Hermann Samuel Reimarus

Hermann Samuel Reimarus
Född22 december 1694[1][2][3]
Hamburg
Död1 mars 1768[1][2][3] (73 år)
Hamburg
Medborgare iTysk-romerska riket
Utbildad vidJenas universitet
Gelehrtenschule des Johanneums
SysselsättningFilosof, teolog, författare, universitetslärare
ArbetsgivareUniversitetet i Wittenberg
BarnJohann Albert Heinrich Reimarus (f. 1729)
Elise Reimarus (f. 1735)
Redigera Wikidata

Hermann Samuel Reimarus, född 22 december 1694 i Hamburg, död 1768 i Hamburg, var en tysk filosof och författare under Upplysningstiden. Han är ihågkommen för sin deism, det vill säga uppfattningen att det mänskliga förnuftet kan uppnå kunskap om Gud samt etiken genom ett studium av naturen och vår egen interna verklighet, och på detta sätt eliminera behovet av religioner baserade på uppenbarelse. Han förnekade att mirakler skulle kunna vara verkliga. Han anses vara den som initierade historikernas studier av den historiske Jesus.

Filosofisk uppfattning

Reimarus filosofiska uppfattning är väsentligen densamma som den som Christian Wolff företräder. Men han är mest känd för sin Apologie oder Schutzschrift für die vernünftigen Verehrer Gottes som inte publicerades under hans livstid. Men därefter publicerade Lessing vissa kapitel under titeln Wolfenbütteler Fragmente. D. F. Strauss har skrivit en bok om Reimarus där han ger en uttömmande analys av hela hans arbete.

Uppfattningen i Apologie är en ren naturalistisk deism. Mirakler och mysterier förnekas och naturreligionen framställs som motsatsen till uppenbarad religion. De grundläggande sanningarna i den förstnämnda är existensen av en vis och god Skapare och själens odödlighet. Dessa sanningar kan upptäckas av förnuftet och är sådana att de kan bilda grunden för en universell religion.

En uppenbarad religion kan aldrig få universell giltighet, eftersom den aldrig kan bli begriplig och trovärdig för alla människor. Även om man antar att det hade varit möjligt, så presenterar Bibeln inte en trovärdig och begriplig uppenbarelse. Den är fylld av faktafel, motsäger mänsklig erfarenhet, förnuft och moral och är en väv av tokigheter, svek, entusiasm, själviskhet och brott. Dessutom är den inte en läromässig sammanställning eller katekes vilket en uppenbarelse borde vara.

Det som det Gamla Testamentet säger om dyrkan av Gud är inte mycket och dess författare är inte bekanta med religionens andra fundamentala sanning, själens odödlighet. Avsikten hos författarna till Nya Testamentet inklusive avsikten med Jesus var inte att lära ut en sann rationell religion utan att främja deras egna själviska ambitioner genom främjandet av vad som är en fantastisk kombination av medvetet bedrägeri och entusiasm.

Reimarus attackerade ateismen med samma effekt och uppriktighet. Han var en man med stor moralisk integritet, respekterad och uppskattad av sina samtida.

Källor

  • Charles H Talbert (ed) Reimarus: Fragments, London 1971

Noter

  1. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: reimarus-hermann-samuel, omnämnd som: Hermann Samuel Reimarus.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID: 00547700030866, omnämnd som: Hermann Samuel Reimarus.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Internet Philosophy Ontology project, InPhO-ID: thinker/3791, omnämnd som: Hermann Samuel Reimarus, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Hermann Samuel Reimarus.jpg
Hermann Samuel Reimarus, oil painting, private collection