Hans Gertz
| Hans Gertz | |
| Född | 24 juni 1876[1] Malmö Karoli församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 4 januari 1938[1] (61 år) Engelbrekts församling[1], Sverige |
| Begravd | Norra kyrkogården[2] |
| Medborgarskap | Sverige[3] |
| Sysselsättning | Fysiolog |
| Arbetsgivare | Karolinska Institutet |
| Släktingar | Otto Gertz (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Hans Valdemar Gertz, född den 25 juni 1876, död den 4 januari 1938[4], var en svensk fysiolog, bror till växtfysiologen Otto Gertz och psykologen Elof Gertz.
Gertz blev medicine licentiat 1905, docent i Lund 1913, laborator vid Karolinska institutet i Stockholm 1913, och professor där 1928. Han blev medicine hedersdoktor vid Karolinska institutet 1924, och ledamot av institutionens Nobelkommitté 1927. Åren 1906-1909 var Gertz ögonläkare i Helsingborg, och därefter från 1910 i Stockholm. Bland Gertz vetenskapliga arbeten märks särskilt sådana om synsinnets fysiologi, speciellt den fysiska optiken, inom vilket område Gertz bidrog med grundläggande forskning.
Källor
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Noter
- ^ [a b c d] Hans V Gertz, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13040, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, omnämnd som: Gertz, Hans Valdemar, läs online, läst: 7 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 13 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Gertz, Hans Valdemar i Vem var det? (1944)
Vidare läsning
- Lars Öberg: Hans V Gertz i Svenskt biografiskt lexikon (1967-1969)
Externa länkar
|