Herrarnas 81 kg i tyngdlyftning vid olympiska sommarspelen 2020
Tyngdlyftning Herrarnas 81 kg | |||
Information | |||
---|---|---|---|
Datum | 31 juli 2021 | ||
Nationer | 14 | ||
Deltagare | 14 | ||
Anläggning | Tokyo International Forum | ||
| |||
| |||
| |||
| |||
| |||
|
Tyngdlyftning vid olympiska sommarspelen 2020 | ||
---|---|---|
Herrar | Damer | |
61 kg | 49 kg | |
67 kg | 55 kg | |
73 kg | 59 kg | |
81 kg | 64 kg | |
96 kg | 76 kg | |
109 kg | 87 kg | |
+109 kg | +87 kg |
Herrarnas tyngdlyftning i 81-kilosklassen vid olympiska sommarspelen 2020 hölls den 31 juli 2021 i Tokyo International Forum i Tokyo.[1][2]
Lü Xiaojun från Kina tog guld, dominikanska Zacarías Bonnat tog silver och Antonino Pizzolato från Italien tog brons.
Tävlingsformat
Varje tyngdlyftare får tre försök i ryck och stöt. Deras bästa resultat i de båda lyften kombineras till ett totalt resultat. Om någon tävlande misslyckas att få ett godkänt lyft, så blir de utslagna. Ifall två tyngdlyftare hamnar på samma resultat, är idrottaren med lägre kroppsvikt vinnare.[3]
Rekord
Innan tävlingens start gällde följande rekord.
Världsrekord | Ryck | Li Dayin (CHN) | 175 kg | Tasjkent, Uzbekistan | 21 april 2021 |
Stöt | Lü Xiaojun (CHN) | 207 kg | Pattaya, Thailand | 22 september 2019 | |
Totalt | Lü Xiaojun (CHN) | 378 kg | Pattaya, Thailand | 22 september 2019 |
Resultat
Placering | Idrottare | Nation | Grupp | Kroppsvikt[4] | Ryck (kg) | Stöt (kg) | Totalt[5] | ||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
1 | 2 | 3 | Resultat | 1 | 2 | 3 | Resultat | ||||||
Lü Xiaojun | Kina | A | 80,75 | 165 | 170 | 170 OR | 197 | 204 | 204 OR | 374 OR | |||
Zacarías Bonnat | Dominikanska republiken | A | 80,90 | 158 | 163 | 163 | 198 | 202 | 204 | 204 | 367 | ||
Antonino Pizzolato | Italien | A | 80,90 | 165 | 165 | 200 | 200 | 365 | |||||
4 | Harrison Maurus | USA | A | 80,95 | 153 | 158 | 161 | 161 | 195 | 200 | 200 | 361 | |
5 | Brayan Rodallegas | Colombia | A | 80,80 | 163 | 163 | 196 | 196 | 359 | ||||
6 | Ritvars Suharevs | Lettland | A | 80,90 | 158 | 163 | 163 | 190 | 195 | 195 | 358 | ||
7 | Nico Müller | Tyskland | A | 80,90 | 155 | 159 | 159 | 190 | 195 | 195 | 354 | ||
8 | Andrés Mata | Spanien | A | 80,70 | 154 | 158 | 158 | 189 | 189 | 347 | |||
9 | Erkand Qerimaj | Albanien | B | 80,55 | 151 | 155 | 157 | 157 | 181 | 181 | 338 | ||
10 | Amur Salim Al-Khanjari | Oman | B | 81,00 | 130 | 140 | 140 | 170 | 177 | 177 | 317 | ||
11 | Cameron McTaggart | Nya Zeeland | B | 80,80 | 135 | 140 | 140 | 170 | 175 | 175 | 315 | ||
12 | Ramzi Bahloul | Tunisien | B | 136 | 136 | 164 | — | 164 | 300 | ||||
— | Rejepbaý Rejepow | Turkmenistan | A | 80,95 | 160 | 164 | 164 | — | — | ||||
— | Arley Méndez | Chile | A | 81,00 | 160 | 160 | — | — |
Referenser
- ^ ”Weightlifting Competition Schedule”. Tokyo 2020. Arkiverad från originalet den 12 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200312123054/https://tokyo2020.org/en/schedule/weightlifting-schedule. Läst 17 april 2022.
