Helgoland-Zanzibar-fördraget
Helgoland-Zanzibar-fördraget, tyska Helgoland-Sansibar-Vertrag, var en överenskommelse från 1890 mellan Storbritannien och Tyskland, därav även känt som Anglo-German Agreement of 1890 rörande ländernas territoriella intressen i Afrika.[1]
Helgoland kom genom avtalet att bli tyskt och Tyskland fick samtidigt Capriviremsan och kontrollen över Dar es-Salaams kust som blev en del av Tyska Östafrika (senare Tanganyika och idag del av Tanzania). Tyskland lämnade å sin sida över protektorat Wituland (Deutsch-Witu på den kenyanska kusten), delar av Östafrika (viktigt för byggandet av den brittiska järnvägen till Victoriasjön) till Storbritannien och lovade att inte lägga sig i Storbritanniens handlingar gentemot Zanzibars sultanat. Storbritannien förklarade Zanzibar som ett brittiskt protektorat (öarna Zanzibar och Pemba) och tog full kontroll över landet i samband med Anglo-zanzibariska kriget 1896. Avtalet klargjorde Tysklands intressesfär i Afrika med Tyska Sydvästafrika (idag Namibia) och klargjorde gränserna mellan tyska Togoland och brittiska Guldkusten och tyska Kamerun och brittiska Nigeria.
Källor
Noter
- ^ Pyeatt, Duane Niler (1988). Heligoland and the making of the Anglo-German colonial agreement in 1890 (MA thesis). Texas Tech University. hdl:2346/12379.
Media som används på denna webbplats
(c) Bundesarchiv, Bild 146-2005-0151 / CC-BY-SA 3.0
Besitzergreifung durch S.M. Kaiser Wilhelm II., Parademarsch, 10. August 1890