Huitfeldt (adelsätt)

Huitfeldt
Dansknorska ätten Huitfeldts vapen, tecknat 1887 för Danmarks Adels Aarbog av Anders Thiset.
Känd sedan1386
UrsprungVedtofte på Fyn
StamfarClaus Hogenskild
SätesgårdTronstad i Hurum mf l
SynonymHvitfeldt
Danmark Adel i Danmark
NamnHuitfeldt
NaturaliseradUradel

Huitfeldt (Hvitfeldt) är en dansk uradelssläkt, nu huvudsakligen bosatt i Norge, som har spelat en betydande roll i dansk och norsk historia.

Historia

Enligt en sägen skall Peder Hogenskild ha varit en fanbärare under ett fältslag vid Immervad 1420 (eller 1422)[1] och ska ha stupat därför att han inte förde en hedervärd kamp. Hans familj ansågs på felaktiga grunder ha förträngt namnet. Peder var troligen bror till Claus (el. Niels) Hogenskild.[2] Claus fick sonen Henrik Nielsen Huitfeldt i Vedtofte (död efter 1429), som i sin tur blev fader till Claus Henriksen Huitfeldt till Krumstrup. Claus fick sonen Otte Clausen Huitfeldt till Skibelundgård (död före 1529).[3] Otte fick den begåvade sonen Christoffer Ottesen Huitfeldt till Berritsgaard (död 1559 på Visborgs slott).

Christoffer blev en av Christian III:s anhängare och erhöll därför betydande förläningar som Gulland. Han blev anförtrodd av Peter Huitfeldt till Engestofte (död 1584), som 1547-1565 var en norsk rikskansler och admiral. Han tjänade även som landsdomare till Claus Huitfeldt till Krumstrup (död 1590). Under Nordiska sjuårskriget tjänstgjorde han år 1563 som proviantmästare, och därefter som länsman på Köpenhamns slott. Därtill tjänade han Poul Huitfeldt till Snidstrup (1520-1592) på Koldinghus.

År 1563 blev Christoffer känd som Halmstads heroiska försvarare då han där var befallningsman under nordiska sjuårskriget och 1563 försvarade staden mot Erik XIV. Efter nordiska sjuårskriget sändes Poul 1570 till Norge där han fick Brunla len i förläning och blev amtman över Akershus samt Tromsø slottslän. År 1572 blev han utnämnd till det nyinrättade riksståthållareämbetet i Norge som han innehade fram till sin död.[4][5]

Den förstnämnda av dessa bröder Christoffer var far till den ogifta rikskanslern Arild Huitfeldt (1546-1609), länsmannen i Trondheim Jacob Huitfeldt till Berritzgård (1547-1583). Hans enda gifta son var Henrik Huitfeldt till Lillö och Berritsgård (1583-1652) som blev länsman på Landskrona slott och enbart fick döttrar. Beate Huitfeldt (1554-1626), som blev änka efter Knud Ulfeldt, byggde magnifika byggnader på Svendstrup och Mölleröd i Skåne. De ovannämnda bröderna Peder och Poul Huitfeldts söner dog unga.

Släkten i Norge

Tönne Huitfeldt

Släkten innvandade till Norge cirka 1581. Landsdomaren Claus Huitfeldt till Krumstrup[6] var fader till Anders Huitfeldt till Trondstad, Ulefos och Snidstrup (död ca 1620). Anders var den första familjemedlemmen som bosatte sig i Norge. Genom sitt äktenskap blev han ägare till godset Tronstad. Hans äldste son, Hartvig Huitfeldt till Skjelbred (1582-1637), utsågs år 1620 till Bergshauptman (bergmästare) över alla norska anrikningsanläggningar och blev dessutom en av de mest anförtrodda männen i offentliga och privata ärenden. I det första äktenskapet med Bengte Skak fick Hartvig dottern Margrete Hartvigsdatter Huitfeldt, till Sundsby och Åby (1608-1683).[7] Margrete gifte sig i Viborg 1635 med adelsmanen Tomas Iverssön Dyre till Hvidstedgård i Tårs socken på Jylland (1605-1651), som var ämbetsman och sekreterare i det kungliga danska kansliet.

