Heinrich Brandler
| Heinrich Brandler | |
| Född | 3 juli 1881[1] Varnsdorf[2], Tjeckien |
|---|---|
| Död | 26 september 1967[1][3] (86 år) Hamburg[4] |
| Begravd | Friedhof Ohlsdorf |
| Medborgare i | Tyskland och Österrike |
| Sysselsättning | Politiker[5], stenhuggare, fackföreningsperson, skribent, murare |
| Politiskt parti | |
| SPD (–) Tysklands kommunistiska parti (–) kommunistpartiet (opposition) i Tyskland Spartacusförbundet | |
| Redigera Wikidata | |
Heinrich Brandler, född 3 juli 1881 i Warnsdorf i Österrike-Ungern, död 26 september 1967 i Hamburg, var en tysk kommunistisk politiker, aktivist och författare.
Biografi
Brandler blev tidigt aktiv inom fackföreningsrörelsen. År 1901 blev han medlem i Tysklands socialdemokratiska parti (SPD). Mellan 1908 och 1914 bodde han i Schweiz och arbetade bland annat som murare. Brandler återvände till Tyskland strax innan första världskriget utbröt. Han deltog i Spartacusförbundets första kongress och blev kort därefter utesluten ur SPD. År 1918 grundade bland andra Brandler och August Thalheimer Tysklands kommunistiska parti (KPD).
I mars 1921 utbröt revolter, kallade Märzaktion, i flera tyska städer, bland annat Halle och Hamburg. Revolterna var organiserade av personer ur KPD, KAPD och andra vänsterradikala grupperingar. Brandler greps och dömdes till fem års fängelse.
I slutet av 1920-talet uppstod det missnöje med Ernst Thälmanns styre av KPD. Det hela slutade med att Brandler och Thalheimer blev uteslutna ur KPD efter att ha kritiserat Thälmann; de två grundade istället Kommunistische Partei-Opposition (KPO). Brandler kom i och med detta att tillhöra högeroppositionen.
Efter Adolf Hitlers utnämning till tysk rikskansler i januari 1933 emigrerade Brandler och Thalheimer till Paris och senare till Kuba.
Bibliografi (urval)
- Justiz und Rechtswesen: 2 Berichte aus Rußland. 1919
- Durch die Räte zur Einheit der Arbeiterklasse und zum Kommunismus. 1919
- Revolutionierung oder Verfall des Deutschen Bauarbeiterverbandes. 1920
- Rede: gehalten auf dem 1. Kongress der Betriebsräte der Gewerkschaften Deutschlands. 1920
- Wer soll die Kriegsrechnung bezahlen? 1920
- Die aktion gegen Kapp-putsch in Westsachsen. 1920
- Betriebsräte und politische Arbeiterräte: nebst Anhang Leitsätze über die Aufgaben der Betriebsräte, Organisation der Betriebsräte und Leitsätze für die politischen Arbeiterräte: Rede des Genossen Brandler auf dem 5. Parteitag der KPD (Spartakusbund) in Berlin, am 2. November 1920. 1920
- Gewerkschaften und Betriebsräte: Referat des Genossen Brandler auf dem Vereinigungsparteitag im Dezember 1920 in Berlin. 1920
- Der Hochverrats-Prozeß gegen Heinrich Brandler vor dem außerordentlichen Gericht am 6. Juni 1921 in Berlin. 1921
- War die Märzaktion ein Bakunisten-Putsch? 1921
- Gewerkschaften und Genossenschaften. 1924
- Der Hessen-Streik und seine Lehren: die Aufgaben der klassenbewussten Gewerkschafter. 1951
- Zur weltpolitischen Lage: Artikel aus der Arbeiterpolitik, Jahrgänge von 1965 bis 1967. 1967
- Unabhängige Kommunisten: der Briefwechsel zwischen Heinrich Brandler und Isaac Deutscher, 1949 bis 1967. 1981
- Die Sowjetunion und die sozialistische Revolution: 1950. 1982
Källor
- ”Heinrich Brandler”. Historisches Lexikon der Schweiz. https://hls-dhs-dss.ch/de/articles/028328/2002-12-13/. Läst 17 mars 2023.
- ”Heinrich Brandler – 1881–1967”. Marxists.org. https://www.marxists.org/archive/brandler/index.htm. Läst 17 mars 2023.
Noter
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6jz1t8b, omnämnd som: Heinrich Brandler, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002566, omnämnd som: Heinrich Brandler, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 2 april 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
(c) Bundesarchiv, Bild 183-K0105-0601-004 / CC-BY-SA 3.0
March Action in 1921 in the central German industrial area. On 19 March, on the orders of the Prussian Minister of the Interior Severing and the Oberpräsident of the Prov-Sachsen Hörsing the security police occupied the workplaces and factories in the area Halle. On 21 March began a general strike was launched in the Mansfeld area. After 22 March, provoked by the police, armed fighting developed. The security police managed to liquidate the last armed workers' sections on the 3 April. Many workers were murdered and thousands imprisoned. Revolutionary workers were arrested by the police in Eisleben.