Hassaleh

Hassaleh (ι)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKusken
Rektascension04t 56m 59,62109s[1]
Deklination+33° 09′ 57,9595″[1]
Skenbar magnitud ()+2,69[2]
Stjärntyp
SpektraltypK3 II[3]
U–B+1,78[2]
B–V+1,53[2]
VariabeltypMisstänkt[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+17,78[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +6,79[1] mas/år
Dek.: -14,88[1] mas/år
Parallax ()6,61 ± 0,38[1]
Avstånd490 ± 30  (151 ± 9 pc)
Absolut magnitud ()-3,20[6]
Detaljer
Massa7,1 ± 0,7[7] M
Radie127[8] R
Luminositet4 581[6] L
Temperatur4 160[9] K
Metallicitet-0,11[9] dex
Vinkelhastighet8[10] km/s
Ålder39,8 ± 4,9[7] miljoner år
Andra beteckningar
Hassaleh, Kabdilinan, 3 Aurigae, BD+32° 855, FK5 181, GC 6029, HD 31398, HIP 23015, HR 1577, SAO 57522 [11]

Hassaleh[12] eller Jota Aurigae (ι Aurigae, förkortat Jota Aur, ι Aur) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den sydvästra delen av stjärnbilden Kusken. Den har en skenbar magnitud på 2,69[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 6,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 490 ljusår (ca 151 parsek) från solen. På detta avstånd orsakar skymning genom interstellärt stoft en minskning av magnituden på ca 0,6 enheter.[13] Sedan 1943 har spektret av denna stjärna fungerat som en av de stabila referenser som andra stjärnor klassificeras efter.[14]

Nomenklatur

Jota Aurigae har det traditionella namnet Hassaleh i Antonín Bečvářs atlas. Den har också det traditionella namnet Al Kab,[13] förkortning av Kabdhilinan, från det arabiska الكعب ذي العنان al-ka c b ðīlc inān [15] "kuskens axel".[13] Under namnet Alkab är den en markör på Astrolabe, som beskrivs av Geoffrey Chaucer i Treatise on the Astrolabe, 1391.

Internationella Astronomiska Unionen organiserade år 2016 en arbetsgrupp på stjärnnamn (WGSN)[16] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnen Hassaleh för Jota Aurigae den 30 juni 2017 som nu ingår i IAU:s Catalog of Star Names.[12]

Egenskaper

Hassaleh är en orange till röd, ljusstark jättestjärna av spektralklass K3 II[3]. Den har en massa som är ca 7[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 127[8] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 4 580[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 160[9] K.

Hassaleh är en svag källa till röntgenstrålning med en styrka på ca 1,8×1027 erg/s. Denna strålning kommer sannolikt från övergående slingor av plasma i stjärnans yttre atmosfär, som har en temperatur på cirka 3 miljoner K.[17] Detta är en misstänkt variabel stjärna, även om denna variabilitet fortfarande (2018) är obekräftad.[4]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99), Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  3. ^ [a b] Morgan, W. W.; Keenan, P. C. (1973), "Spectral Classification", Annual Review of Astronomy and Astrophysics, 11: 29, Bibcode:1973ARA&A..11...29M, doi:10.1146/annurev.aa.11.090173.000333
  4. ^ [a b] Strassmeier, K. G. (January 2008), "Stellar Activity with BRITE: the ``Aurigae field", Communications in Asteroseismology, 152: 124–130, Bibcode:2008CoAst.152..124S, doi:10.1553/cia152s124
  5. ^ Famaey, B.; et al. (January 2005), "Local kinematics of K and M giants from CORAVEL/Hipparcos/Tycho-2 data. Revisiting the concept of superclusters", Astronomy and Astrophysics, 430 (1): 165–186, arXiv:astro-ph/0409579 , Bibcode:2005A&A...430..165F, doi:10.1051/0004-6361:20041272
  6. ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  7. ^ [a b c] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883 , Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  8. ^ [a b] Harper, G. M. (1992), "The outer atmospheres of the 'hybrid' bright giants - The chromospheres of Alpha TrA (K4 II), IOTA AUR (K3 II), Gamma AQL (K3 II) and Theta HER (K1 II)", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 256 (1): 37–64, arXiv:0809.0359 , Bibcode:1992MNRAS.256...37H, doi:10.1093/mnras/256.1.37
  9. ^ [a b c] McWilliam, Andrew (December 1990), "High-resolution spectroscopic survey of 671 GK giants", Astrophysical Journal Supplement Series, 74: 1075–1128, Bibcode:1990ApJS...74.1075M, doi:10.1086/191527, ISSN 0067-0049
  10. ^ Bernacca, P. L.; Perinotto, M. (1970), "A catalogue of stellar rotational velocities", Contributi Osservatorio Astronomico di Padova in Asiago, 239 (1), Bibcode:1970CoAsi.239....1B
  11. ^ "iot Aur -- Variable Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-19
  12. ^ [a b] "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
  13. ^ [a b c] Kaler, James B., "Al Kab", Stars, University of Illinois at Urbana-Champaign, archived from the original on 2008-12-10, hämtad 2012-01-18
  14. ^ Garrison, R. F. (December 1993), "Anchor Points for the MK System of Spectral Classification", Bulletin of the American Astronomical Society, 25: 1319, Bibcode:1993AAS...183.1710G, hämtad 2012-02-04
  15. ^ Allen, Richard Hinckley (1899), Star-names and their meanings, G. E. Stechert, p. 91
  16. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  17. ^ ^ Kashyap, V.; et al. (August 1994), "X-ray emission on hybrid stars: ROSAT observations of alpha Trianguli Australis and IOTA Aurigae", The Astrophysical Journal, 431 (1): 402–415, Bibcode:1994ApJ...431..402K, doi:10.1086/174494

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Auriga IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Auriga chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.