Huvudserien

Huvudserien i ett Hertzsprung-Russell-diagram är en kurva längs med vilken de flesta stjärnor befinner sig. En stjärna i huvudserien kallas huvudseriestjärna.[1][2] Kurvan är jämförelsevis skarpt avgränsad, eftersom både spektralklassen och luminositeten hos en stjärna bestäms nästan enbart av stjärnans massa så länge den fortfarande förbränner väte genom fusion till helium – vilket de flesta stjärnor gör.

Solen, med spektralklass G2V, är ett exempel på en huvudseriestjärna: den har varit det i ungefär 4,5 miljarder år och kommer att fortsätta så i ytterligare ungefär 4,5 miljarder år. Efter att vätet i solens kärna förbrukats kommer den att börja förbränna helium, svälla upp och bli en röd jättestjärna.

Exempelstjärnor

Tabellen nedan visar typiska värden för stjärnor längs huvudsekvensen. Värdena för luminositet (L), radie (R) och massa (M) är relativ i förhållande till en dvärgstjärna – nämligen vår egen stjärna, solen. De faktiska värdena för en stjärna inom huvudserien kan variera så pass mycket som 20–30 procent från de angivna värdena nedan.

Tabell med stjärnparametrar för huvudsekvensen
Klassificering stjärnklassRadieMassaLuminositetTemperaturExempel[3]
RMLK
O6184050000038000Theta1 Orionis C
B07,4182000030000Fi1 Orionis
B53,86,580016400Pi Andromedae A
A02,53,28010800Alfa Coronae Borealis A
A51,72,1208620Beta Pictoris
F01,31,767240Gamma Virginis
F51,21,32,56540Eta Arietis
G01,051,101,265920Beta Comae Berenices
G21,001,001,005780Solen … är en typisk G2V-stjärna.
G50,930,930,795610Alfa Mensae
K00,850,780,40524070 Ophiuchi A
K50,740,690,16441061 Cygni A
M00,630,470,0633920Gliese 185[3]
M50,320,210,00793120EZ Aquarii A
M80,130,100,00082660Van Biesbroecks stjärna

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Harding E. Smith (1999). ”The Hertzsprung-Russell Diagram”. Gene Smith's Astronomy Tutorial. Center for Astrophysics & Space Sciences, University of California, San Diego. http://cass.ucsd.edu/public/tutorial/HR.html. Läst 24 oktober 2013. 
  2. ^ Richard Powell (2006). ”The Hertzsprung Russell Diagram”. An Atlas of the Universe. http://www.atlasoftheuniverse.com/hr.html. Läst 24 oktober 2013. 
  3. ^ [a b] ”SIMBAD astronomical Databse”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/. Läst 24 oktober 2013. 

Källor

  • Zombeck, Martin V., “Handbook of Space Astronomy and Astrophysics” (1990, 2:a upplagan), Cambridge University Press, ISBN 0-521-34787-4.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

HR-diag-no-text-3.svg
Hertzsprung–Russell diagram, no text, for navigation images with active text links.