Henry Drysdale Dakin
| Henry Drysdale Dakin | |
 Henry Drysdale Dakin | |
| Född | 12 mars 1880[1][2] London |
|---|---|
| Död | 10 februari 1952[1] (71 år) New York, USA |
| Begravd | Sleepy Hollow Cemetery |
| Medborgare i | Storbritannien |
| Utbildad vid | University of Leeds Leeds Modern School |
| Sysselsättning | Kemist, läkare |
| Maka | Susan Herter |
| Utmärkelser | |
| Davymedaljen (1941)[3] Fellow of the Royal Society | |
| Redigera Wikidata | |
Henry Drysdale Dakin, född 12 mars 1880 i London, England, död 1952 i Scarsdale, New York, USA, var en brittisk fysiologisk kemist.[4] Han blev medicine doktor 1907 och var föreståndare för Hertalaboratoriet i New York 1905–1920. Han har lämnat viktiga bidrag till kännedomen om cellernas ämnesomsättning och de därvid verksamma enzymerna, känd som Dakins lösning.
Biografi
Dakin var det yngsta av 8 barn i en stålhandlarfamilj från Leeds. Som skolpojke gjorde han vattenanalyser för Leeds City Analyst. Han studerade kemi vid University of Leeds under handledning av Julius B. Cohen och arbetade sedan under Albrecht Kossel med arginase vid universitetet i Heidelberg. Han började på Columbia University 1905 och arbetade i Christian Herters laboratorium. Under sitt arbete med aminosyror disputerade han vid Leeds universitet.[5][6][7][8][9] År 1905 var han en av de första forskarna som lyckat syntetiserade adrenalin i laboratoriet.
Vetenskapligt arbete
År 1914 flyttade Dakin tillbaka till England för att erbjuda sin tjänst med krigsinsatser. På grund av en begäran av Alexis Carrel om en kemist till Rockefeller Institute, följde han med Carrel 1916 till ett tillfälligt sjukhus i Compiègne. Där utvecklade de Carrel-Dakin-metoden för sårbehandling. Denna bestod av att periodvis befukta såret med Dakins lösning, en utspädd lösning av natriumhypoklorit (den aktiva ingrediensen i vanliga flytande blekmedelsprodukter) och borsyra. Under processen analyserade han mer än 200 tänkbara ämnen och utvecklade kvantitativa metoder för att utvärdera deras effektivitet för desinfektion och sårläkning. Lösningen används fortfarande (2013) i stor utsträckning för detta ändamål.[10] Under första världskriget skapades Rockefeller War Demonstration Hospital (United States Army Auxiliary Hospital No. 1) delvis för att tillgodogöra Carrelen-Dakins metod:[11] "Krigsdemonstrationsjukhuset planerades av Rockefeller Institute som en skola för att undervisa militära kirurger om principerna för och konsten av att applicera Carrel-Dakins behandling."
Efter att han gift sig med Christian Herters änka 1916 arbetade han i sitt privata laboratorium i Scarsdale, New York och hade flera nära samarbeten med andra forskare. Hans huvudsakliga arbetsfält var aminosyror och enzymer. Utvinningen av aminosyror från peptider hydrolyserade med butanol uppfanns av honom. Han var också intresserad av organisk kemi och syntes, och utformade Dakin-reaktionen och Dakin-West-reaktionen.
Utmärkelser och hedersbetygelser
Dakin var ledamot av the Royal Society.[12]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Henry Drysdale Dakin, 23 juli 2021.
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
Noter
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w65m9pxc, omnämnd som: Henry Drysdale Dakin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Who Named It?, Whonamedit?-ID: 446, omnämnd som: Henry Drysdale Dakin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Award winners : Davy Medal (på engelska), läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Rezayat, C.; Widmann, W. D.; Hardy, M. A. (2006). ”Henry Drysdale Dakin: More Than His Solution”. Current Surgery 63 (3): sid. 194–196. doi:. PMID 16757372.
- ^ Dean, R. T. (1999). ”Henry Drysdale Dakin (1880-1952): Early studies on radical and 2-electron oxidation of amino acids, proteins and fatty acids”. Redox Report 4 (5): sid. 189–194. doi:. PMID 10731093.
- ^ ”Classic articles in colonic and rectal surgery. Henry Drysdale Dakin 1880-1952. On the use of certain antiseptic substances in the treatment of infected wounds”. Diseases of the Colon and Rectum 26 (5): sid. 354–358. 1983. doi:. PMID 6360592.
- ^ Hawthorne Jr, R. M. (1983). ”Henry Drysdale Dakin, biochemist (1880-1952): The option of obscurity”. Perspectives in Biology and Medicine 26 (4): sid. 553–566. doi:. PMID 6353350.
- ^ Clarke, H. T. (1952). ”Henry Drysdale Dakin, 1880-1952”. The Journal of Biological Chemistry 198 (2): sid. 491–494. doi:. PMID 12999763.
- ^ Anon (1952). ”Henry Drysdale Dakin”. Lancet 1 (6704): sid. 426. doi:. PMID 14898761.
- ^ Levine, Jeffrey M. (September 2013). ”Dakin's Solution: Past, Present, and Future”. Advances in Skin & Wound Care 26 (9): sid. 410–414. doi:. PMID 23958873.
- ^ ”Office of Medical History: CHAPTER VII PROFESSIONAL SCHOOLS IN MILITARY AND NONMILITARY INSTITUTIONS”. history.amedd.army.mil. https://history.amedd.army.mil/booksdocs/wwi/VolVII/ch07.html. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 november 2021. https://web.archive.org/web/20211118161832/https://history.amedd.army.mil/booksdocs/wwi/VolVII/ch07.html. Läst 18 november 2021.
- ^ Hartley, Percival (1952). ”Henry Drysdale Dakin. 1880-1952”. Obituary Notices of Fellows of the Royal Society 8 (21): sid. 128–148. doi:.
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY 4.0
Henry Drysdale Dakin. Photograph by George D. Acker.
Iconographic Collections
Keywords: portrait photographs
- Scope and content: Original Caption: On the Rockefeller lawn, sixty-fourth street and Avenue A. America's first portable hospital of fifty beds used to demonstrate the Carrel-Dakin wound cure. Bomb exits are provided every few yards by a section of the wall swinging outward on a pulley apparatus to form a door. A windows are made on a patent design which throws the draft from the patients.