Herman Gummerus

Herman Gummerus
Född	24 december 1877 Sankt Petersburg
Död	18 juli 1948 (70 år) Helsingfors
Medborgarskap	Finland
Sysselsättning	Politiker, historiker, antikvetare, diplomat, professor
Befattning
Finlands ambassadör i Ukraina Finlands ambassadör i Sverige (1916–1918) Finlands ambassadör i Italien (1919–1925)
Arbetsgivare	Helsingfors universitet
Politiskt parti
Fosterländska folkrörelsen
Föräldrar	Herman Gummerus (ingenjör)
Redigera Wikidata

Herman Gregorius Gummerus, född 24 december 1877 i Sankt Petersburg, död 18 juli 1948 i Helsingfors, var en finlandssvensk språkvetare, historiker och diplomat. Han var son till järnvägsbyggaren Herman Gummerus samt far till Edvard Robert Gummerus och Herman Olof Gummerus och farfar till Teddy Gummerus.

Herman Gummerus var docent i romansk filologi vid Helsingfors universitet från 1911. Han tog livligt del i motståndet mot de politiska förryskningssträvandena, bland annat i tidskriften Framtid. Gummerus var an av de ledande och sammanhållande krafterna under första världskriget i den så kallade Stockholmsdelegationen med uppgift att frigöra Finland från Ryssland. 1918 blev han chargé d'affaires i Kiev och i Rom från 1919 till 1920. Mellan 1920 och 1925 var han finländsk minister i Rom. 1926 blev han åter docent vid Helsingfors universitet.^[1]

Från 1933 till 1937 var Gummerus professor i allmän historia och mellan 1938 och 1947 innehavare av den svenska professuren i historia. Han ägnade sig främst åt forskning i romerskt samhällsliv och utgav biografier över Pehr Evind Svinhufvud, Konni Zilliacus den äldre och marskalk Józef Piłsudski.

Bibliografi

• Der römische Gutsbetrieb als wirtschaftlicher Organismus nach den Werken des Cato, Varro und Columella, Helsingfors 1906.
• Aktiva kampår 1899–1910, Helsingfors 1925.
• Jägare och aktivister. Hågkomster från krigsåren i Stockholm och Berlin, Helsingfors 1927.
• Die südgallische Terrasigillata-Industrie nach den Graffiti aus La Graufesenque (Commentationes humanarum litterarum 3,3. Finska vetenskapssocieteten), Helsingfors 1930.
• Orostider i Ukraina. Minnen från min verksamhet som legationschef i Kiev, Helsingfors 1931.
• Pehr Evind Svinhufvud: En biografi, Helsingfors 1931.
• Der Ärztestand im römischen Reiche nach den Inschriften I (Commentationes humanarum litterarum 3,6. Finska vetenskapssocieteten), Helsingfors 1932.
• Konni Zilliacus: En levnadsteckning, Helsingfors 1933.
• Pilsudski: Det nya Polens skapare, Stockholm 1936.

Noter

Externa länkar

• ”Gummerus, Herman”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4676-1416928957282 
• Gummerus, Herman i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0