Helikopterförsöksförbandet

Text document with red question mark.svg
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2015-09)
Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan.
Helikopterförsöksförbandet
(HKP F)
Marinen vapen bra.svg
(c) Koyos, CC BY-SA 2.5
Vapen för Marinen tolkat efter dess blasonering.
Information
Datum1975–1982
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypFlottilj
RollMarinsamverkan, Flygräddning
Del avChefen för Marinen
Divisioner1. divisionen
2. divisionen
StorlekFlottilj
HögkvarterHaninge garnison
FörläggningsortBerga/Haninge, Säve/Göteborg, Kallax/Luleå, Kallinge/Ronneby, Söderhamn
Befälhavare
FlottiljchefÖv. Bert Stenfeldt [a]
Tjänstetecken
SköldemärkenRoundel of Sweden.svg
Helikoptrar
RäddningshelikoptrarHkp 4A
UbåtsjaktshelikoptrarHkp 4B, Hkp 4C, Hkp 6B

Helikopterförsöksförbandet (HKP F) var ett försöksförband inom svenska marinen som verkade åren 1975–1982. Förbandsledningen var förlagd i Haninge garnison i Västerhaninge.

Historik

Helikopterförsöksförbandet kom till genom de olika betänkanden från Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU). Den 15 november 1974 fick ÖB i uppdrag från riksdagen att på försök organisera marinens och flygvapnets tunga och marinens lätta helikoptrar i ett gemensamt förband. Det nya förbandet underställdes Chefen för Marinen (CM), medan förbandschefen hämtades från Flygvapnet. Efter försöksperioden skulle förbandet utvärderas och Chefen för Marinen skulle därefter lämna förslag till framtida organisation. Tanken med en sammanslagen organisation var att Flygvapnet och Marinens helikopterbesättningar skulle kunna utföra varandras uppdrag.

Lydnadsförhållandet för förbandet var att under insatsberedskap var förbandet underställd respektive militärbefälhavare eller örlogsbaschef. Detta beroende på var i Sverige man hade beredskap. Vidare skulle förbandet beakta förfrågningar från det civila samhället med att bistå i olika räddningsaktioner.

Den 1 oktober 1975 organiserades förbandet i Berga. Förbandet kom till en början att bestå av marinens 1. helikopterdivisionen och 2. helikopterdivisionen samt Flygvapnets räddningsgrupper i Barkarby och Ronneby. Från den 1 oktober 1976 lokaliserades även chef med förbandsstab till Berga. Den 12 januari 1977 omlokaliserades Helikoptergrupp F 17 Barkarby till Berga, senare samma år tillkom även helikoptergrupperna i Söderhamn och Luleå.

År 1977 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att utvärdera försöksverksamheten. Den 24 april 1979 överlämnade en arbetsgrupp sin utredning till Marinchefen Per Rudberg, där de redovisade förslag till gemensam organisation. Två månader senare, den 26 juni 1979, överlämnade Marinchefen utredning till ÖB, vilket utmynnade i att verksamheten fick fortsätta tills beslut om organisationen fattades av riksdag. Den 30 april 1980 redovisade ÖB Lennart Ljung verksamheten för Regeringen Fälldin, där han i stort ansåg att försöksförbandet skulle permanentas. Dock ansåg han att förbandet skulle ha en uppdelad organisation mellan Flygvapnet och Marinen. Den 18 december 1980 beslöt regeringen att anskaffning och omsättning av helikoptermateriel, utnyttjande, utbildning och underhåll skall samordnas inom försvaret. Vidare skulle ett särskilt fack inrättas benämnt Helikopterverksamhet inom Flygvapnet. Dock skulle Marinchefen under en övergångsperiod kvarstå som sammanhållen myndighet för marinens och flygvapnets tunga och marinens lätta helikoptrar. Vidare skulle ÖB senast den 1 december 1981 lämna en konsekvensanalys till regeringen. Den 8 december 1981 överlämnade ÖB sitt förslag på samordningsfrågor samt redogjorde för de konsekvenser som skulle uppstå med samlad respektive försvarsgrensuppdelad organisation.

Inför Riksdagsvalet i Sverige 1982 beslutade regeringen den 12 augusti 1982 att Helikopterförsöksförbandet från och med den 1 oktober 1982 skulle avvecklas. Det nyss organiserade facket Helikopterverksamhet, skulle även det avbrytas. Istället skulle helikopterförbanden ledas av respektive försvarsgrenschef. Den helikoptergrupp från Ronneby vilken varit lokaliserad till Berga, omlokaliseras till Ronneby. Samtliga avvecklingsåtgärder skulle vara genomförda till den 1 juli 1983.

