Hervé Bazin
Hervé Bazin | |
Hervé Bazin, 1993. | |
Född | Jean Pierre Marie Hervé-Bazin[1] 17 april 1911[2][3][4] Angers[1][5] |
---|---|
Död | 17 februari 1996[6][1] (84 år) Angers[1] |
Begravd | Cunault begravningsplats |
Andra namn | Hervé Bazin[7] och Jean Marbolivien[7] |
Medborgare i | Frankrike[8] |
Utbildad vid | Faculté des lettres de Paris |
Sysselsättning | Poet, författare[6], essäist |
Befattning | |
President, Académie Goncourt (1973–1996) | |
Maka | Odile Harvé-Bazin (g. 1987–1996, döden)[5] |
Föräldrar | Jacques Hervé-Bazin |
Släktingar | René Bazin |
Utmärkelser | |
Guillaume Apollinaire-priset (1950) Prix littéraire Prince Pierre (1957) Prix de l'Humour noir (1967) Lenins fredspris (1979) Storofficer av Hederslegionen (1994)[9] Paulée de Meursault award | |
Redigera Wikidata |
Hervé Bazin (eg. Jean-Pierre Hervé-Bazin), född 17 april 1911 i Angers, död 17 februari 1996 i Paris, var en fransk författare.
Han debuterade med diktsamlingen Jour (1947) och framstod som utpräglat antiborgerlig med romanen La mort du petit cheval (1950), men intog en något mjukare ståndpunkt i Qui s'ose aimer (1956).[10]
Bazin blev medlem av Académie Goncourt 1958, där han ersatte Francis Carco. Han blev dess president 1973, och ersattes efter hans död, av Jorge Semprún, medan ordförandeskapet gick till François Nourissier.
Politiskt tillhörde Hervé Bazin Mouvement de la Paix, relaterad till kommunistiska partiet som han sympatiserade med. Han erhöll Lenins fredspris 1979.
Bibliografi
- Jour, dikter, 1947
- A la poursuite d'Iris, dikter, 1948
- Vipère au poing självbiografik roman, 1948
- La Tête contre les murs, roman 1949
- La Mort du petit cheval, självbiografik roman, sekvens till "Vipère au poing", 1950
- Le bureau des mariages, noveller, 1951
- Lève-toi et marche, roman1952
- Humeurs, dikter, 1953
- Contre vents et marées, 1953
- L'Huile sur le feu, roman, 1954
- Qui j'ose aimer, roman, 1956
- La fin des asiles, essäer, 1959
- Au nom du fils, roman, 1960
- Chapeau bas, noveller, 1963
- Plumons l'oiseau, essäer, 1966
- Le Matrimoine, roman, 1967
- Les bienheureux de La Désolation, 1970
- Le Cri de la chouette, självbiografik roman(sekvent till "Vipère au poing" and "La mort du petit cheval"), 1972
- Madame Ex,roman, 1975
- Traits, 1976
- Ce que je crois, 1977
- Un feu dévore un autre feu, 1978
- L'Église verte, roman, 1981
- Qui est le prince?, 1981
- Abécédaire, 1984
- Le Démon de minuit, 1988
- L'École des pères, roman, 1991
- Le grand méchant doux, 1992
- Le Neuvième jour, 1994
Utgivet på svenska
- Huvudet mot murarna (översättning Karin Bong, Folket i bild, 1950) (La tête contre les murs)
- Den jag vågar älska (översättning Bengt Söderbergh, Bonnier, 1958) (Qui j'ose aimer)
Källor
- ^ [a b c d] matchID, matchID-ID: 1-_IZ4QpYP2E, läst: 13 januari 2022, licens: GNU Lesser General Public License, version 3.0.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6vm81m9, omnämnd som: Hervé Bazin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Speculative Fiction Database, författar-id i ISFDB: 248850, omnämnd som: Hervé Bazin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] födelseattest, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 146462, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 120425035, läst: 12 oktober 2023, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 24 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ NOR: PREX9412574D.[källa från Wikidata]
- ^ Bra Böckers lexikon, 1973
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Philippe Nédélec, Licens: CC BY-SA 4.0
En 1992, le Président des Goncourt était revenu vivre sur les bords de la Loire, en Anjou.