Heinrich von Bamberger

Heinrich von Bamberger, född 27 december 1822 i Zwornarka vid Prag, död 9 november 1888 i Wien, var en österrikisk patolog.

Bamberger studerade vid Wiens universitet som lärjunge till bland andra Josef Škoda och Karl von Rokitansky. Han tjänstgjorde först i Prag, sedan i Wien och utnämndes 1854 till professor i speciell patologi och terapi vid medicinska kliniken i Würzburg samt 1872 till samma befattning i Wien.

Bamberger utgav flera praktisk-medicinska arbeten, som var av framstående betydelse till följd av hans ovanligt rika kliniska erfarenhet. Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1871.

• Lehrbuch der Krankheiten des Herzens (1857)
• Krankheiten des chylopoetischen Systems (andra upplagan 1864)
• Über Bacon von Verulam, besonders vom medicinischen Standpunkte (1865)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bamberger, Heinrich von, 1904–1926.