En yngre son, tullinspektör Jacob Huitfeldt till Tronstad (död 1632), var far till överste Tönne Huitfeldt till Tronstad och Tom (1625-1677),[8] som är stamfader till de nu levande grenarna av släkten. Tönne deltok aktivt i Hannibalsfeiden och var med under anfallen mot Sverige 1644-45. I dag är han mest ihågkommen för att 1659-60 med största skicklighet lett försvaret av Halden, tills belägringen hävdes, mot överlägset starka svenska trupper. Av överstens många barn blev sjöhjälten Iver Huitfeldt (1665-1710) mest känd. Sonsonen, den ogifta löjtnanten, Iver Huitfeldt till Tronstad (1742-1800) dog sinnessjuk som sin farfars sista manliga ättling. Överstelöjtnant Christian Charlot Amalia Huitfeldt (död 1745), som i sin ungdom gick i utländsk militärtjänst och 1718 bidrog till att försvara Trondhjems stift, fick bara döttrar.

Generallöjtnanten Henrik Jörgen Huitfeldt till Elinggård (1674-1751) var överstelöjtnant vid Smålenske nasjonale infanteriregiment, som återtog Moss 1716, vilket han uppmärksammades med en guldmedalj.

Jacob Huitfeldts sista barn var generalen och vite riddaren Hartvig Huitfeldt (1677-1748). Han deltog som generaladjutant vid överkommandot vid flera i kampanjen i Skåne 1709-10. År 1718 hörde han och hans regimente til det såkalte smålenske korps under Wihelm Hedwiger Eppingen von Sponeck befäl. Året därefter utgjorde detta korps huvedstyrkan i den här som gick in i Bohus län och erövrade Carlstens festning i Marstrand. Efter erövringen blev Jacob den 3 augusti 1719 utnämnd till kommandant vid festningen, och samma dag befordrad till generalmajor. Frederik IV gav honom sin briljanta bröstbild att bära runt halsen.

Från Generallöjtnant Henrik Jörgen Huitfeldt och hans andra frun Birgitte Christine Kaas (1682-1761) härstammar samtliga familjens nuvarande medlemmar. Deras son generaldirektör Valentin Vilhelm Hartvig Huitfeldt (1719-1792), hade länge gott rykte som en energisk och högfärdig officer. Dennes ekonomiska sinne tvingade fram en försäljning av hans fädernesärvda Elinggård. Det förledde honom att ge generösa gåvor, vilket ledde till hans uppsägning som officer. Han var fader till kapten Henrik Jørgen Huitfeldt (1757-1832), som år 1801 ärvde stamgodset Kaaseslund. Några år senare inrättades detta till ett fideikommiss, vars innehav fortfarande heter Huitfeldt-Kaas, till Major Nicolai Frederik Reichwein Huitfeldt (1765-1820) och till Major Arild Christoffer Huitfeldt till Eskevig vid Fredrikshald (1769-1845). De senare utmärkte sig under 1808-kampanjen mot Sverige och igen 1814 under krigshändelserna vid norska gränsen. De tre bröderna har alla lämnat avkommor. Den äldsta blev farfar till norska nationalarkivarien Henrik Jørgen Huitfeldt-Kaas, den yngste till diplomat Arild Christoffer Huitfeldt.

Ovannämnde general Hartvig Huitfeldts fru Karen Werenschiold (1700-1778) blev dirigent under namnet Julianes Marie och tog sin man till Hafslunds herrgård. När hon blev änka köpte hon Nästved Blackbreads kloster. Deras son, Mathias Wilhelm Huitfeldt till Clausholm (1725-1803), inrättade Huitfeldts fideikommiss. Detta övergick, efter att hans efterkommande dog ut 1843, till hans yngste döda dotters man, gehejmekonferensrådet, Gebhard Moltke, som den 12 juli samma år antog namnet Moltke-Huitfeldt och Huitfeldts vapen i förening med hans eget. Hans ättlingar av andra äktenskapet har därefter besuttit fideikommisset.

Egendomar

Släkten innehar ett flertal gods och gårder i Norge, bl.a. Tronstad i Hurum, Skjelbred i Eiker, Tomb i Råde, Elingård i Fredrikstad, Kjölberg Herregård i Fredrikstad, Sanne i Sarpsborg och Hafslund huvudgård i Sarpsborg.

