Homosexualitet i Bibeln
Med homosexualitet i Bibeln avses sammanhang där samkönade sexuella handlingar nämns.
Texter som behandlar sexuellt umgänge mellan personer av samma kön förekommer i flera olika sammanhang i Bibeln. Dessa texter berör endast homosexuella handlingar och berör inte själva läggningen, det vill säga att attraheras till personer av sitt eget kön.[1]
Eftersom begreppet homosexuell började användes först på 1800-talet är det svårt att hävda det begreppet som korrekt översättning av vissa företeelser beskrivna i Nya testamentets texter. Konfrontationen mellan judisk-kristen etik och den hellenistiska världens i många avseenden annorlunda syn på sexuella handlingar blev mycket hård. Hos grekerna ansågs kärlek mellan män som något hedervärt och idealiserades. Den kristna etiken lyfte fram ideal som trohet inom äktenskapet och avhållsamhet.[2]
Gamla testamentet
Sodomsberättelsen
Berättelsen om Sodom och Gomorra återfinns i Första Mosebokens 18:e och 19:e kapitel. Berättelsen, som bland annat skildrar hur männen i Sodom omringar Lots hus dit två änglar kommit och ropar: ”vi skall ligga med dem” och att de ska: ”hantera dig [Lot] värre än dem” eftersom han inte ville skicka ut männen (änglarna) har använts som ett bibliskt argument mot homosexualitet.
Tolkningar
1917 års kyrkobibel hade formuleringen ”känna dem”, men Bibel 2000 har således preciserat innebörden genom att översätta med ”ligga med dem”. Det hebreiska verbet jada’ som förekommer här kan betyda både ’lära känna’ och ’ha samlag med’. Att det här rör sig om den senare betydelsen framgår av att Lot i stället erbjuder de hotfulla männen sina båda döttrar ”som ännu är orörda” (1 Mos. 19:8). Männen i Sodom ville alltså våldta Lots gäster.
Kommentarer om Sodoms och Gomorras synd i Bibeln
- ”Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig. De blev övermodiga och bedrev vidrigheter i min åsyn. Som du har sett gjorde jag då slut på dem.” (Hes. 16:49–50)
- ”Tänk också på Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som på samma sätt som änglarna bedrev otukt och onaturligt umgänge: de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.” (Jud. 7)
Mose lag
I Guds lag till Israel gavs följande förbud:
” | Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt. | „ |
– 3 Mos. 18:22 |
” | Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem. | „ |
– 3 Mos. 20:13 |
David och Jonathan
Ett bibelord som väckt en kontrovers är när Kung David sörjer sin döde vän Jonathan och sjunger: ”Din kärlek var mig mera värd än kvinnors” (2 Sam 1:26)
Kontroversen ligger i frågan om detta åsyftar en sexuells kärlek eller en djup vänskap. A.A Anderson kommenterar detta genom att erkänna att en möjlig tolkning av detta yttrande är att det handlar om en homosexuell relation. Han är dock tveksam till den tolkningen då detta är poesi och orden också kan ha innebörden: "Kvinnors kärlek" vilket skulle betyda en kvinnas kärlek till en man och/eller en moders kärlek till sitt barn. Vidare menar han att vi vid tolkandet av detta ställe bör ha i åtanke att i berättelserna om David så skildras han tydligt som heterosexuell samt att Gamla Testamentet som helhet och då särskilt 3 Mos 18:22; 20:13 motsäger en homosexuell tolkning.[3]
Nya Testamentet
I evangelierna nämner Jesus aldrig samkönad kärlek. Paulus nämner dock sexuellt umgänge mellan personer av samma kön i sina brev; vid en handfull ställen nämns det i samband med exempel på synd
I Paulus första brev till korintierna nämns sexuella handlingar män emellan direkt:
” | Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. | „ |
– 1 Kor. 6:9–10 |
Det som här kallas för ”män som ligger med andra män” menar vissa är fel översatt. De menar att man skulle göra grundtexten mer rättvis om detta översatts med ”män som ligger med pojkar”, och då utpeka pedofili och inte homosexualitet. Detta var vanligt hos både romare och greker som var Paulus huvudmålgrupp utöver de omvända judarna. I äldre översättningar (Gustav Vasas Bibel och Karl XII:s Bibel) används termen ”drängaskändare”, som kommer av tyskans Knabenschänder, som betyder ’pederast’.[4][5]
En annan bibelvers som brukar anföras i debatter om homosexuella handlingar är Romarbrevet 1:26–27 där olika ”förnedrande lidelser” nämns som ogudaktiga människor tidigare hade utövat:
” | Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. | „ |
Se även
Litteratur
- En fråga om kärlek: homosexuella i kyrkan: en bok från samtalsgruppen Kyrkan och de homosexuella. Red.: Gert Nilsson. Stockholm: Verbum 1988. ISBN 91-526-1579-0
- Homofile i kirken. En utredning fra Bispemøtets arbeidsgrupp om homofili. Oslo 1995.
- Kyrkan och homosexualiteten: rapport från en arbetsgrupp. Uppsala: Svenska kyrkans centralstyrelse 1994.
- Bibeln – Bibelkommissionens översättning (1999)
Referenser
- ^ Svenska kyrkans Centralstyrelse, Uppsala 1994 Kyrkan och homosexualiteten. Sida 19. Stockholm: Svenska kyrkans Information
- ^ Matteusevangeliet 19 och 1 Korintierbrevet 7
- ^ Anderson A.A. World Bible commentary. 2 Samuel. Dallas: World books, publisher
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Dränga-skändare
- ^ Martin Luther (övers.) (1545). ”Epistel Sanct Paulus zu den Corinthern Capitel 6” (på tyska). lutherbibel.net – Die gantze Heilige Schrifft: Deudsch. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305031424/http://enominepatris.com/biblia/biblia2/B046K006.htm. Läst 21 augusti 2011. ”Knabenschender”
Media som används på denna webbplats
Oscar Wilde and his male lover, Lord Alfred Douglas, before the trial, in 1894.