Efterspel

Helikoptergrupp F 17 Berga, vilken var en flygräddningsgrupp som från början tillhört Svea flygflottilj (F 8), överfördes 1967 administrativt till Blekinge flygflottilj (F 17), men kvarstod vid Barkarby. Den kom nu från den 1 juli 1983 att omlokaliseras och integrerades i Blekinge flygflottilj.[1] Dock kom den att från en helikoptergrupp istället bilda en helikopterdivision. Detta då den tidigare helikoptergrupp vid Barkarby som överförts till Berga 1977, överfördes till Ronneby. Helikopterdivisionen blev Flygvapnets näst största division i antal personer i flygtjänst, efter Transportdivisionen vid Skaraborgs flygflottilj (F 7). År 1987 bildade även Marinen en helikopterdivision i Ronneby, 13. helikopterdivisionen.

Efter försvarsutredning 1988 föreslog regeringen att en helikopterflottilj med verkstad skulle lokaliseras till de övertaliga fastigheterna inom Tullingeetablissemanget. Någon helikopterflottilj blev dock inte verklighet förrän i slutet av 1990-talet, då Helikopterflottiljen bildades som ett försvarsmaktgemensamt förband, där samtliga helikopterförband inom Försvarsmakten samlades inom en flottilj.

Materiel vid förbandet

Förbandschefer

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Helikopterförsöksförbandet1975-10-01–1982-09-30
Beteckningar
HKP F1975-10-01–1982-09-30
Förläggningsorter, detachement och baser
Berga helikopterflygplats (B)1975-10-01–1982-09-30
Barkarby flygplats (B)1975-10-01–1977-??-??
Luleå flygplats (B)1977-??-??–1982-09-30
Söderhamns flygplats (B)1977-??-??–1982-09-30
Ronneby flygplats (B)1977-01-12–1982-09-30

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Bert Stenfeldt var den enda verksamma chefen för Helikopterförsöksförbandet.
  2. ^ Hkp 4A var en medeltung transporthelikopter som tillfördes från Marinen.
  3. ^ Hkp 4C var en medeltung transporthelikopter som tillfördes från Marinen.
  4. ^ Hkp 6B var en lätt transporthelikopter som tillfördes från Marinen.
  5. ^ Hkp 4B var en medeltung transporthelikopter som tillfördes från Flygvapnet.
  6. ^ Bert Stenfeldt var flygvapenofficer.

Noter

  1. ^ Flygvapennytt 1998-3

Övriga källor

Svenska Flygvapnets historiska och aktiva staber och förband
Flygflottiljer
F 1 • F 2 • F 3 • F 4 • F 5 • F 6 • F 7 • F 8 • F 9 • F 10 • F 11 • F 12 • F 13 • F 14 • F 15 • F 16 • F 17 • F 18 • F 19 • F 20 • F 21 • F 22 • F 30 • HKP F • Hkpflj • HAW
Flygvapnet vapen bra.svg
Flygeskadrar
E 1 • E 2 • E 3 • E 4
Staber
Förband, skolor
och centrum
17. flygbasjägarkompaniet • Basbefälsskolan • Flygbefälsskolan • Flygkrigshögskolan • Flygmedicincentrum • Flygtekniska skolan • Flygvapnets centrala skolor • Flygvapnets Halmstadsskolor • Flygvapnets kadett- och aspirantskola för marklinjen • Flygvapnets flygskola • Flygvapnets markteletekniska skola • Flygvapnets officershögskola • Flygvapnets sambands- och stabstjänstskola • Flygvapnets Södertörnsskolor • Flygvapnets teletekniska skola • Flygvapnets Uppsalaskolor • Flygförvaltningens verkstadsskola • Flygvapnets väderskola • Flygvapnets underofficersskola • Flygvapnets underrättelseskola • Flygvapnets uttagningscentrum • Försvarsmaktens Halmstadsskolor • Försökscentralen • Gripencentrum • Hallands flygkår • Informationsteknologiskolan • Krigsflygskolan • Luftstridsskolan • Roslagens flygkår • R3-skolan • Stridslednings- och luftbevakningsskolan • Svea flygkår
Verkstäder, enheter och
annan verksamhet
Se även: Lista över svenska flygdivisioner

Media som används på denna webbplats

Roundel of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: slady, Licens: CC BY-SA 3.0
Svenska flygvapnets nationalitetsrundel (även kallat sköldemärke), med symbolen Tre Kronor.
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Text document with red question mark.svg
A text document icon with a red question mark overlaid. This icon is intended to be used in e.g. "unverified content" templates on Wikipedia.