Homo ludens

Homo ludens, latin för "den lekande människan", är en vetenskaplig föreställning som först beskrevs 1938 av Johan Huizinga, en nederländsk kulturhistoriker. I sin bok Homo ludens[1] beskrev Huizinga hur spel och lek har funnits prekulturellt och hur detta blivit kultur och hur det format människan som kulturvarelse. Spelen och leken har varit en förutsättning för människans förmänskligande och en grund för fredlig samvaro.

Begreppet hos olika tänkare

Huzinga – Proeve eener bepaling van het spel-element der cultuur

Huzinga beskriver några saker som definierar spel och lek.

  1. Lek är gratis, det är frihet. Play is free, is in fact freedom.
  2. Lek är inte på riktigt eller verkligt. Play is not “ordinary” or “real” life.
  3. Lek skiljer sig från det riktiga livet både i tidsomfång och rum. Play is distinct from “ordinary” life both as to locality and duration.
  4. Lek skapar ordning, är ordning. Lek kräver först och främst fasta regler. Play creates order, is order. Play demands order absolute and supreme.
  5. Lek har ingen koppling till vinst av egendom, ingen egendom kan vinnas. Play is connected with no material interest, and no profit can be gained from it.

Boken:

  1. ISBN 0-8070-4681-7
  2. Huizinga, Johan (1955). Homo ludens;ISBN 978-0-8070-4681-4.

Schiller

Friedrich Schiller har en liknande föreställning, i Über die ästhetische Erziehung des Menschen.

Herbert Marcuse

En moderna forskare som har forskat på ämnet är Herbert Marcuse, med sitt verk Der eindimensionale Mensch. Den spelade en avgörande roll i 1960-talens studentrevolter.

Asger Jorn

Konstnären Asger Jorn använde begreppet och gestaltade det. Den grupp, Situationisterna som var för en radikal frihetlig vänsterorienterad kritik av samhället, som tog det till sig menade att samhället drabbats av varufetischism och att ett av de fel som förelåg var spelets förtvinande.

Robert Pfaller

Skrev Die Illusionen der anderen. Über das Lustprinzip in der Kultur.'

Horst Bredekamp

Skrev Spielen 2005, som behandlar den spelande människan.

Referenser

  1. ^ ”Johan Huizinga - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/johan-huizinga. Läst 2 februari 2023.