Helsingborgs IF

Helsingborgs IF
Helsingborgs IF på Olympia, inför den allsvenska säsongen 1944–45, den 30 juli 1944.
Fullständigt namn	Helsingborgs Idrottsförening
Grundad	4 juni 1907
Hemort	Helsingborg, Sverige
Hemmaarena	Olympia (16 000)
Ordförande	Fredrik Karlsson
Klubbdirektör	Reda Chahrour
Sportchef	Mikael Dahlberg
Tränare	Klebér Saarenpää
Ass. tränare	Max Lindén
Hemmaställ Bortaställ
Meriter
Svenska mästare	5 (1933, 1934, 1941, 1999, 2011)
Svenska cupen	5 (1941, 1998, 2006, 2010, 2011)
Allsvenska mästare[1]	7 (1929, 1930, 1933, 1934, 1941, 1999, 2011)
Supercupen	2 (2011, 2012)
Allsvenska säsonger	69 (senast 2022)
Placering i allsvenskans maratontabell	7:a
Säsonger i Sveriges näst högsta division	25 (senast 2023)
Övrigt
Supportrar	Kärnan, Sundsbusarna, HIF-Vännerna, Södra Stå 1985, Skånepågarna, Falangen, Helsingborgskompaniet, HIF - trogensupporterforum Betongblocketboys, Helsingborg Frontline, Helsingborg Yngre, High Potentials
Webbplats	www.hif.se

Helsingborgs IF, egentligen Helsingborgs Idrottsförening, i dagligt tal kallat HIF (även kallat Di Röe), är en svensk fotbollsklubb från Helsingborg som grundades 1907. Föreningen har utmärkt sig genom framgångar i fotboll på herrsidan och spelat 69 säsonger i Allsvenskan samt vunnit den sju gånger: 1928–1929, 1929–1930, 1932–1933, 1933–1934, 1940–1941, 1999 och 2011.^[2] I Fotbollsallsvenskans maratontabell ligger Helsingborgs IF på sjunde plats. I Svenska cupen har HIF bärgat fem titlar, 1941, 1998, 2006, 2010 och 2011. Säsongen 2011 vann HIF Allsvenskan, Svenska cupen och Svenska Supercupen, och blev därmed det första och än så länge det enda laget att vinna den inhemska "trippeln": de tre högsta svenska titlarna under samma säsong.^[3]

Alltsedan föreningens bildande 1907 har Olympia utgjort hemmaarena för Helsingborgs IF, och då löparbanorna försvann genom en ombyggnad 1985 blev Olympia en renodlad fotbollsarena.^[4] Hösten 2014 beslutade Helsingborgs kommun att godkänna en ombyggnad av Olympia; arbetet påbörjades efter sista matchen för säsongen och blev klart inför säsongen 2017.

Helsingborgs IF spelar i Superettan 2024.

Helsingborgs Idrottsförening grundades den 4 juni 1907 genom en sammanslagning av IF Svithiod och Stattena IF. Åren 1912–71^[5] stavades klubbens namn Hälsingborgs IF.^[6]

Föreningens vagga stod i det så kallade "Svanahuset" på Carl Krooks gata 36. Tage Johansson en av grundarna, berättar: ”När jag efter lördagsdansen följde min nuvarande fru Alva hem, så stötte jag ofta samman med Georg Bengtsson som hade sin fästmö Emma i samma fastighet. Resonemanget kom givetvis ofta in på vår kära fotboll och en dag kläcktes idén att slå samman Svithiod, min klubb, och Stattena IF, alltså den förening Georg tillhörde". HIF spelade sina första två år i vit tröja och blåa byxor, men sedan 1909 har matchdressen varit röd tröja och blåa byxor.

HIF var med när Allsvenskan startade 1924. Ett tidigare ofta använt smeknamn på föreningen var "Mjölkkossan", ett begrepp som myntades hösten 1925 då HIF drog storpublik överallt och kassörerna i de allsvenska klubbarna gnuggade händerna av förtjusning.

Föreningens tidiga storhetstid inföll under 20- och 30-talet. Säsongen 1928/29 vann HIF allsvenskt guld för första gången. Guldet blev det första som togs av en fotbollsklubb från Skåne. Året därpå blev man återigen seriesegrare i allsvenskan. Föreningen blev sedan svenska mästare säsongerna 1932/33, 1933/34 och vann "dubbeln" 1940/41. Några storspelare från dessa 5 gamla guld var Sigge Lindberg, Knutte Kroon, Harry Lundahl, Albin Dahl, Malte "Svarte Blixten" Mårtensson, Nisse Axelsson, Arne "Tysken" Johansson, Nils Rosèn, Gunnar "Lille-Gunnar" Olsson, Charles Brommesson och bröderna Lennart och Torsten Bunke. HIF:s ordförande var John "Bill" Pettersson. Bill var ordförande i HIF från 1908 fram till sin död 1951.

År 1954 slog HIF publikrekord. Derbyt mot Malmö FF sågs av hela 26 154 personer, ett publikrekord som står sig än idag på Olympia.

Med två säsongers undantag spelade HIF i högsta serien från starten fram till 1968, då man degraderades på grund av sämre målskillnad än AIK. De flesta var inställda på en snabb comeback i högsta serien. Men det skulle dröja länge, närmare bestämt 24 år och elva dagar, innan HIF åter spelade i Allsvenskan. 1972 var Helsingborg nere i tredjedivisionen men gick direkt upp i division 2 igen. I mitten av 1970-talet var klubben med i toppstriden i division 2 men gick inte upp i allsvenskan. 1986 åkte man återigen ner i tredjedivisionen och det dröjde till 1989 innan klubben gick upp i andradivisionen igen.

Under 1990–1992 var Helsingborg ett topplag i division 1, och hösten 1992 vann man kvalet till allsvenskan mot IFK Sundsvall och gick upp. I HIF spelade då bland andra Mats Magnusson och Henrik Larsson. År 1993 var Helsingborgs IF alltså tillbaka i Allsvenskan och hängde kvar via en niondeplats. 1995 och 1998 kom laget på andra plats och 1999 blev det SM-guld för första gången sedan 1941.

Helsingborgs IF var den första förening i Sverige som vann "dubbeln", det vill säga Allsvenskan och Svenska cupen samma år, vilket skedde 1941, cupens premiärår. Finalen spelades den 25 oktober mot IK Sleipner på Råsunda. HIF vann med 3–1. Helsingborgs IF har vunnit cupen ytterligare fyra gånger: Säsongen 1997/1998 vann HIF efter två finalmatcher mot Örgryte IS efter avgörande på straffar. Den tredje finalsegern i Svenska cupen tog Helsingborgs IF den 11 november 2006 efter seger med 2–0 i finalmatchen mot Gefle IF på Råsunda. Den fjärde cupsegern kom 2010 då man besegrade Hammarby IF på Söderstadion med 1–0. I 2011 års final besegrade man Kalmar FF med 3–1 på Olympia.

2016 åkte Helsingborgs IF ur Allsvenskan efter kvalförlust mot Halmstads BK. Till säsongen 2019 var man tillbaka, men 30 november 2020 stod det klart att klubben åkte ur Allsvenskan igen.^[7] Den 14 december 2021 vann Helsingborgs IF den andra och avgörande kvalmatchen mot Halmstads BK till Allsvenskan 2022.^[8] 2022 kom klubben näst sist i allsvenskan och åkte ur ännu en gång.

Olympias första publikfavorit var Otto "Petter" Malm. Petter har alla tiders målrekord i HIF med hela 735 mål. Under HIF:s gamla guldlagstid var målvaktslejonet Sigge Lindberg en publikfavorit, han anses även som Sveriges första stora fotbollsidol och ute på kontinenten bar han smeknamnet "Nordens Zamora". Under 40 och 50-talet var legendaren Kalle Svensson den största profilen på Olympia. "Rio-Kalle" var bland annat med och vann två VM-medaljer, brons 1950 och silver 1958, på lika många mästerskap. HIF:s mest kända spelare de senaste decennierna är Henrik Larsson. Han var med om att spela upp klubben till allsvenskan 1992, och återvände efter VM 2006 till HIF. Säsongen 2009 blev "Henke"s sista i HIF-tröjan, och han avslutade en mycket framgångsrik karriär efter spel i Feyenoord, Celtic, Barcelona och Manchester United. En stor publikfavorit på Olympia under 2000-talet var den tekniske anfallaren Álvaro Santos.

HIF:s andraplats i Allsvenskan 1995 under ledning av Reine Almqvist innebar att HIF för första gången kvalificerade sig för någon av de europeiska cuperna. Kvalifikationen till gruppspelet i Uefa Champions League säsongen 2000–2001 och 16-delsfinalen i Uefacupen säsongen 2007–2008 får ses som de mest framgångsrika framträdandena i Europaspelet för HIF:s del.

I Uefacupen säsongen 1996–1997 lyckades laget nå den tredje omgången. Väl där blev det belgiska storlaget RSC Anderlecht för svåra, och efter 0–0 hemma på Olympia och 0–1 borta på Constant Vanden Stock gick Anderlecht vidare.^[9].

SM-guldet 1999 gav en plats i kvalet till Uefa Champions League där laget i de avgörande matcherna slog ut Inter från Italien, efter att ha vunnit med 1–0 hemma och sedan spelat 0–0 på San Siro. Strax före slutet fick Inter straff vilken Sven Andersson räddade. I gruppspelet i Champions League fick Helsingborgs IF möta Paris Saint-Germain FC (PSG) från Frankrike, Rosenborg BK från Norge samt Bayern München från Tyskland. Resultatet av detta slutspel blev fem poäng och en sista plats efter att man spelat oavgjort mot PSG (hemma 1–1), slagit Rosenborg (hemma 2–0) samt spelat 0–0 mot Bayern München på bortaplan. HIF var det enda laget i det årets Champions League som lyckades ta poäng mot Bayern München på Münchens Olympiastadion.

Den 4 oktober 2007 kvalificerade sig Helsingborg till Uefacupens gruppspel efter seger med 5–1 mot Heerenveen på Olympia och totalt 8–6 i dubbelmötet (då man förlorade den första matchen på bortaplan med 5–3). I gruppspelet vann de sensationellt matchen borta mot Galatasaray med 3–2, och säkrade en plats i 16-delsfinalen genom 3–0 hemma mot Austria Wien. I 16-delsfinalen mötte Helsingborg nederländska PSV Eindhoven och man förlorade med 2–0 borta.^[10] Under matchen fick PSV en omdiskuterad straff då Danko Lazović föll i straffområdet. Efter matchen erkände han att han hade filmat.^[11] I returmötet på Olympia vann PSV med 2–1 och var därmed vidare till åttondelsfinal med sammanlagt 4–1. Leandro Castán gjorde HIF:s enda mål.

I kvalet till Europa League 2011/2012 nådde HIF den sista omgången. Där stod Standard Liège för motståndet och HIF fick inleda på bortaplan, en match man förlorade med 0–1. I returen på Olympia vann Standard med 3–1 och HIF:s resa tog slut i kvalet. HIF:s enda målskytt i dubbelmötet var Rasmus Jönsson.

Säsongen 2012–2013 nådde man playoff till Uefa Champions League, men förlorade mot Celtic, 0–2, 0–2 (totalt 0–4). Efter uttåget ur Champions League fick HIF en plats i Europa Leagues gruppspel, där laget kom på tredje plats i sin grupp.

Säsong	Turnering	Omgång	Land	Klubb	Hemma	Borta	Totalt
1968	Intertotocupen	Grupp B1	Österrike	Linzer ASK	2–1	1–4
		Grupp B1	Östtyskland	FC Karl-Marx-Stadt	0–0	1–3
		Grupp B1	Schweiz	FC Biel	3–0	4–1
1992	Intertotocupen	Grupp 5	Österrike	SK Rapid Wien	2–1	1–1
		Grupp 5	Tyskland	VfL Bochum	1–1	2–2
		Grupp 5	Danmark	Brøndby IF	4–3	1–5
1996/1997	Uefacupen	Kval 2	Vitryssland	FK Dinamo-93 Minsk	1–1	3–0	4–1
		Omgång 1	England	Aston Villa FC	0–0	1–1	1–1 (t)
		Omgång 2	Schweiz	Neuchâtel Xamax	2–0	1–1	3–1
		Omgång 3	Belgien	RSC Anderlecht	0–0	0–1	0–1
1997/1998	Uefacupen	Kval 2	Ungern	Ferencváros TC	0–1	1–0	1–1
1998/1999	Uefa Cupvinnarcupen	Kval	Liechtenstein	FC Vaduz	3–0	2–0	5–0
		Omgång 1	England	Chelsea FC	0–0	0–1	0–1
1999/2000	Uefacupen	Kval	Lettland	FK Riga	5–0	0–0	5–0
		Omgång 1	Ukraina	FK Karpaty Lviv	1–1	1–1	2–2 (t)
		Omgång 2	Italien	Parma FC	1–3	0–1	1–4
2000/2001	Uefa Champions League	Omgång 2	Vitryssland	BATE Borisov	0–0	3–0	3–0
		Omgång 3	Italien	Inter	1–0	0–0	1–0
		Grupp F	Tyskland	Bayern München	1–3	0–0
		Grupp F	Frankrike	Paris Saint-Germain	1–1	1–4
		Grupp F	Norge	Rosenborg BK	2–0	1–6
2001/2002	Uefacupen	Kvalomgång	Finland	MyPa	3–1	2–1	5–2
		Omgång 1	Norge	Odd Grenland	2–2	1–1	3–3 (t)
		Omgång 2	England	Ipswich Town FC	1–3	0–0	1–3
2002	Intertotocupen	Omgång 1	Slovenien	FC Koper	1–0	0–0	1–0
		Omgång 2	Tjeckien	1. FC Synot	2–0	0–4	2–4
2007/2008	Uefacupen	Kval 1	Estland	JK Narva Trans	6–0	3–0	9–0
		Kval 2	Irland	Drogheda United FC	3–0	1–1	4–1
		Playoff	Nederländerna	SC Heerenveen	5–1	3–5	8–6
		Grupp H	Grekland	Panionios	1–1
		Grupp H	Turkiet	Galatasaray SK		3–2
		Grupp H	Österrike	FK Austria Wien	3–0
		Grupp H	Frankrike	FC Girondins de Bordeaux		1–2
		16-delsfinal	Nederländerna	PSV	1–2	0–2	1–4
2009/2010	Uefa Europa League	Kval 1	Armenien	FC Mika	3–1	1–1	4–2
		Kval 2	Georgien	FK Zestaponi	2–2 efl	2–1	4–3
		Kval 3	Bosnien	FK Sarajevo	2–1	1–2	3–3 (4–5 s)
2011/2012	Uefa Europa League	Kval 3	Israel	Bnei Yehuda	3–0	0–1	3–1
		Playoff	Belgien	Standard Liège	1–3	0–1	1–4
2012/2013	Uefa Champions League	Kval 2	Wales	The New Saints FC	3–0	0–0	3–0
		Kval 3	Polen	Śląsk Wrocław	3–1	3–0	6–1
		Playoff	Skottland	Celtic FC	0–2	0–2	0–4
2012/2013	Uefa Europa League	Grupp L	Spanien	Levante UD	1–3	0–1
		Grupp L	Nederländerna	FC Twente	2–2	3–1
		Grupp L	Tyskland	Hannover 96	1–2	2–3

Allsvensk placering sedan 1993–2023
Plats	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021	2022	2023
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
SE																									7	1			3		12

Svenska cupen 1989/1990–2011
Plats	89/90	90/91	91	92/93	93/94	94/95	95/96	96/97	97/98	98/99	99/00	00/01	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
Seger
Final
Semi
Kvart
8-del
16-del
Sämre

Svenska cupen 2012/2013–
Plats	12/13	13/14	14/15	15/16	16/17	17/18	18/19	19/20	20/21	21/22	22/23	23/24
Seger
Final
Semi
Kvart
Grupp
Sämre

^[13][14]

(L) - Inlånad spelare

Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Tidigare klubb	Moderklubb
Målvakter
1		Kalle Joelsson	21 mars 1998	Helsingborgs IF U	IF Lödde
30		Nils Arvidsson	28 april 2003	Helsingborgs IF U	IFK Grimslöv
Försvarare
2		Jon Birkfeldt	3 juni 1996	Varbergs BoIS	Eskilsminne IF
3		Wilhelm Nilsson	15 september 1997	Utsiktens BK	Ekerö IK
4		Thomas Rogne	29 juni 1990	Apollon Smyrnis	Lommedalen
19		Benjamin Örn	26 april 2004	Helsingborgs IF U	Helsingborgs IF
23		William Westerlund	3 augusti 2004	Helsingborgs IF U	Vikens IK
24		Daniel Bergman	13 april 2004	Helsingborgs IF U	Helsingborgs IF
Mittfältare
13		Wilhelm Loeper	30 mars 1998	AFC Eskilstuna	Djurgårdens IF
14		Lukas Kjellnäs	20 juni 2004	Helsingborgs IF U	Fortuna FF
16		Ervin Gigovic	16 september 2003	Helsingborgs IF U	Landskrona BoIS
25		Adam Hellborg	30 juli 1998	IK Sirius	Emmaboda IS
27		Benjamin Acquah	29 december 2000	Ebusua Dwarfs	Red Bull Ghana
35		Casper Ljung Hofvendahl	23 december 2005	Helsingborgs IF U	Vikens IK
Anfallare
7		Arian Kabashi	14 mars 1997	Dalkurd FF	Hestrafors IF
9		Taylor Silverholt	4 april 2001	Mjällby AIF	BK Astrio
11		Milan Silva Rasmussen	5 mars 2003	Hellerup	Frem
18		Anton Nilsson	26 februari 2004	Helsingborgs IF U	Helsingborg Östra IF
20		Dennis Olsson	10 juni 1999	Eskilsminne IF	Påarps GIF
21		Adrian Svanbäck	8 juni 2004	Helsingborgs IF U	Helsingborgs IF
22		Chisomnazu Chika Chidi (L)	24 augusti 2000	GAIS	Bergsjö IF

