chev.

Utbredning och systematik

Arten förekommer i norra Iran (Elburzbergen) och närliggande Azerbajdzjan.^[3] Tidigare betraktades den utgöra en underart av balkanmes (P. lugubris). Genetiska studier visar dock att den är närmare släkt med talltita (P. montanus), entita (P. palustris) och östasiatiska sikangtitan (P. hypermelaenus) än balkanmesen.^[5] Numera urskiljs den därför vanligen som egen art.^[3]^[6]^[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Hyrkanmesen förekommer i berglövskogar. Den hackar ut sitt eget bo, (likt talltita men olikt balkanmesen^[8]) oftast i en rutten stubbe eller ruttet träd. De flesta bon fodras med päls, hår och träflisor, men fjädrar kan också användas. Den lägger fem till sju ägg som är vita och svagt rödfläckiga. Arten lever av fjärilslarver, andra insekter och frön.

Status och hot

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser dock inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.^[1]

Namn

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn syftar på det forntida landskapet Hyrkanien som omfattade ungefär samma område där hyrkanmesen förekommer idag.^[9]

Referenser

Artikeln bygger på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Caspian tit, läst 2018-09-03 som anger följande källor:

Del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2
Harrap, S., & Quinn, D. (1996). Tits, Nuthatches and Treecreepers. Christopher Helm. ISBN 0-7136-3964-4

Noter

^ [a b] Birdlife International 2016 Poecile hyrcanus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 20 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Caspian Tit (Poecile hyrcanus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343867 19 oktober 2018).
^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om hyrkanmes.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2016 Poecile hyrcanus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 20 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[4] Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Caspian Tit (Poecile hyrcanus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343867 19 oktober 2018).

[5] Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.

[IOC-6] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.

[H&M-7] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[hbwp-8] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler