Helge Nielsen (politiker)

Hans Karl Helge Nielsen, född 12 oktober 1918 i Köpenhamn, död 11 december 1991, var en dansk socialdemokratisk politiker. Han var folketingsledamot 1960-1973 och 1975-1977.

Helge Nielsen växte upp i ett arbetarhem. Fadern, Johan Georg Nielsen (1884-1962), var snickare och modern, Sofie Pouline Poulsen (1885-1968), var bokbindare.^[1] Efter folkskolan gick han i lära som handskmakare, men lämnade tidigt detta yrke.^[1] Han läste på Borup højskole (1936-1939) och Arbejderskolen (1946-1949) och erhöll bokhållarexamen 1942.^[2] Han arbetade som kassör (1946-1951) och platschef (1951-1956) i fackföreningen Handskemagerforbundet och dess a-kassa.^[2] Han var även ordförande av Nordisk Handskemagerarbejder Union (1950-1960) och lärare i arbetsrätt och fackföreningskunskap på Arbejderskolen (1956-1971).^[2] Han blev därefter sekreterare på Arbejderbevægelsens Informations Central, AIC, efter Kaj Bundvad och blev sedermera dess ledare (1964-1971).^[2] Denna verksamhet, knuten till Socialdemokratiet, hade bl.a. som mål att bekämpa kommunismen genom underrättelseverksamhet. Det var i AIC som Nielsen gjorde sig bemärkt inom partiet.^[1] Han blev invald i Folketinget 1960 och fick en rad betydelsefulla uppdrag. Han var bl.a. partigruppens sekreterare (1965-1971), Folketingets sekreterare (1966-1971), ledamot i Nordiska rådet (1966-1968), ledamot i finansutskottet (1968-1970) samt partiets talesman i bostadsfrågor (1968-1971).^[2][1]

Efter valet 1971 utsågs Nielsen till bostadsminister i Jens Otto Krags tredje regering. Efter att Anker Jørgensen tog över som statsminister 1972 utsågs Nielsen till miljöminister i september 1973. Tillsammans med resten av regeringen tvingades han dock avgå i december samma år efter en stor valförlust för Socialdemokratiet. Han var åter bostads- och miljöminister 1975-1977. Han stod bl.a. bakom en lag om sanering av bostäder, som innebar att de boende hade rätt att protestera mot dessa eller att eventuellt komma med ändringsförslag.^[1] Efter ministertiden tog han över som direktör för A/S Almennyttigt Saneringsselskab efter Kaj Andresen 1977.^[1] Som sådan stod han bakom en betydande del av bostads- och stadsupprustningen, Byfornyelsen, under 1980-talet.

Referenser