Huvudskepp
Huvudskepp och kapitalskepp är historiska benämningar på de förnämsta fartygen i en örlogsflotta.[1][2] Från och med 1640-talet var det vanligt att större svenska fartyg kallades kapitalskepp, ett ord som bildats genom latinisering av den äldre nordiska termen för större stridsbåtar, huvudskepp.[3] Kapitalskepp var i praktiken synonymt med realskepp,[4] vilket var den utbredda samtida benämningen på de fartyg som senare istället skulle bli allmänt kända som regalskepp.[5] Även formen capitalskepp har i svenskan använts om tvådäcksskepp.[6]
På engelska används fortfarande termen capital ship om flottans viktigaste örlogsfartyg.[7]
Se även
Referenser
Källor
- Glete, Jan (2010). Swedish Naval Administration, 1521–1721: Resource Flows and Organisational Capabilities. Leiden: Brill. ISBN 978-90-04-17916-5
Noter
- ^ ”huvud[-skepp]”. Svenska Akademiens ordbok. https://www.saob.se/artikel/?unik=H_1393-0134.jn7n. Läst 16 mars 2022.
- ^ ”kapital[-skepp]”. Svenska Akademiens ordbok. https://www.saob.se/artikel/?unik=K_0439-0021.rzqi. Läst 16 mars 2022.
- ^ Glete (2010) sid. 330–331. ”From the 1640s, it became common to describe large ships as ‘capital ships’ (kapitalskepp), a Latin form of the old Nordic term for large warships, huvudskepp.”
- ^ Glete (2010) sid. 331. ”Kapitalskepp and realskepp were practically synonymous in Swedish; see two ship lists dated 25/11 1645, where the draft has kapitalskepp and the final version realskepp for the same ships […].”
- ^ Glete (2010) sid. 329. ”The words real, royal, and regal could, in early modern Swedish […] be used as a synonym for great or large […]. […] [The spelling] regalskepp has been normal in modern Swedish […]. In 17th-century documents, the spelling regalskepp hardly ever appears. Realskepp is the most common form.”
- ^ ”Slaget i Öresund 1658”. Tidskrift i sjöväsendet (Karlskrona: Kungl. Örlogsmannasällskapet) (2/1900): sid. 118; 124. 1900. https://www.koms.se/tidskrift/arkiv/nr-2-1900/.
- ^ Gary Hart & William S. Lind (1986). America Can Win: The Case for Military Reform. Adler & Adler. sid. 90. ISBN 0-917561-10-4