Henry Vane den äldre

Henry Vane den äldre
Född18 februari 1589[1][2][3]
Död1655[1][4][5]
BegravdChurch of St Giles, Shipbourne
Medborgare iKungariket England
Utbildad vidBrasenose College
SysselsättningPolitiker
Befattning
Ledamot av Englands parlament
Ledamot av Englands parlament november 1640, Wilton[6]
Ledamot av Englands parlament april 1640, Wilton[6]
Ledamot av första protektoratsparlamentet
Ledamot av Englands parlament 1648-1653
Ledamot av Englands parlament 1626, Carlisle[6]
Ledamot av Englands parlament 1624–1625, Carlisle och Beverley[6]
Ledamot av Englands parlament 1625, Lostwithiel och Carlisle[6]
Ledamot av Englands parlament 1614, Lostwithiel[6]
Ledamot av Englands parlament 1621–1622, Lostwithiel och Carlisle[6]
Ledamot av Englands parlament 1642-1648
MakaFrances d'Arcy
(g. 1612–)[7]
BarnFrances Vane[8]
Charles Vane[8]
Elizabeth Vane[8]
John Vane[8]
Margaret Vane[8]
William Vane[8]
Henry Vane den yngre (f. 1613)
Sir George Vane (f. 1618)[8]
Sir Walter Vane (f. 1619)[8]
Anne Vane (f. 1620)[8]
Katherine Vane (f. 1628)[8]
FöräldrarHenry Fane[8]
Margaret Twysden[8]
Utmärkelser
Knight Bachelor
Redigera Wikidata

Sir Henry Vane, född den 18 februari 1589, död 1655, var en engelsk diplomat och politiker. Han var far till Henry Vane den yngre.

Vane tillhörde en ansedd godsägarfamilj från Kent, studerade i Oxford, slogs 1611 till riddare av Jakob I, innehade flera hovämbeten och var från 1614 ledamot av underhuset. Karl I använde Vane i diplomatiska uppdrag i Holland 1629–1630 och i Tyskland 1631, där han hos Gustav II Adolf förgäves sökte genom subsidieanbud utverka Pfalz restitution åt kurfurst Fredrik, Böhmens fördrivne kung. Vane utsågs 1630 till rådsledamot och blev i september 1640 statssekreterare efter Coke. Han vittnade i rättegången mot Strafford emot denne. Vane åtföljde i augusti 1641 kungen på hans skotska resa, avskedades den 4 november samma år från sina ämbeten och slöt sig därpå i parlamentet öppet till oppositionen. Parlamentet utsåg honom i februari 1642 till lordlöjtnant av Durham, och i februari 1644 insattes han i Committee of Both Kingdoms. Under Cromwell valdes Vane 1654 ånyo till underhusledamot, men spelade ingen politisk roll. I Clarendons historia anklagas han, dock utan tillräckliga bevis, för att av personlig hämndlystnad mot Strafford ha förrått denne och kungens sak.

Källor

Tryckta källor

Noter

  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6ms4nfj, omnämnd som: Henry Vane the Elder, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 17949924, omnämnd som: Henry Vane the Elder, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Henry-Vane-the-Eldertopic/Britannica-Online, omnämnd som: Henry Vane the Elder, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Early Modern Letters Online, EMLO-ID: 07b5e333-337b-4605-8e9f-856b6dbf3b38, omnämnd som: Henry (Sir) Vane, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ The History of Parliament, History of Parliament-ID: 1604-1629/member/vane-sir-henry-1589-1655, omnämnd som: Sir Henry Vane, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g] The History of Parliament, History of Parliament-ID: 1604-1629/member/vane-sir-henry-1589-1655.[källa från Wikidata]
  7. ^ The Peerage person-ID: p11065.htm#i110650, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.