^[16][17]

Nr Land Pos Namn 5   F Simon Bengtsson (i AC Oulu till 31 december 2024)

Nr Land Pos Namn 33   A Amar Muhsin (i IK Brage till 31 december 2024)

• 12 – Tolfte spelaren (Publiken)
• 17 – Henrik Larsson (1992–1993, 2006–2009)

Tränarroll	Namn
Huvudtränare	Klebér Saarenpää
Assisterande tränare	Max Lindén
Målvaktstränare	Sven Andersson
Fysioterapeut	Marcus Linnér
Materialförvaltare	Lino Boriero
Läkare	Adam Åkerman
Läkare	Johan Parnfelt
Läkare	Jonas Hänninen

Nr Land Pos Namn -   MV Emil Rådahl (-05) -   MV Lukas Svensson (-06) -   MV Niklas Kjær Andersson (-05) -   F Albert Modig (-06) -   F Daniel Markovski (-05) -   F Erik Annborn (-05) -   F Isak Säiner (-05) -   F Lucas Bengtsson (-06) -   F Ludwig Wennström (-05) -   F Marko Gavran (-05) -   F Vilgot Wahlén (-06) -   MF Aatu Kajanto (-06) -   MF Alvin Nordin (-07)

Nr Land Pos Namn -   MF Casper Ljung-Hofvendahl (-05) -   MF Ebbe Jonasson (-06) -   MF Liam Jönsson (-06) -   MF Max Persson (-05) -   MF Nino Bursic (-06) -   MF Ture Görefält (-06) -   MF Viktor Erlandsson Vilstrup (-07) -   A Aidan Ibrahimaga (-06) -   A Baker Amer (-05) -   A Charlie Egwuenu (-07) -   A Fardin Rozebaghi (-05) -   A Kosta Petrovic (-06) -   A Melvin Ahlqvist (-07)

Priset årets HIF:are instiftades 1982 i samband med föreningens 75-årsjubileum. Priset, som är skänkt av Rydbergs Ur, består av ett armbandsur som vinnaren får mottaga i samband med sista allsvenska hemmamatchen för säsongen. Juryn består av en representant från Rydbergs Ur, en representant från föreningen (HIF:s klubbdirektör Joel Sandborg) samt supportrarnas röst. Henrik Larsson är med sina tre utmärkelser 1992, 2007 och 2009 den spelare som hittills har blivit årets HIF:are flest antal gånger. I samband med föreningens 100-årsjubileum 2007 utsågs Henrik Larsson av läsare från nätupplagan till Helsingborgs Dagblad, till århundradets HIF:are i konkurrens med bland annat Kalle Svensson, den mångårige ordförande John "Bill" Pettersson, Malte Mårtensson och Álvaro Santos^[20].

Nio spelare med anknytning till Helsingborgs IF har erhållit Guldbollen.

• 1952: Kalle Svensson
• 1954: Sven-Ove Svensson
• 1976: Anders Linderoth
• 1979: Janne Möller
• 1992: Jan Eriksson
• 1996: Roland Nilsson
• 1998: Henrik Larsson
• 2004: Henrik Larsson
• 2017: Andreas Granqvist

År 2005 röstades Henrik Larsson fram av svenska folket till Tidernas Guldboll, som den bäste svenske fotbollsspelaren av samtliga Guldbollenvinnare genom tiderna.^[21]

Tio spelare i HIF har vunnit allsvenskans skytteliga:

• Harry Lundahl 1929 – 31 mål
• Harry Lundahl 1930 – 26 mål
• Torsten Bunke 1933 – 21 mål
• Anders Pålsson 1940 – 17 mål
• Carl-Johan Franck 1949 – 19 mål
• Krister Granbom 1964 – 22 mål
• Arild Stavrum 1998 – 18 mål^[22]
• Razak Omotoyossi 2007 – 14 mål (delat med Marcus Berg)
• Alexander Gerndt 2010 – 20 mål (varav 8 st. för Gefle IF och 12 st. för Helsingborgs IF)
• Imad Khalili 2013 – 15 mål (varav 7 st. för IFK Norrköping och 8 st. för Helsingborgs IF)^[23]

År 2020 startade Helsingborgs IF flickfotboll^[24] och 2021 debuterade ett damlag i seriespel.^[25] Laget vann division 4 2021^[26] och division 3 2022,^[27] båda åren utan poängförlust, och vann 2023 i division 2 västra Götaland. 2024 spelar damlaget i division 1 Södra.

