Hirolaantilop

Hirolaantilop Status i världen: Akut hotad[1]
(c) en:User:FrummerThanThou, CC BY-SA 3.0 Hirolaantilop
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Partåiga hovdjur Artiodactyla
Underordning	Idisslare Ruminantia
Familj	Slidhornsdjur Bovidae
Underfamilj	Ko-, lyr- och gnuantiloper Alcelaphinae
Släkte	Beatragus
Art	Hirolaantilop B. hunteri
Vetenskapligt namn
§ Beatragus hunteri
Auktor	Sclater, 1889
Utbredning
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Hirolaantilopen (Beatragus hunteri eller Damaliscus hunteri) är en art i underfamiljen ko-, lyr- och gnuantiloper som lever i östra Afrika. Tidigare listades djuret som en underart till arten topi men idag räknas den vanligen som egen art. Epitet till det vetenskapliga namnet syftar på den engelska storviltjägaren Henry Charles Vicars Hunter (1861-1934). Hirola är artens namn i antilopens levnadsområde. Djuret kallas på engelska ibland "four-eyed antelope" på grund av två stora svarta körtelöppningar som sitter framför ögonen.

Kännetecken

Med en mankhöjd på cirka 100 centimeter är den ungefär lika stor som andra arter i underfamiljen men kroppen tycks vara spensligare. Vikten ligger mellan 80 och 110 kilogram. Pälsens färg är gulbrun och mellan öronen finns en vit strimma. Även delar av svansen är vit. Hornen är vid basen inte sammanvuxna som hos andra arter i underfamiljen. På så sätt liknar hornen mer impalans horn. Hornens form påminner om en lyra.

Levnadssätt

Hirolantilop lever i flockar av ungefär 25 individer. Den föredrar savanner med några buskar. Flocken består av en dominant hanne och flera honor. Unga hannar som inte nått könsmogenheten bildar egna grupper. Utbredningsområdet täcker bara en mindre region vid gränsen mellan Kenya och Somalia.

Hot

IUCN listar arten som akut hotad (critically endangered). Fram till 1970-talet fanns ett större bestånd av ungefär 15 000 individer. Sedan dess minskade populationen oroväckande och 1996 uppskattades beståndet med endast 400 antiloper. Orsaken utgörs av torra perioder, olaglig jakt och konkurrensen med boskapsdjur.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 12 augusti 2008.