Heribert Seitz
| Heribert Seitz | |
 Heribert Seitz demonstrerar en grodmansdräkt för överste S. Berggren och major T. von Zweibergk på Armémuseum. | |
| Född | 13 januari 1904[1] Ystads stadsförsamling, Sverige |
|---|---|
| Död | 29 juni 1987[1] (83 år) Engelbrekts församling, Sverige |
| Begravd | Galärvarvskyrkogården[2] kartor |
| Medborgarskap | Sverige |
| Sysselsättning | Kurator |
| Redigera Wikidata | |
Fritz Heribert Seitz, född 13 januari 1904 i Ystads församling, Malmöhus län, död 29 juni 1987 i Engelbrekts församling i Stockholm,[3] var en svensk museiman och militärhistoriker.
Seitz var son till Fritz Larsson och Ida Larsson (född Seitz). Heribert Seitz var amanuens vid Hallwylska museet 1927–1934. Han tog filosofie doktorsexamen vid Stockholms högskola 1936 och blev docent där samma år. Åren 1934–1949 arbetade han på Livrustkammaren: 1934–1944 som amanuens, 1944–1945 som andre intendent och 1945–1949 som intendent. Han var styresman för Armémuseum 1949–1969.
Heribert Seitz var därtill ledamot av direktionen för Hallwylska museet 1944–1960 och ledamot av direktionen för Konungens hospital 1967–1979, sekreterare i Svenska vapenhistoriska sällskapet 1944–1951 och ordförande 1957–1965, sekreterare i Museichefskollegiet 1945–1947, kommissarie för minnesutställningen i Stockholm av Westfaliska freden 1947–1948, President i International Association of Museums of Arms and Military History 1963–1969 och expert vid Justitiedepartementet 1964–1966. Han erhöll forskarstipendium vid Metropolitan Museum of Art 1965 och var Fellow for Life där från 1966. Han invaldes 1955 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och var hedersledamot av flera svenska och utländska vapenhistoriska samfund.
Bibliografi i urval
- Gammal keramik. Fajans, porslin m.m. genom tiderna (Natur och Kultur, Stockholm 1929).
- Glaset förr och nu (Bonnier, Stockholm 1933).
- Katalog över samlingen av europeiskt porslin i Hallwylska huset, Stockholm (Centraltryckeriet, Stockholm 1934).
- Kort sammanfattad vägledning för besökande i Livrustkammaren och därmed förenade samlingar (med Torsten Lenk; Livrustkammaren, Stockholm 1935).
- Äldre svenska glas med graverad dekor. En undersökning av det bevarade 1700-talsbeståndet (avhandling; Nordiska museet, Stockholm 1936).
- Konsthantverk och hemslöjd i Sverige 1930–1940 (redaktör med Åke H. Huldt och Mattis Hörlén; Bokförmedlingen, Göteborg 1941).
- Bardisanen som svenskt drabant- och befälsvapen (Livrustkammaren, Stockholm 1943).
- Huvuddragen av Sveriges freder och fördrag 1524–1905. Kortfattad sammanställning (med Erik Rosengren; Rabén & Sjögren, Stockholm 1944).
- Svärdet och värjan som armévapen (Hörsta, Stockholm 1955).
- De tre kronorna. Det svenska riksvapnet i sitt europeiska sammanhang (Norstedt, Stockholm 1961).
- Blankwaffen. Ein waffenhistorisches Handbuch. 1, Geschichte und Typenentwicklung im europäischen Kulturbereich. Von der prähistorischen Zeit bis zum Ende des 16. Jahrhunderts (Klinkhardt & Biermann, Braunschweig 1965).
- Blankwaffen. Ein waffenhistorisches Handbuch. 2, Geschichte und Typenentwicklung im europäischen Kulturbereich. Vom 16. bis 19. Jahrhundert (Klinkhardt & Biermann, Braunschweig 1968).
Källor
- Vem är det. Svensk biografisk handbok 1983 (P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1982), s. 913.
Noter
- ^ [a b] F Heribert Seitz, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 5853, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Seitz, Fritz Heribert, Svenskagravar.se, läs online, läst: 14 juli 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
Vidare läsning
- Jan von Konow: Heribert Seitz i Svenskt biografiskt lexikon (2003-2006)
|
Media som används på denna webbplats
Fil.dr. Heribert Seitz, inspektören för ingenjörstrupperna överste Stig Berggren och major T. von Zweibergk studerar en grodman på museet.
En aktuell hundraåring visar sitt ansikte på Armémuseum från och med söndagen. Då får allmänheten tillgång till vintersäsongens första "aktuella hörn", och som sig bör är detta ägnat åt de jubilerande ingenjörstrupperna. Det är ett vapenslag som kräver stor plats, med all den materiel man förfogar över. Den vanliga "hörnan" har mycket riktigt måst utökas för att kunna presentera allt som hänt sedan det första sappörkompaniets tillkomst och till våra dagar, här representerade av en grodman och modern brobyggnadsmateriel.