Homo novus

Homo novus (eller novus homo), plural homines novi, är en beteckning på historiska personer utan bakgrund.[1] Uttrycket betyder "ny människa" på latin.[1] En homo novus är i allmänhet en nykomling eller en förut okänd person som arbetat sig upp. Man känner inte till deras släkt eller förflutna; plötsligt bara finns de där, utan att man kan anknyta till förfäder, ätt eller släkt.

Romarriket

Cicero (106–43 f.Kr.) var en homo novus.

Kända homines novi ur den romerska historien är Cato d.ä. och Cicero, som båda kom in i senaten och senare valdes till konsulsämbetet trots att ingen av deras förfäder hade innehaft något offentligt ämbete. Detta var anmärkningsvärt i antikens Rom, där familjebakgrunden hade mycket stor betydelse, bland annat därför att karaktärsegenskaper som mod och intelligens ansågs gå i arv.

Se även

Noter

  1. ^ [a b] ”novus homo - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/novus-homo. Läst 30 april 2021. 

Media som används på denna webbplats

M-T-Cicero.jpg
Marcus Tullius Cicero, by Bertel Thorvaldsen as copy from roman original, in Thorvaldsens Museum, Copenhagen.