Huset Oldenburg

Huset Oldenburg
Ätten Oldenburgs stamvapen
Känd sedan1088
UrsprungTyskland
Utgrenad iHolstein-Gottorpska ätten
Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg
Huset Augustenburg

Huset Oldenburg är en tysk ätt härstammande från greve Didrik den lycklige (död 1440) av Oldenburg. Olika grenar har bland annat regerat eller regerar i Danmark, Sverige, Norge, Ryssland, Finland, Grekland och Storbritannien. Ätten innehade den danska tronen i 576 år fram till 2024.

Grevliga ätten Oldenburg 1088–1667

Ätten går tillbaka på greve Egilmar I av Oldenburg (omtalad 1088), vars ättling Didrik den lycklige efterlämnade tre söner. Den äldsta Kristian I besteg Danmarks tron och blev stamfar för det Oldenburgska huset i Danmark, utslocknat 1863 med Fredrik VII.[1]

Gerhard av Oldenburg fortsatte den grevliga linjen och erhöll efter brodern Moritz död 1464 även dennes område Delmenhorst. Den grevliga linjen utslocknade med Anton Günther av Oldenburg 1667.[1]

Huset Holstein-Gottorp

Av ättens sidogrenar märks främst den som utgår från Fredrik I:s son Adolf av Holstein-Gottorp, farfars far till Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp, från vars son Fredrik IV av Holstein-Gottorp stammar den linje som 1762 med Peter III av Ryssland, och vars siste troninnehavare var tsar Nikolaj II av Ryssland.[1]

Den yngre sonen till Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp, Kristian August av Holstein-Gottorp var far dels till Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp, som 1743 blev tronföljare och 1751 uppsteg på tronen i Sverige, där hans ättegren innehade tronen fram till 1818, dels Fredrik August I av Oldenburg hertig av Oldenburg och Georg av Holstein-Gottorp, stamfar för Oldenburgs senare hertigar och storhertigar 1815–1918.[1]

Huset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg

Från Kristian III yngre son Hans den yngre stammar den talrika släktlinjen Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg. Av dessa kvarlever endast linjerna Augustenborg och Glücksburg.

Linjen Glücksburg blev regerande kungahus i Danmark 1863 med Kristian IX. Den 14 januari 2024 lämnade den sista danska regenten som på sin raka fädernelinje hör till huset Oldenburg, drottning Margrethe II, över tronen till sin son Frederik.

En son till Kristian IX blev kung av Grekland som Georg I och stamfar för dagens grekiska kungahus. Från denna gren stammar även Storbritanniens kung Charles III genom sin far Philip, hertig av Edinburgh, som var sonson till Georg I. Kristian IX:s äldste son Fredrik VIII blev far till prins Carl av Danmark som 1905 blev kung Håkon VII av Norge.

Se Lista över Huset Oldenburg för ättens regenter.

Noter

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 6681–82 

Externa länkar


Media som används på denna webbplats

Royal coat of arms of Denmark.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 3.0
Royal arms of Denmark from 1972.
Greater royal coat of arms of Norway.svg
Royal coat of arms of Norway
Arms of the County of Oldenburg.svg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.