Henrik Gahn den äldre
| Henrik Gahn | |
 | |
| Född | 1 januari 1747[1][2] Falu Kristine församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 6 februari 1816[1][2] (69 år) Jakob och Johannes[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet |
| Sysselsättning | Läkare, botaniker, militär |
| Föräldrar | Hans Jacob Gahn Anna Maria Schulzen |
| Släktingar | Johan Gottlieb Gahn (syskon) Carl Pontus Gahn (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Henrik Gahn den äldre, född 1 januari 1747 i Falun, död 6 februari 1816 i Stockholm, var en svensk läkare, bror till Johan Gottlieb Gahn och Carl Pontus Gahn. Efter Gahn uppkallade botanikern Georg Forster d.y. ett växtsläkte Gahnia.
Biografi
%2c_reliefportr%c3%a4tt_av_Johan_Tobias_Sergel.png)
Gahn studerade från 1762, delvis under Carl von Linnés särskilda ledning, i Uppsala, där han 1769 blev medicine kandidat. Linné, en vän till hans far, omfattade med mycken välvilja den unge studenten, vilken, såsom gäst på Linnés lantställe Hammarby sommaren 1766, utarbetade sin, under Linnés presidium senare ventilerade, disputation Fundamenta Agrostographiæ.
Åren 1770–1773 företog han, efter avlagd medicine licentiatexamen, en vetenskaplig resa till Tyskland, Holland, England och Skottland samt promoverades under tiden (1772) i Uppsala till medicine doktor och utnämndes samma år till förste amiralitetsläkare vid arméns flottas eskader i Stockholm, från vilken befattning han tog avsked 1789. Under åren 1777–1790 tjänstgjorde han därjämte som assessor i Collegium medicum. Gahn blev 1808 överläkare vid Krigsakademien på Karlberg. År 1793 blev han ledamot av Vetenskapsakademien.
Gahn var en bland Sveriges mest upplysta och berömda läkare. Han lyckades bl.a., efter många fåfänga försök, att 1802 ympa skyddskoppor i Stockholm, varifrån vaccinen sedermera förmedlades till åtskilliga orter i riket, och var 1807 en av Svenska läkaresällskapets stiftare. Vid flera tillfällen var Gahn ledamot i för sundhetsändamål tillförordnade kommittéer. Han författade åtskilliga uppsatser i Vetenskapsakademiens och Läkarsällskapets handlingar med mera. Han är begravd på Solna kyrkogård.
Gahn var son till Hans Jacob Gahn av släkten Gahn.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gahn, 2. Henrik, 1904–1926.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Gahn, 2. Henrik Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.
- Henric Gahn på Gravar.se
Noter
- ^ [a b c d] Henric Gahn, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Base biographique, Henric Gahn.[källa från Wikidata]
Vidare läsning
- Olof H Selling: Henric Gahn i Svenskt biografiskt lexikon (1964–1966)
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Johan Tobias Sergel , Licens: CC BY-SA 1.0
Henrik Gahn den äldre (1747-1816), reliefporträtt av Johan Tobias Sergel.
Henrik Gahn den äldre (1747-1816). Något äldre man, bröstbild, fas t. v., med bruna ögon, bruna ögonbryn,
hvit uppstruken peruk i tre lockrader öfver öronen, Hvit lindad halsduk i rosett,
gulhvit väst med uppstående krage och slag, mörk gråblå rock med på ryggen
nedliggande krage, breda slag, två rader klädda knappar, knäppt. Bakgrund himmel.
Miniatyr af Niklas Lafrensen d. y., gouache på elfenben, 67x51 inm:s
dagyta, fattad i guldkapsel. På baksidan porträtt af H. Gahns fru.
Nationalmuseum. PI. LXXVIL — Kopia i blyerts af Anton Ulrik Berndes med
underskrift. M: D: assessor Gahn, 132x100 mm. Berndeska samlingen,
Nationalmuseum. — Efter denna teckning har A. U. Berndes utfört en mezzotintogravyr
på oval bakgrund inom linieram, signerad under Laurensen pinx. — A. V.
Berndes sculps. Underskrift Hinricus Gahn M. D. Reg. Coll. Med. Svec.
Assessor — Armament. Naval. Med. Prim. Reg. Acad. Scient. Holm.
Membr. 145x102 mm. Aftryck före underskriften finnas. Användt i
Vetenskaps-handlingar för läkare VII: 3. För gravyren, som utfördes 1806, fick Berndes
30 rdr. Palm n:o 45. — Kopia i olja, signerad John Hedman Pinx, tillhör
D:r K- Sebardt, Stockholm. Levertin: Lafrensen s. 168, upptar detta, likväl med