Hylomys suillus
| Hylomys suillus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Uppstoppat exemplar | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Erinaceomorpha |
| Familj | Igelkottdjur Erinaceidae |
| Underfamilj | Råttigelkottar Galericinae |
| Släkte | Hylomys |
| Art | Hylomys suillus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hylomys suillus | |
| Auktor | Müller, 1840 |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hylomys suillus[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Müller 1840. Hylomys suillus ingår i släktet Hylomys och familjen igelkottdjur.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Utseende
Djuret har inga långa taggar som arter i underfamiljen igelkottar (Erinaceinae) utan bara några korta avplattade taggar inblandade i den mjuka pälsen. Pälsen är oftast brun eller lite gråspräcklig. Hylomys suillus blir 12 till 14 cm lång (huvud och bål), har en cirka 3 cm lång svans och väger ungefär 70 g. Den korta svansen är nästan naken och de runda öronen är ganska stora. I den långa spetsiga nosen finns flera tänder som har ungefär samma storlek. Fingrar och tår är utrustade med klor.[7][8]
Utbredning och habitat
Denna råttigelkott förekommer i Sydostasien från sydöstra Kina över det sydostasiatiska fastlandet och Malackahalvön till norra Borneo, Sumatra och Java. Arten vistas i kulliga områden och i bergstrakter mellan 90 och 1700 meter över havet. På Sumatra når den i sällsynta fall 3000 meter över havet. Hylomys suillus vistas vanligen i fuktiga bergsskogar. Den hittas även i skogar i lägre områden samt i landskap som förändrades av människor.[1]
Ekologi
Arten äter främst ryggradslösa djur som insekter och daggmaskar. Dessutom ingår frukter i födan. Fortplantningen sker över hela året och honor föder upp till tre ungar per kull. Under bra förhållanden kan Hylomys suillus leva två år.[1]
Underarter
Arten delas in i följande underarter:[5]
- H. s. dorsalis
- H. s. maxi
- H. s. microtinus
- H. s. pegunensis
- H. s. siamensis
- H. s. suillus
- H. s. tionis
Bildgalleri
Källor
- ^ [a b c d] 2008 Hylomys suillus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Hylomys suillus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hylomys+suillus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Francis & Barrett, red (2008). ”Short-tailed gymnure” (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 30. ISBN 978-1-84537-735-9
- ^ Nick Baker: Short-tailed Gymnure, Ecology Asia, läst 23 juli 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hylomys suillus.
Wikispecies har information om Hylomys suillus.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Daderot, Licens: CC0
Exhibit in Naturmuseum Senckenberg, Frankfurt am Main, Germany. Photography was permitted in the museum without restriction.
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Short-tailed Gymnure (Hylomys suillus) range
Författare/Upphovsman: Daderot, Licens: CC0
Exhibit in Naturmuseum Senckenberg, Frankfurt am Main, Germany. Photography was permitted in the museum without restriction.