Hyperion (måne)
- För andra betydelser, se Hyperion (olika betydelser).
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Hyperion | |
Upptäckt | |
---|---|
Upptäckare | Bond, Bond och Lassell |
Upptäcktsdatum | 16 september 1848 |
Uppkallad efter | Hyperion |
Omloppsbana | |
Banmedelradie | 1 481 009 km |
Excentricitet | 0,1230061 |
Siderisk omloppstid | 21,27661 dygn |
Inklination | 0,43° |
Måne till | Saturnus |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 266 km |
Massa | 5,686·1018 kg |
Medeldensitet | 0,6 g/cm3 |
Ytgravitation (ekvatorn) | 0,041 m/s2 |
Albedo | 0,25 |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
Hyperion (grekiska ‘Υπερίωνας) är en av Saturnus månar. Månen upptäcktes 1848 av William Cranch Bond, George Phillips Bond och William Lassell, och är uppkallad efter Hyperion, solgud i grekisk mytologi, son till Uranos och Gaia, far till Helios. Det tidigare namnet var Saturn VII.[1]
Hyperion är solsystemets största satellit som inte är formad som ett klot. Formen är oregelbunden, nästan svampliknande. Månen är unik i sitt slag som den enda kända himlakropp i solsystemet med kaotisk rotation. Dess största krater är 10 kilometer djup och har en diameter på 120 kilometer.
Externa länkar
- Cassini mission Hyperion page
- MNRAS 9 (1848) 1: Discovery of a new satellite of Saturn (Bond)
- MNRAS 8 (1848) 195: Discovery of a new satellite of Saturn (Lassell)
- The Planetary Society: Hyperion
- NASA: Saturn's Hyperion, A Moon With Odd Craters
Referenser
- ^ ”Hyperion” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/saturn-moons/hyperion/in-depth/. Läst 13 juli 2019.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Montage of Saturn and several of its satellites, Dione, Tethys, Mimas, Enceladus, Rhea, and Titan. JPL image PIA01482: Saturn System Montage This montage of images of the Saturnian system was prepared from an assemblage of images taken by the Voyager 1 spacecraft during its Saturn encounter in November 1980. This artist's view shows Dione in the forefront, Saturn rising behind, Tethys and Mimas fading in the distance to the right, Enceladus and Rhea off Saturn's rings to the left, and Titan in its distant orbit at the top.
original description: This stunning false-color view of Saturn's moon Hyperion reveals crisp details across the strange, tumbling moon's surface. Differences in color could represent differences in the composition of surface materials. The view was obtained during Cassini's close flyby on Sept. 26, 2005. Hyperion has a notably reddish tint when viewed in natural color. The red color was toned down in this false-color view, and the other hues were enhanced, in order to make more subtle color variations across Hyperion's surface more apparent. Images taken using infrared, green and ultraviolet spectral filters were combined to create this view. The images were taken with the Cassini spacecraft's narrow-angle camera at a distance of approximately 62,000 kilometers (38,500 miles) from Hyperion and at a Sun-Hyperion-spacecraft, or phase, angle of 52 degrees. The image scale is 362 meters (1,200 feet) per pixel. The Cassini-Huygens mission is a cooperative project of NASA, the European Space Agency and the Italian Space Agency. The Jet Propulsion Laboratory, a division of the California Institute of Technology in Pasadena, manages the mission for NASA's Science Mission Directorate, Washington, D.C. The Cassini orbiter and its two onboard cameras were designed, developed and assembled at JPL. The imaging operations center is based at the Space Science Institute in Boulder, Colo.