Helsingborgs IF har långvariga rivaliteter med Malmö FF och Landskrona BoIS. HIF har ett lojalt stöd i nordvästra Skåne. HIF kommer från en hamnstad som ligger nära den europeiska kontinenten. Detta påverkar klubben då HIF alltid fokuserar hårt på de europeiska cuperna och klubben har ofta varit öppen för utländska influenser. Som med de flesta skånska klubbar är stödet för HIF nära förbundet med en känsla av tillhörighet till Skåne, snarare än Sverige. Till exempel så syns den svenska flaggan sällan bland HIF-supportrarna på Olympia, medan den skånska flaggan är mycket vanligare.

Kärnan är HIF:s officiella supporterklubb. Några andra av supportergrupperingarna i HIF är: Sundsbusarna, HIF-vännerna, Södra Stå 1985, Skånepågarna, Helsingborgs Kompaniet och Falangen Helsingborg.

Följande är en lista över spelare som spelat minst 500 A-lagsmatcher för Helsingborgs IF.^[28]

• Karl "Rio-Kalle" Svensson – 635 A-lagsmatcher, 1943–1959 & 1961.
• Malte "Svarta Blixten" Mårtensson – 612 A-lagsmatcher, 1934–1953.
• Christoffer "Chrisse" Andersson – 586 A-lagsmatcher, 1997–2003, 2007–2014 & 2016.
• Nils "Den tyste" Axelsson – 584 A-lagsmatcher, 1927–1944.
• Knut "Knutte" Kroon – 516 A-lagsmatcher, 1925–1942.
• Ola Nilsson – 514 A-lagsmatcher, 1991–2002.
• Per-Ola "Peo" Ljung – 513 A-lagsmatcher, 1988–1999.
• Matts "Soda" Johansson – 503 A-lagsmatcher, 1963–1969 & 1972–1979.
• Urban "Ubbe" Stoltz – 501 A-lagsmatcher, 1983–1996.
• Nils "Rossi" Rosén – 501 A-lagsmatcher, 1922–1937.
• Otto "Petter" Malm – 500 A-lagsmatcher, 1907–1927.

• Helsingborgs Idrottsförening 1907–1917 (1917)
• Hälsingborgs Idrottsförening 1907–1947 (1947)
• En bok om HIF, Hälsingborgs Idrottsförening 1907–1957 (1957)
• Ett decennium i dur och moll (1967)
• Alla tiders HIF 75 (1982)
• I nöd och lust (2007)

• Sagan om HIF - laget i våra hjärtan! (1993)
• 24 år och 11 dagar - vägen tillbaka (1993)
• Guldfeber - Allt om HIF:s väg till trippeln 2011 (2011)
• Allsvenska spelare 1924-2012 (2012)

• Mitt liv mellan stolparna (Sigge Lindberg 1932)
• Greppet direkt (Kalle Svensson 1953)

• Kung Fotboll. Den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets slut till 1950 (2002)
• Historien om Olympia, 1895-2000 (2009)
• "Spela fotboll bondjävlar!" del 1 (2011)

• Flest allsvenska matcher: Christoffer Andersson, 350 matcher (1997–2016)
• Flest allsvenska mål: Knut Kroon, 141 mål (1925–1942)
• Största seger: 13–1 mot IFK Eskilstuna 1928
• Största förlust: 1–10 mot Malmö FF 1965^[29]

• Publikrekord:
  • 26 154 mot Malmö FF 1954
  • 17 275 mot IFK Göteborg 1994 (efter ombyggnad av arenan)
• På Gator Röda och Blå är Helsingborgs IF:s klubblåt skriven av Björn Helgesson och framförs före avspark vid varje hemmamatch. Den introducerades säsongen 2009.

• Wikimedia Commons har media som rör Helsingborgs IF.
  Bilder & media
• Helsingborgs IF
• Supporterklubben Kärnan
• Supporterforum