Hieronymus Bosch
| Hieronymus Bosch | |
.jpg) Hieronymus Bosch. Porträtt tillskrivet Jacques Le Boucq. | |
| Födelsenamn | Jheronimus van Aken |
|---|---|
| Född | omkring 1450 's-Hertogenbosch, Brabant, Burgundiska Nederländerna |
| Död | 9 augusti 1516 's-Hertogenbosch, Brabant, Habsburgska Nederländerna |
| Begravningsplats | 's-Hertogenbosch[1] |
| Föräldrar | Anthonis van Aken[2][3] |
| Make/maka | Aleyt Goyaerts van den Meerveen |
| Konstnärskap | |
| År aktiv | omkring 1470–1516 |
| Fält | Måleri |
| Motiv | Kristna motiv, allegorier |
| Verk | Lustarnas trädgård Döden och den girige Sankt Antonius frestelser |
| Rörelse | Tidigt nederländskt måleri Renässansen |
| Signatur | |
 | |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
Hieronymus Bosch (uttal: [bɔsx]), född cirka 1450 i 's-Hertogenbosch, död där 9 augusti 1516, var en sengotisk nederländsk konstnär. Hans fantasirika verk har inspirerat många efterföljare, bland andra Pieter Bruegel den äldre och Salvador Dalí.
Biografi
Namnet
Konstnärens namn har ett antal olika varianter. Han föddes som Jeroen (Anthoniszoon) van A(e)ken,[4] där den sista delen betyder "från Aachen". Han signerade många av sina tavlor som Jheronimus Bosch – efter hans födelseort 's-Hertogenbosch (ofta benämnd som Den Bosch, 'skogen'). På svenska är den mer korrekta latinska egennamnvarianten Hieronymus mest spridd.
Bakgrund och produktion
Hieronymus växte upp i en konstnärsfamilj och gick förmodligen i lära hos sin far, Anthonius van Aken.
Ett trettiotal av Hieronymus Boschs målningar finns bevarade, och även om han signerade sina verk så är inga av målningarna daterade.[5] Bland de mest kända är De sju dödssynderna, Den yttersta domen, Sankt Antonius frestelser, Narrskeppet och Lustarnas trädgård. Triptyken Den yttersta domen utfördes på uppdrag av Filip I.[4]
Merparten av hans verk såldes under hans livstid till det spanska hovet och dessa finns idag på slott och museer i Spanien och Portugal. I Spanien gick han under namnet el Bosco (efter spanskans ord för 'skog').
Stil och betydelse
Hieronymus koncentrerade sig i sitt måleri mycket på att porträttera ondskan och helvetet, för vilket han använde fantasifulla bilder av demoner, halvmänniskor och maskiner. Hans stil och figurer har en tydlig särprägel och nämns ofta som en inspirationskälla för många senare målare med drömlikt, fantastiskt och fantasmagoriskt innehåll. Psykologen och idéhistorikern Carl Gustav Jung har kallat honom "Det monstruösas mästare… upptäckaren av det omedvetna".[5]
Hieronymus har inspirerat till många efterföljare. Surrealisten Salvador Dalí såg honom som sin föregångare.[6]
Verk i urval
- Se även Kategori:Målningar av Hieronymus Bosch.
- Gycklaren (cirka 1477)
- De sju dödssynderna (cirka 1480; Pradomuseet, Madrid)
- Den yttersta domen, triptyk (cirka 1482; Wiens konstakademi)
- Döden och den girige (1485–1490; National Gallery of Art, Washington, D.C.)
- Jesusbarnet med gåstol (cirka 1500; Kunsthistorisches Museum, Wien
- Sankt Antonius frestelser (cirka 1500; Museu Nacional de Arte Antiga, Lissabon)
- Sankt Antonius frestelser (cirka 1500–1525; Pradomuseet, Madrid)
- Höskrindan (cirka 1500; Pradomuseet, Madrid)
- Narrskeppet (cirka 1500; Louvren, Paris)
- Lustarnas trädgård (1503–1504; Pradomuseet, Madrid)
- Ecce Homo (1515)
Bilder
|
Referenser
- ^ hämtat från: persiskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ RKDartists, RKDartists-ID: 11018, läst: 6 februari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ ECARTICO, ECARTICO person-ID: 1257, läst: 4 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Hieronymus Bosch”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hieronymus-bosch. Läst 12 november 2018.
- ^ [a b] "Bosch, Hieronymus". Webmuseum, Paris. Läst 2022-11-12.
- ^ Sooke, Alastair (19 februari 2016). ”The ultimate vision of hell” (på engelska). http://www.bbc.com/culture/story/20160219-the-ultimate-images-of-hell. Läst 12 november 2018.
Externa länkar
- Jheronimus Bosch Art Center
Wikimedia Commons har media som rör Hieronymus Bosch.- Hieronymus Bosch hos Europeana
|
Media som används på denna webbplats
En el tríptico abierto se incluyen tres escenas. La tabla izquierda está dedicada al Paraíso, con la creación de Eva y la Fuente de la Vida, mientras la derecha muestra el Infierno. La tabla central da nombre al conjunto, al representarse en un jardín las delicias o placeres de la vida. Entre Paraíso e Infierno, estas delicias no son sino alusiones al Pecado, que muestran a la humanidad entregada a los diversos placeres mundanos. Son evidentes las representaciones de la Lujuria, de fuerte carga erótica, junto a otras de significado más enigmático. A través de la fugaz belleza de las flores o de la dulzura de las frutas, se transmite un mensaje de fragilidad, del carácter efímero de la felicidad y del goce del placer. Así parecen corroborarlo ciertos grupos, como la pareja encerrada en un globo de cristal en el lado izquierdo, en probable alusión al refrán flamenco: “La felicidad es como el vidrio, se rompe pronto”. El tríptico cerrado representa en grisalla el tercer día de la creación del Mundo, con Dios Padre como Creador, según sendas inscripciones en cada tabla: “Él mismo lo dijo y todo fue hecho” y “Él mismo lo ordenó y todo fue creado” Génesis (1:9-13). Obra de carácter moralizante, es una de las creaciones más enigmáticas, complejas y bellas de El Bosco, realizada en la última etapa de su vida. Adquirida en la almoneda del prior don Fernando, hijo natural del gran duque de Alba, Felipe II la llevó a El Escorial en 1593.
Porträtt av Hieronymus Bosch [detalj].
Autograph of Jheronimus Bosch