Henry Dundas, 1:e viscount Melville

Henry Dundas, 1:e viscount Melville
Född28 april 1742[1][2][3]
Dalkeith, Storbritannien
Död28 maj 1811[2][3] ​eller ​1811
Edinburgh
BegravdLasswade, Old Parish Church And Churchyard
Medborgare iKungariket Storbritannien
Utbildad vidEdinburghs universitet
Royal High School
University of Edinburgh School of Law
SysselsättningJurist, politiker
Befattning
Ledamot av Storbritanniens 14:e parlament
Storbritanniens 14:e parlament, Midlothian
Storbritanniens krigsminister
Ledamot av Storbritanniens 16:e parlament
Storbritanniens 16:e parlament, Midlothian
Ledamot av Storbritanniens 17:e parlament
Storbritanniens 17:e parlament, Edinburgh
Ledamot av Brittiska överhuset
Ledamot av Storbritanniens 18:e parlament
Storbritanniens 18:e parlament, Edinburgh
Ledamot av Storbritanniens 15:e parlament
Storbritanniens 15:e parlament, Midlothian
Lord Advocate (1775–1783)
Förenade kungarikets inrikesminister (1791–1794)
Ostindiska Kompaniets styrelseordförande (1793–1801)
Ledamot av Förenade kungarikets 1:a parlament
Storbritanniens första parlament, Edinburgh (1801–1802)
Ledamot av Förenade kungarikets 2:a parlament, Edinburgh (1802–1802)
Förenade kungarikets marinminister (1804–1805)
Politiskt parti
Tories
MakaElizabeth Rennie
(g. 1765–)[4][5][6]
Jane, Viscountess Melville
(g. 1793–)[4][5][6]
BarnElizabeth Dundas (f. 1766)[7][5]
Anne Dundas (f. 1768)[7][5]
Robert Dundas, 2:e viscount Melville (f. 1771)[5]
Montague Dundas (f. 1772)[7]
FöräldrarRobert Dundas[5]
Anne Gordon[7][5]
Redigera Wikidata

Henry Dundas, 1:e viscount Melville, född den 28 april 1742 i Edinburgh, död den 28 maj 1811, var en skotsk statsman, son till Robert Dundas den yngre, far till Robert Dundas, 2:e viscount Melville.

Dundas blev 1766 solicitor general och 1775 lordadvokat för Skottland och invaldes 1774 i underhuset, vilket han tillhörde till 1802, då han upphöjdes till peer med titeln viscount Melville och baron Dunira. Som medlem av lord Norths, Rockinghams, Shelburnes och Pitts ministärer blev Dundas den mäktigaste mannen i Skottland genom sitt inflytande på ämbetstillsättningarna och medelbart på parlamentsvalen.

Lordadvokatsysslan innehade han till 1783, året förut hade han blivit skattmästare för flottan, och hans förtrogne vän, William Pitt den yngre, gjorde honom 1791 till inrikesminister, 1794 till krigsminister och (vid sidan därav) 1800 till sigillbevarare för Skottland. Som krigsminister planerade Dundas 1801 expeditionen till Egypten.

Han var därjämte 1784-93 medlem i och 1793-1801 president för den av Pitt nyskapade kontrollkommissionen (Board of control) för indiska angelägenheter och inlade i dessa befattningar stor förtjänst om det brittisk-ostindiska väldets förvaltning. Bland annat verkade han för George Macartneys ambassad till Kina 1793.[8]

Med Pitt avgick Dundas 1801, men blev 1804 i dennes nya ministär förste amiralitetslord (sjöminister). Hans sjuåriga förvaltning av flottans finanser (1783-90) underkastades emellertid 1805 en skarp granskning, vilken ledde till Dundas nödtvungna avskedstagande från alla sina ämbeten samma år och hans inställande (genom impeachment) inför lordernas domstol.

Visserligen frikändes han av överhuset i juni 1806, i ett par punkter dock med svag majoritet, men hans vårdslösa handhavande av allmänna medel hade under rättegången tillräckligt brännmärkts för att för framtiden göra honom omöjlig i det politiska livet. 1807 återinsattes han emellertid i Privy council.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Dundas, 1. Henry D., 1:e viscount Melville, 1904–1926.

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, omnämnd som: Henry Dundas, 1st Viscount Melville, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, omnämnd som: Henry Dundas, 1st Viscount Melville, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f g] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  8. ^ Cheng Pei-kai, Michael Elliot Lestz, och Jonathan D. Spence, red., "Lord Macartney's commission from Henry Dundas," The Search for Modern China: A Documentary Collection (New York: Norton, 1999), ss. 92-98.

Media som används på denna webbplats