Referenser

Källor och litteratur

  • H.J. Huitfeldt-Kaas: Efterretninger om familien Huitfeldt, Kristiania 1908
  • Hallvard Trætteberg: Norges våbenmerker.Norske by- og adelsvåben, hefte med klistremerker utgitt av Kaffe Hag, Oslo 1933
  • Hans Cappelen: Norske slektsvåpen Oslo 1969 (2. opplag 1976), side 131
  • Hans Cappelen og Knut Johannessen : Norske kommunevåpen, Oslo 1987, side 97
  • Anders Bjønnes m.fl. (redaktører): Segltegninger fra hyllingene i Norge 1591 og 1610, utgitt av Norsk Slektshistorisk Forening, Oslo 2010, side 219 (Anders Huitfeldts våpensegl år 1591)
  • Carl Huitfeldt: Slekten Huitfeldt - 600 år i Danmarks og Norges historie, Oslo 2012
  • Poul Bredo Grandjean, "Huitfeldt", i: Christian Blangstrup (red.), Salmonsens Konversationsleksikon, København: J.H. Schultz Forlag 1915-30.
  • Personalhistorisk Tidsskrift, IV, København 1883.
  • Anders Thiset og P.L. Wittrup: Nyt dansk Adelslexikon, København 1904
  • A. Thiset: Danske Adelige Sigiller fra det XV., XVI. og XVII. Aarhundrede, København 1905, plansjene L XXIII (reprotrykk København 1977)
  • Danmarks Adels Aarbog, København 1887 og 1949
  • Sven Tito Achen: Danske adelsvåbener. En heraldisk nøgle, København 1973, side 445
  • Allan Tønnesen (redaktør), Magtens besegling. Enevoldsarveregeringsakterne af 1661 og 1662 underskrevet og beseglet af stænderne i Danmark, Norge, Island og Færøerne, Syddansk Universitetsforlag, Odense 2013, 583 s., ISBN 9788776746612, side 364 med kort biografi og våpensegl for Tønne Huitfeldt som representant for den norske adelen år 1661.

Noter

  1. ^ Immervad vadested på kulturavr.dk's 1001 fortællinger om Danmark
  2. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1887:216.
  3. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1949:II:52, 8 b
  4. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1949:II:54, 25 m
  5. ^ Statholderembetet 1572-1771 fra Arkivverket/arkivert utgave
  6. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1949:II:54, 24 n
  7. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1949:II:60, 64 a
  8. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1949:II:60, 67 b

Media som används på denna webbplats

Coatofarms-Huitfeldt.jpg
Coat of arms of the Huitfeldt family
Tønne Huitfeldt (1625 - 1677) (2741408017).jpg
Författare/Upphovsman: Municipal Archives of Trondheim from Trondheim, Norway, Licens: CC BY 2.0

Format: Fotopositiv Dato / Date: 1897 (avfotograferingen) Kunstner / Artist: Ukjent Fotograf / Photographer: Erik Olsen (1835 - 1920) Eier / Owner Institution: Trondheim byarkiv, The Municipal Archives of Trondheim Arkivreferanse / Archive reference: Tor.H41.B39.F2894

Tønne Huitfeldt, født 20. november 1625, fødested Tronstad i Hurum, Buskerud, død 12. september 1677, dødssted Fredriksten ved Fredrikshald (nå Halden), Østfold, begr. i det Huitfeldtske gravkapell ved Hurum kirke. Offiser og godseier. Foreldre: Tollforpakter Jacob Huitfeldt (ca. 1585–1632) og Elsebe Gabrielsdatter Akeleye (død ca. 1659). Gift 1) 1662 med Helle Margrethe Nold (ca. 1630–4.3.1671), datter av kaptein og lensherre Thomas Nold (død 1634) og Helvig Axelsdatter Urup (død 1656); 2) 1.3.1673 med Sophie Amalie Rosenkrantz (7.1.1649–18.3.1711), datter av major Børge Holgersen Rosenkrantz (1618–79) og Maren Jensdatter Bjelke (1624–52). Far til Iver Huitfeldt (1665–1710) og Henrik Jørgen Huitfeldt (1674–1751; se NBL1, bd. 6); søstersønn av Sigvard Gabrielsen Akeleye (ca. 1585–1659; se NBL1, bd. 1); fetter av Margrete Huitfeldt (1608–83); svigerfar til Hans Ernst von Tritzschler (1647–1718; se NBL1, bd. 17).

Tønne Huitfeldt er stamfar til de nålevende norske grener av slekten Huitfeldt. I dag huskes han mest for at han 1659–60 ledet det vellykkede forsvaret av Halden mot en overlegen svensk hær.

Huitfeldts far døde da gutten var 7 år gammel, og Tønne vokste opp hos farbroren Hartvig Huitfeldt på Skjelbred i Eiker og senere hos morbroren Sigvard Gabrielsen Akeleye på Verne kloster i Rygge. Som 19-åring ble han 1644 ansatt som fenrik ved stattholder Hannibal Sehesteds livregiment til fots. Han deltok aktivt i Hannibalsfeiden og var med på innfallene i Sverige 1644–45. Etter krigen ble han forfremmet til løytnant, og 1647 fikk han tillatelse til å gå i utenlandsk krigstjeneste for å bedre sin militære utdannelse. Etter tre år ute kom han hjem og ble 1651 utnevnt til kaptein ved Båhusiske nasjonale infanteriregiment.

