Hexogen

Hexogen Cyklotrimetylentrinitramin
Systematiskt namn	1,3,5-trinitroperhydro-1,3,5-triazin
Övriga namn	Cyclonit, RDX
Kemisk formel	C3N3H6(NO2)3
Molmassa	222,12 g/mol
Utseende	Vita kristaller
CAS-nummer	121-82-4
SMILES	C1N([N+](=O)[O-])CN[N+](=O)[O-])CN1[N+](=O)[O-]
Egenskaper
Densitet	1,82 g/cm³
Löslighet (vatten)	Olöslig
Smältpunkt	205,5 °C
Kokpunkt	234 °C
Faror
Huvudfara	Explosiv
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Hexogen, samt RDX^[a] (samsbokstav: H)^[b] (trivialnamn), eller cyklotrimetylentrinitramin, kort cyklonit (rationellt namn),^[1][2] är ett högexplosivt sprängämne, främst använt för militära ändamål. I ren form ett vitt pulver som framställs genom nitrering av hexametylentetramin, som i sin tur framställs av metanol och ammoniak. Det börjar sönderfalla vid 170 °C och smälter vid 205 °C.

Hexogen kännetecknas av att det har lägre detonationshastighet och energiinnehåll jämfört med pentyl, men i gengäld är mindre känsligt för mekaniska stötar.

Militärt används ren hexogen sällan, utan det blandas vanligen med vax och/eller andra ämnen, så kallad flegmatiserad hexogen, för att minska känsligheten och/eller förbrännings- respektive detonationshastigheten.^[2]

• 

  Hexogenkristall

Historia

Hexogen framställdes först för medicinska ändamål av tysken Hans Henning år 1899. Först 1920 insågs ämnets explosiva egenskaper.

Användning

Sedan andra världskriget blandas hexogen med trotyl^[1] och vax, till hexotol, vilket stundtals förekommer som sprängladdning i granater. Hexogen används även i plastiska sprängämnen som C-4.

Se även

• Oktogen (HMX)
• Trotyl (TNT)
• Tetryl

Referenser

Anmärkningar

Noter