Helsingforsdeklarationen

Helsingforsdeklarationen från 1964 föreskriver etiska regler för forskning på människor. Deklarationen antogs av World Medical Association (WMA) och riktas till läkare och andra som deltar i medicinsk forskning. Deklarationen är en central forskningsetisk riktlinje. Den är inte juridiskt bindande men påverkar nationell lagstiftning i olika länder.[1] Deklarationen avser all forskning som använder sig av prover och data som går att identifiera. En av de mest grundläggande principerna i deklarationen är att omsorgen om individen ska vara i centrum, det vill säga gå före både vetenskapens och samhällets intressen.[1] Till de etiska riktlinjerna hör att man måste ha informerat samtycke från en försöksperson, eller för omyndiga personer en person som har försökspersonens bästa för ögonen. I deklarationen kan man också läsa att deltagarnas privatliv måste värnas om och den information man erhåller måste vara konfidentiell.[1]

Internationella läkarförbundet har förbundit sig att följa deklarationen, och ingen tidskrift får publicera artiklar om forskning som inte utförts i enlighet med den.

Deklarationen har uppdaterats 9 gånger sedan den skrevs fram till år 2013.[2]

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Helsingforsdeklarationen - Kliniska Studier Sverige”. www.kliniskastudier.se. https://www.kliniskastudier.se/for-dig-som-forskar/lagar-och-regler/helsingforsdeklarationen.html. Läst 8 oktober 2017. 
  2. ^ ”World Medical Association Declaration of Helsinki: Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects” (på engelska). JAMA 310 (20): sid. 2191–2194. 2013-11-27. doi:10.1001/jama.2013.281053. ISSN 0098-7484. https://jamanetwork.com/journals/jama/fullarticle/1760318. Läst 23 februari 2019.