- ^ ”Schedule - Weightlifting Tokyo 2020 Olympics”. Olympian Database. http://www.olympiandatabase.com/index.php?id=245406&L=1. Läst 17 april 2022.
- ^ IWF Technical Rules. Arkiverad 29 december 2009 hämtat från the Wayback Machine. International Weightlifting Federation. Läst 7 augusti 2016.
- ^ ”Weightlifting | Men's 81kg | Group A Competition Sheet”. TOCOG. 31 juli 2021. Arkiverad från originalet den 31 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210731080404/https://olympics.com/tokyo-2020/olympic-games/resOG2020-/pdf/OG2020-/WLF/OG2020-_WLF_C56B_WLFM81KG--------------FNL-A00100--.pdf. Läst 17 april 2022.
- ^ ”Weightlifting | Men's 81kg | Results”. TOCOG. 31 juli 2021. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210801093002/https://olympics.com/tokyo-2020/olympic-games/resOG2020-/pdf/OG2020-/WLF/OG2020-_WLF_C73_WLFM81KG--------------FNL---------.pdf. Läst 17 april 2022.
|
|
Media som används på denna webbplats
Pictograms of Olympic sports - Weightlifting. This is unofficial sample picture. Images of official Olympic pictograms for 1948 Summer Olympics and all Summer Olympics since 1964 can be found in corresponding Official Reports.
An icon that represents a gold medal
An icon that represents a silver medal
An icon that represents a bronze medal
Black&white version of Image:Olympic Rings.svg to use in lists where the colored version is too eye-catching
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Författare/Upphovsman: F l a n k e r, Licens: CC BY-SA 2.5
Flag of the Kingdom of Sardinia (1851-1861) and of the Kingdom of Italy (1861-1946). Use: Civil flag and ensign. In a governmental or a military context, the crowned version (see Crowned version) was always used (as State flag and naval ensign).
Flag of Germany with a 3:2 ratio, instead of 3:5. The 3:2 version was used by the German Confederation and the Weimar Republic. See Flags of the World for more information.
Flag of Germany with a 3:2 ratio, instead of 3:5. The 3:2 version was used by the German Confederation and the Weimar Republic. See Flags of the World for more information.
flag of the Kingdom of Egypt (1922–1953) and the Republic of Egypt (1953–1958).
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
(c) I, Cmapm, CC BY-SA 3.0
The flag of the Soviet Union (1955-1991) using a darker shade of red.
(c) I, Cmapm, CC BY-SA 3.0
The flag of the Soviet Union (1955-1991) using a darker shade of red.
Författare/Upphovsman: Scroch, Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Bulgaria (1971-1990). Flag of Bulgaria with Bulgarian coat from 1971.
Författare/Upphovsman: Scroch, Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Bulgaria (1971-1990). Flag of Bulgaria with Bulgarian coat from 1971.
Olympic Movement flag
Proportions 2:3, created 1913, adopted 1914, first used 1920.
- Colors as per http://fairspielen.de/wp-content/uploads/2015/09/Annexe-3-Olympism_and_the_Olympic_Symbol_-_Principles_and_Usages_Guide-1.pdf
- blue: PMS 3005C
- yellow: PMS 137C
- black: PMS 426C
- green: PMS 355C
- red: PMS 192C
- Dimensions of the rings taken from http://fairspielen.de/wp-content/uploads/2015/09/Annexe-3-Olympism_and_the_Olympic_Symbol_-_Principles_and_Usages_Guide-1.pdf
Den Dominikanska republikens flagga består av ett vitt centrerat kors som sträcker sig hela vägen ut till flaggans kant. I mitten på korset sitter ett emblem med en bibel, ett gyllene kors och sex dominikanska flaggor. Emblemet är omgivet av olivkvistar och palmblad. Under emblemet står ”Republica Dominicana” och ovanför ett band med landets mottot ”Dios, Patria, Libertad” (”Gud, Landet, Frihet”).
Författare/Upphovsman: See File history below for details., Licens: CC0
Flag of Oman
flag of the Kingdom of Egypt (1922–1953) and the Republic of Egypt (1953–1958).