Hovvarpner
Hovvarpne eller Hovvarpner (fvn Hófvarfnir, Hófvarpnir, ”han som kastar med hovarna”[1]) är i nordisk mytologi asynjan Gnås häst. Gnå omtalas i Snorres Edda, där hon sägs vara gudinnan Friggs tjänarinna som från hästryggen uträttar sin härskarinnas ärenden i alla mytologins olika världar. Hovvarpne ”springer genom luften och över vatten”, skriver Snorre.[2]
Sin kunskap om Gnå och hennes häst har Snorre hämtat från ett nu förlorat kväde ur vilket han citerar en och en halv strof på ljóðaháttr. I den inledande halvstrofen sägs några vaner fråga vad det är som flyger däruppe i luften. Gnå svarar då:
|
|
Detta är egentligen allt som vi vet om Gnå och hennes häst. Namnet Garðrofa ser ut att betyda ”hon som river gärdsgårdar”,[4] och Hamskerpir (eller Hamskarpr) betyder kanske ”den skarphudade, hårdhudade”[5] eller möjligen ”den magre”.[6] Eftersom den myt där dessa hästar kan ha figurerat är okänd, är det svårt att veta vilken tolkning av namnet som är att föredra.[a]
Mytologin känner flera hästar som färdas mellan himmel och jord, och mellan Asgård, Midgård och Utgård, och som därmed överbryggar och förbinder mytologins olika världar.[8] Sleipner tycks vara den främste. Han kan ta sig in i de dödas värld – och komma levande tillbaka – eftersom han hoppar över Hels stängsel utan att passera genom dödsrikets port. Om Hovvarpne hade någon liknande färdighet är inte känt. Allt vad Snorre har att säga om denna häst är att den springer ”lopt ok lǫg” (”genom luft och över vatten/hav”),[2] vilket är samma ordval som står i Helgekvädenas prosatexter rörande de hästar som rids av valkyrior. Också dessa sägs fara fram ”högt uppe i luften”[9] och springa ”lopt ok lǫg”.[10][11][8]
Kommentarer
- ^ Den ena tolkningen utgår från hamr, ”hud, skinn”; den andra (föreslagen av Finnur Jónsson) utgår från hǫm, ”länd”. Om hästen är ”ländskarp”, har skarpt markerade länder, är den en avmagrad krake. Hovvarpne och Hamskerpe (Hamskarpr) är också nämnda i en av hästnamnstulorna.[7] Gardrofa nämns ingen annanstans.
Källor
- ^ Snorres Edda översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.136.
- ^ [a b] Gylfaginning 35.
- ^ Snorres Edda översatt av Björn Collinder, Forum 1970, s.58f.
- ^ Snorres Edda översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.132.
- ^ Snorres Edda översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.135.
- ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Hamskarpr, Hamskerpir.
- ^ Hesta heiti, strof 4.
- ^ [a b] Ulla Loumand (2006), ”The horse and its role in Icelandic burial practices, mythology and society”, i [A. Andrén, K. Jennbert, C. Raudvere, red.] Old Norse religion in long-term perspectives, s.132f. ISBN 978-91-89116-81-8
- ^ Helgakviða Hundingsbana önnur, prosa 5.
- ^ Helgakviða Hundingsbana önnur, prosa 3.
- ^ Helgakviða Hjörvarðssonar, prosa 4.
Media som används på denna webbplats
An amulet, "silver strongly gilt", representing the hammer of Thor. Found in 1877 in Skåne, Sweden.
Captioned as "Frigg and her Maidens". The goddess Frigg, center, points to her left, seemingly commanding Gná, riding her horse Hófvarpnir, to run an errand for her. To Frigg's right is Fulla, who is holding Frigg's eski (an ashen box). Two other females are on Frigg's right, but they are unidentifiable.