1657 ble Huitfeldt forfremmet til oberstløytnant og sjef over de norske soldatene som skulle sendes til Danmark. Etter at krigen med Sverige brøt ut i juni samme år, deltok han med sine folk dels på flåten, dels på Lolland og i København. 1658 mottok han Idd og Marker len i forlening, som belønning for sine tjenester under krigen, og mot slutten av året fikk han kongens tillatelse til å reise tilbake til Norge. Rett etter hjemkomsten ble han utnevnt til krigskommissær i grenselenene på Østlandet.

4. februar 1659 angrep svenskene Halden, og Huitfeldt ledet forsvaret av byen sammen med generalløytnant Jørgen Bjelke. Kampene var harde, men svenskenes angrep ble stanset, og fienden trakk seg tilbake til Sverige etter tre dager. Sommeren 1659 ble Huitfeldt utnevnt til oberst og kommandant på Halden, og han startet straks med å lede et planmessig arbeid med å bygge et festningsverk der. Januar 1660 rykket en svensk hær på 9000 mann under feltmarskalk grev Lars Kaggs ledelse inn i Norge. 13. januar stod svenskene foran Halden, og Kagg oppfordret forsvarerne av byen til å overgi seg. Etter å ha holdt krigsråd med sine høyeste offiserer svarte Huitfeldt at de ville kjempe til siste mann. Også alle senere oppfordringer til overgivelse ble kontant avvist av Huitfeldt og hans folk.

Den norske styrken i Halden talte 2100 soldater. 14. januar kom det første stormangrepet, men det ble stoppet. Men svenskene holdt Halden under hard beleiring i seks uker, og byen ble nesten kontinuerlig beskutt med kanoner og granater. Svenskene gikk også flere ganger til stormangrep uten å lykkes. 20.–21. februar gjorde svenskene sitt siste stormingsforsøk, men også det ble slått tilbake. 23. februar hevet svenskene beleiringen og trakk seg tilbake til Sverige med store tap. Nordmennene hadde hatt små tap, men nesten halvparten av soldatene var syke.

Huitfeldt hadde ledet forsvaret av Halden med fast hånd og styrke, og til tross for utilstrekkelige forsvarsmidler greide forsvarerne å stoppe en overlegen fiendtlig hær. Fra 1661 ledet han byggingen av Fredriksten festning (se Willem Coucheron), som skulle erstatte de mer provisoriske forsvarsverkene i Halden. Under Gyldenløvefeiden deltok han august 1676 i det norske felttoget mot svenskene, hvor han utmerket seg og rykket frem til Vänersborg.

Tønne Huitfeldt eide mye gods i oslofjordregionen, bl.a. slektsgården Tronstad i Hurum og setegården Tomb i Råde. Fra kusinen Margrete Huitfeldt overtok han hennes fordring mot kronen etter salget av Skjelbred i Eiker, men han fikk aldri oppgjør. Huitfeldts datter av første ekteskap, Margrete Huitfeldt (1669–83), vokste opp hos filletanten i Bohuslän og ble som 12-åring gift med den tysk-norske offiseren Hans Ernst von Tritzschler; ved hennes død gikk både Tomb og arven etter fru Margrete over til ham. Huitfeldt døde på Fredriksten, men ble bisatt i familiens gravkapell på Hurum, som han selv hadde fått reist.

Kilder og litteratur

H. J. Huitfeldt-Kaas: “De Huitfeldtske Gravcapeller i Norge” (med stamtavle), i PHT, bd. 4, 1883, s. 89–124 d.s.: “Tønne Huitfeldt til Throndstad”, i HT, rk. 3, bd. 2, 1892, s. 156–205 og 213–270 d.s.: Efterretninger om familien Huitfeldt,(ufullendt arbeid), 1908 O. A. Johnsen: biografi i NBL1, bd. 6, 1934 O. H. Gjeruldsen: Niels Trolles stattholderskap 1656–61, h.oppg. UiO, 1997, s. 40–42, 136 T. Weidling: Eneveldets menn i Norge. Sivile sentralorganer og embetsmenn 1660–1814,2000, s. 204–205

Portretter m.m.

Kunstneriske portretter Maleri av ukjent kunstner, u.å.; p.e

Kilde: Store Norske Leksikon, artikkelforfatter Ole H. Gjeruldsen