Homam

Homam
Zeta Pegasi (ζ)
Pegasus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildPegasus
Rektascension22t 41m 27,72072s[1]
Deklination+10° 49′ 52,64″[2]
Skenbar magnitud ()+3,40-3,41[3]
Stjärntyp
SpektraltypB8 V[2]
U–B-0,181[4]
B–V-0,086 ± 0,008[5]
Variabeltyp53 Persei-variabel (SPB)[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+7,0 ± 0,3[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 77,22 ± 0,17[1] mas/år
Dek.: -11,38 ± 0,15[1] mas/år
Parallax ()15,96 ± 0,19[1]
Avstånd204 ± 2  (62,7 ± 0,7 pc)
Detaljer
Massa3,22[7] M
Radie4,03 ± 0,22[8] R
Luminositet224[7] L
Temperatur11 190 ± 55[8] K
Metallicitet+0,06[7] dex
Vinkelhastighet140[9] - 210[10] km/s
Ålder120 [10] miljoner år
Andra beteckningar
42 Pegasi, GC 31664, JP11 3523, SRS 30855, GCRV 14247, 2MASS J22412773+1049526, TD1 29271, GEN# +1.00214923, N30 4992, TYC 1155-2187-1, ADS 16182 A, GSC 01155-02187, PLX 5492, UBV 19416, AG+10 3107, HD 214923, PLX 5492.00, UBV M 26553, AKARI-IRC-V1, J2241277+104952, HIC 112029, PMC 90-93 602, UCAC3 202-315734, BD+10 4797, HIP 112029, PPM 141743, uvby98 100214923, CCDM J22415+1050A, HR 8634, ROT 3307, WDS J22415+1050A, CSI+10 4797 1, IDS 22365+1019 A, SAO 108103, YZ 10 9059, FK5 855, IRAS 22389+1034, SKY# 43140[2]

Homam, eller Zeta Pegasi (ζ Pegasi, förkortat Zeta Phe, ζ Phe), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en pulserande variabel av SPB-typ[3] i södra delen av stjärnbilden Pegasus.

Stjärnan varierar mellan visuell magnitud +3,40 och 3,41 med en period av 0,95633 dygn eller 22,952 timmar.[3]

Nomenklatur

Zeta Pegasi är stjärnans Bayer-beteckning och det traditionella namnet Homam.

År 2016 organiserade internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) för att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. WGSN:s första bulletin i juli 2016 ger en tabell över de två första satserna av namn som godkänts av WGSN, där Homam blev det officiella namnet för denna stjärna.[11]

Egenskaper

Zeta Pegasi är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B8 V,[12] vilket som identifierar den som en stjärna som genererar energi genom termonukleär fusion av väte vid dess kärna. Den har en massa som är ca 3,2[7] gånger solens massa och en radien som är ungefär fyra gånger solens.[8] Den avger från dess fotosfär ca 220 gånger mera energi än solen vi en effektiva temperatur på ca 11 200 K.[8]

Zeta Pegasi har två optiska följeslagare. Den första är av magnitud 11,6 med en vinkelseparation av 68 bågsekunder vid en positionsvinkel på 139°, år 1997.[13] Den andra är av 11:e magnituden med en separation av 177 bågsekunder och med en positionsvinkel på 5°.[6]

Se även

  • Variabla stjärnor

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Zeta Pegasi, 24 april 2019.

Noter

  1. ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c] ”Basic data: V*42 Peg – Variable Star of beta Cep type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Zet+Peg&submit=SIMBAD+search. Läst 8 juni 2017. 
  3. ^ [a b c d] ”Zet Peg” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=161029. Läst 8 juni 2017. 
  4. ^ Gutierrez-Moreno, Adelina; et al. (1966), "A System of photometric standards", Publications of the Department of Astronomy University of Chile, 1: 1–17, Bibcode:1966PDAUC...1....1G
  5. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=112029. Läst 8 juni 2017. 
  6. ^ [a b] Wielen, R.; et al. (1999), "Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions", Veroeffentlichungen des Astronomischen Rechen-Instituts Heidelberg, 35 (35): 1, Bibcode:1999VeARI..35....1W
  7. ^ [a b c d] Challouf, M.; et al. (2014), "Improving the surface brightness-color relation for early-type stars using optical interferometry⋆", Astronomy & Astrophysics, 570: A104, arXiv:1409.1351, Bibcode:2014A&A...570A.104C, doi:10.1051/0004-6361/201423772.
  8. ^ [a b c d] Fitzpatrick, E. L.; Massa, D. (March 2005), "Determining the Physical Properties of the B Stars. II. Calibration of Synthetic Photometry", The Astronomical Journal, 129 (3): 1642–1662, arXiv:astro-ph/0412542, Bibcode:2005AJ....129.1642F, doi:10.1086/427855
  9. ^ Abt, Helmut A.; Levato, Hugo; Grosso, Monica (July 2002), "Rotational Velocities of B Stars", The Astrophysical Journal, 573 (1): 359–365, Bibcode:2002ApJ...573..359A, doi:10.1086/340590
  10. ^ [a b] Rieke, G. H.; et al. (February 2005), "Decay of Planetary Debris Disks", The Astrophysical Journal, 620 (2): 1010–1026, Bibcode:2005ApJ...620.1010R, CiteSeerX 10.1.1.579.8956, doi:10.1086/426937
  11. ^ ”IAU Working Group on Star Names (WGSN)” (på engelska). http://www.pas.rochester.edu/~emamajek/WGSN/WGSN_bulletin1.pdf. Läst 4 juni 2017. 
  12. ^ Palmer, D. R.; et al. (1968), "The radial velocities spectral types and projected rotational velocities of 633 bright northern A stars", Royal Observatory Bulletin, 135: 385, Bibcode:1968RGOB..135..385P
  13. ^ Goebel, John H. (May 2007), "Gravity Probe B Photometry and Observations of ζ Pegasi: An SPB Variable Star", The Publications of the Astronomical Society of the Pacific, 119 (855): 483–493, Bibcode:2007PASP..119..483G, doi:10.1086/518618

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Pegasus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Pegasus chart