Hayashispåret

Diagram som visar stjärnutvecklingen (blå linjer) för stjärnor före huvudserien. De nästan vertikala kurvorna är Hayashispår.
Stjärnor med låg massa har en utveckling som går i nästan vertikala spår tills de når huvudserien. För mer massiva stjärnor böjer utvecklingsspåret av mot vänster till ett Henyeyspår. Ännu mer massiva stjärnor böjer av direkt till ett Henyeyspår.
Längst till vänster i varje spår anges respektive stjärnmassa i solmassor räknat, vilket också visar dess position i huvudserien.

Hayashispåret är ett nästan vertikalt utvecklingsspår i Hertzsprung–Russell-diagrammet, som bildas när protostjärnor närmar sig huvudserien, sedan det protostellära molnet nått en ungefärlig hydrostatisk jämvikt. Det gäller protostjärnor med en massa av högst 3,0 solmassor (M☉).[1]

Den japanske fysikern Hayashi Chūshirō visade 1961 att det finns en minsta effektiv temperatur, svalare än den som gäller för hydrostatisk jämvikt. Denna gräns motsvarar en temperatur av omkring 4 000 K.

Ljusstyrkan sjunker under processen och det beror på att temperaturen är konstant så länge protostjärnan kontraherar. Detta sker i de fall när värmen transporteras genom konvektion i hela stjärnan, vilket är typiskt för stjärnor med liten massa. Stjärnor med stor massa följer istället ett Henyeyspår.

Referenser

  • Hayashi, C. (1961). ”Stellar evolution in early phases of gravitational contraction”. Publ. Astron. Soc. Jap. 13: sid. 450–452. 
  • Hayashi, C. (1966). ”Evolution of Protostars”. Annual Reviews in Astronomy and Astrophysics 4 (1): sid. 171–192. 

Noter

  1. ^ Palla, Francesco (2012) (på engelska). 1961–2011: Fifty years of Hayashi tracks. sid. 22–29. doi:10.1063/1.4754323. ISSN 0094-243X. Läst 8 augusti 2020. 

Media som används på denna webbplats

PMS evolution tracks.svg
Pre-main-sequence (PMS) evolutionary tracks.
These tracks show the relationship between luminosity and temperature holding for pre-main-sequence stars of different masses.

  • Each PMS track (blue lines) is labeled by the stellar mass in units of M☉ (the mass of the sun). The red curves intersecting the tracks are isochrones which give the age of an evolving star at the intersection and are labeled in years. As an example, stars 106 years old lie along the curve labeled 106.
  • The PMS tracks start at the stars birth depicted by the isochrone (which is the upper black line near the 105 yr isochrone) and end when the star is entering the zero age main sequence (ZAMS) (which is the lower black line near the 108 yr isochrone).
  • The nearly vertical parts of the tracks which exist for stars weighing up to three solar masses are called Hayashi tracks, whereas the horizontal parts connecting Hayashi tracks and the ZAMS are called Henyey tracks.